Vad jag har gjort istället för att blogga.

Vad jag har gjort istället för att blogga.

Jag skulle kunna utlova bättring, men just denna vecka ser det mörkt ut, att läsa tre kurser exakt samtidigt var inte en smart idé. Att sedan ha jobb, karl, helger, stundande flytt att ta hand om gör det hela också lite knivigare. Och i helgen besökte jag mitt älskade norr och begravde min ännu mer älskade mormor och umgicks med oräkneliga släktingar. Så bloggen har fått komma i skymundan. Men istället för att utlova bättring som sagt, när hela veckan tycks bli kaotisk, så mutar jag till mer er och bloggens förlåtelse med att ge er insikt i vad jag egentligen producerat i skrivarkursen jag läser nu på distans.

Förra veckans uppgift var visuel poesi. … Visuel poesi. Jag är som en jäkla blåval i öknen när det kommer till sådana saker. Men jag ritade en bild och kladdade lite text på.

 

Så här blev det i alla fall.

Och för några veckor sedan, precis innan lilla mormor gick bort skrev jag en text om och till henne, men inte helt sanningsenlig såklart. Jag minns inte riktigt vad uppgiften var, men det var något om rädslor inför framtiden ungefär. Så den får ni också läsa.

”Sofia mindes för länge sedan. Länge, länge sedan, långt innan millennieskiftet, när de var hennes mormor som hade haft äppelkinder mjuka som kaninpäls, inte hon själv. Hon mindes hur hennes mormor hade bett henne lägga hennes hår. Och sedan suttit stilla som ett ljus med slutna ögon och ett rosamålat leende på läpparna medan Sofias lugna, släta händer sakta rullade upp de tunna, vita håret på spolar av plast och sprayade.

Nu var det Sofia själv som var mormor, äppelkindad och med väderknän. Ryggen hade hon inte helt rätat ut på decennium och hon hade hudfärgade strumpbyxor som korvade sig vid vristerna. Precis som hennes egen mormor hade haft det. Men när Sofias mormor levde och var gammal så hade hon haft massor att göra med sin sista tid. Det fanns harpor att spela och möten att gå på, som en övning inför pärleporten och den stundande domens dag. Det fanns fortfarande en gud att tro på.

Det fanns stora dagstidningar i papper, som räckte en hel frukost, att läsa. Det fanns mat, som fick puttra i timmar, att laga och det fanns grannar som kom över på besök utan att ringa först. Det fanns fåglar att mata och trädgårdar att påta i. Och ville man vara vågad fanns det kurser i att lära sig moderniteter som datorer och hur man skickar textmeddelanden på mobiltelefoner.

Sofias mormor hade fyllt alla sina dagar på sin ålders höst, ibland hade tiden till och med inte räckt till. Sofia själv hade inte behövt laga mat själv på ett tiotal år, och bara ibland kunde hon minnas lukten och känslan av att sova i renbäddade, strykta lakan. Mjuka av år av tvätt och drömmar. Inte som dagens förbrukningssängkläder som automatiskt byttes varje morgon.

När Sofia tänkte efter var det säkert en vecka sedan hon hade pratat med någon, ens på telefon, och antagligen ännu längre ändå.

Sofia öppnade och slöt sina nu åldrade händer. Hon kunde minnas hur lena hennes mormors händer hade varit och hur hennes mjuka blåa blodkärl alltid hade fascinerat henne som ung. Det fanns ännu inte något föryngrande ingrepp för just händer så Sofias händer såg ut precis sin mormors.

Hon kunde minnas exakt hur det kändes att hålla de där händerna i sina, tyngden, den kalla kylan från vigselringarna och hur de smekte hennes i takt till någon psalm som spelade i bakgrunden.

Sofia kunde minnas allt det där. Men hon kunde inte för sitt liv minnas om det var ett år sedan eller mer som någon sist höll henne i handen. Inte heller vem det var som gjorde det sist kunde Sofia minnas. Bara att det var väldigt, väldigt länge sedan.”

Detta får ni roa er med tills vidare. Imorgon har jag ett hål på 2 h i schemat där jag tänkte försöka blogga samman massor av recensioner, men antagligen måste jag väl plugga istället.

0 thoughts on “Vad jag har gjort istället för att blogga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *