”Vi är utsatta och världen vi lever i är ett främmande spökhus.”

”Vi är utsatta och världen vi lever i är ett främmande spökhus.”

Författare: Jukka Laajarinne

Titel: Mumin och tillvarons gåta

Förlag: Alfabeta

Utgivningsår: 2011

Sidantal: 219

Betyg: 3/5

Recensions-ex: Ja

Muminpappan flyr vardagens enahanda och ger sig av med hatifnattarna. Snusmumriken vandrar i Ensliga bergen. Mumintrollet förvandlas i trollkarlens hatt och blir tvungen att fundera över sin identitet. Muminböckerna reflekterar över frågor som är välbekanta för oss alla: Vem är jag egentligen? Vilken är min plats i tillvaron?

Mumin och tillvarons gåta gör läsaren uppmärksam på den filosofiska sidan i Tove Janssons mästerliga sagoromaner. Vad har mumintrollen, Snusmumriken och Filifjonkan med Kierkegaard, Heidegger och Sartre att göra? Vad kan de ge den läsare som kämpar med de grundläggande frågorna i sitt eget liv? Följ med på en upptäcktsresa – om du vågar.

Detta är en bok som kräver ett par saker av läsaren, först och främst att man åtminstone gillar böckerna om Mumin, helst skall man också ha läst dem även om det är en riklig del citat i boken, sedan att man har ett intresse för filosofi och möjligen också att man har lite aning om vilka personer Laajarinne talar om.

Det var väl det senare jag föll lite på, sådär vådligt fiosofiintresserad är jag faktiskt inte, psykologi före filosofi för min del i alla fall när det gäller faktaböcker. Vet dock inte varför. Men det är en bra bok om man låter den ta tid att läsas. Det är ingenting jag någonsin skulle sätta mig ned och läsa från pärm till pärm i en sittning. Laajarinne är definitivt påläst och trevligt nog, i alla fall för mig som inte är hemskt förtjust i akademiskt språk, är han dessutom pratglad av sig.

Kort och gott, bra bok och helt klart läsvärd. Men tillskillnad från serien om Mumindalen, som jag älskar, skulle jag inte ha gått miste om något större om jag inte läste Mumin och tillvarons gåta. Läs gärna Laajarinnes bok, men läs ännu hellre Tove Janssons serie i första hand.

(Förresten, är det någon som tycker att jag kan vara frikostig och räkna den till en läst självhjälpsbok? Shyrra?)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

”Vi är utsatta och världen vi lever i är ett främmande spökhus.”

”Vi är utsatta och världen vi lever i är ett främmande spökhus.”

Författare: Jukka Laajarinne

Titel: Mumin och tillvarons gåta

Förlag: Alfabeta

Utgivningsår: 2011

Sidantal: 219

Betyg: 3/5

Recensions-ex: Ja

Muminpappan flyr vardagens enahanda och ger sig av med hatifnattarna. Snusmumriken vandrar i Ensliga bergen. Mumintrollet förvandlas i trollkarlens hatt och blir tvungen att fundera över sin identitet. Muminböckerna reflekterar över frågor som är välbekanta för oss alla: Vem är jag egentligen? Vilken är min plats i tillvaron?

Mumin och tillvarons gåta gör läsaren uppmärksam på den filosofiska sidan i Tove Janssons mästerliga sagoromaner. Vad har mumintrollen, Snusmumriken och Filifjonkan med Kierkegaard, Heidegger och Sartre att göra? Vad kan de ge den läsare som kämpar med de grundläggande frågorna i sitt eget liv? Följ med på en upptäcktsresa – om du vågar.

Detta är en bok som kräver ett par saker av läsaren, först och främst att man åtminstone gillar böckerna om Mumin, helst skall man också ha läst dem även om det är en riklig del citat i boken, sedan att man har ett intresse för filosofi och möjligen också att man har lite aning om vilka personer Laajarinne talar om.

Det var väl det senare jag föll lite på, sådär vådligt fiosofiintresserad är jag faktiskt inte, psykologi före filosofi för min del i alla fall när det gäller faktaböcker. Vet dock inte varför. Men det är en bra bok om man låter den ta tid att läsas. Det är ingenting jag någonsin skulle sätta mig ned och läsa från pärm till pärm i en sittning. Laajarinne är definitivt påläst och trevligt nog, i alla fall för mig som inte är hemskt förtjust i akademiskt språk, är han dessutom pratglad av sig.

Kort och gott, bra bok och helt klart läsvärd. Men tillskillnad från serien om Mumindalen, som jag älskar, skulle jag inte ha gått miste om något större om jag inte läste Mumin och tillvarons gåta. Läs gärna Laajarinnes bok, men läs ännu hellre Tove Janssons serie i första hand.

(Förresten, är det någon som tycker att jag kan vara frikostig och räkna den till en läst självhjälpsbok? Shyrra?)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *