Recensioner x2.

Recensioner x2.

Det var ett tag sedan nu igen. Har tänkt att skriva i flera dagar nu däremot och har mycket bra på gång och hoppas att tiden skall finnas som jag vill, men nuså. Jag har läst två ungdomsböcker direkt efter varandra som kanske inte har mycket mer gemensamt än att de är just ungdomsböcker men något mer är det ändå, så jag slår ihop recensionerna och hoppas på så vis också att jag spoilar de båda så lite som möjligt.

Författare: Cassandra Clare

Titel: City of Bones

Förlag: Margaret K. McElderry Books

Utgivningsår: 2008

Betyg: 3/5

Recensions-ex: Nej

Their hidden world is about to be revealed….

When fifteen-year-old Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder — much less a murder committed by three teenagers covered with strange tattoos and brandishing bizarre weapons. Clary knows she should call the police, but it’s hard to explain a murder when the body disappears into thin air and the murderers are invisible to everyone but Clary.

Equally startled by her ability to see them, the murderers explain themselves as Shadowhunters: a secret tribe of warriors dedicated to ridding the earth of demons. Within twenty-four hours, Clary’s mother disappears and Clary herself is almost killed by a grotesque demon. But why would demons be interested in ordinary mundanes like Clary and her mother? And how did Clary suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know….

Författare: Holly Black

Titel: Den vita katten

Förlag: B. Wahlströms

Utgivningsår: 2011

Sidantal: 282

Betyg: 2/5

Recensions-ex: Nej

Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död – de är berörare. Beröring är olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar. Men Cassel, som är den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Hans mörka hemlighet är av en annan sort – för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila.Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment, och med det uppdagas en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana.

Först hade jag tänkt att ge båda en trea i betyg, om vi tar det bakvänt och pratar om det först, men nu kom jag på att jag gillade ju verkligen City of Bones mer än Den vita katten men jag gillade inte City of Bones tillräckligt för en fyra, så Den vita katten fick brutalt poängavdrag. I stort sett är det egentligen inga dåliga böcker, jag förstår att många tycker om dem. Kanske är det hypen som gör att jag inte tyckte någon av dem levde upp till förväntningarna, jag vet inte riktigt.

City of Bones trodde jag att jag skulle älska, jag trodde att jag skulle få en ny serie att älska i stil med min Vampire Academy kärlek men det tog sig inte riktigt hela vägen. Men. Det är första delen, vilket jag har överseende med. Clare har ändå med denna bok byggt en redig grund som jag tror att något stort sedan kan följa. Vissa pyttesaker kunde störa mig, upprepande användning av ord och såvidare. Men annars har jag egentligen inget att motsäga mig rent strukturellt, Clares språk är bra och känns trovärdigt, och jag älskar gnabbandet som Clary har med egentligen alla andra karaktärer. Början var lite långsam men sedan blev det sträckläsning i mitten för att dala av till mättnad i slutet där handlingen inte gick som jag ville. Men den fick mig alla fall att reagera, boken i stort alltså, jag tänker fortfarande på den, till skillnad från Den vita katten men det kommer jag till senare. Jag försöker göra mitt bästa nu för att inte avslöja något så jag säger inte mer. Även om jag inte var helsåld kommer jag i alla fall att ge uppföljaren City of Glass en chans. Det förtjänar den absolut.

Den vita katten. Den var inte dålig. Men den var inte bra. Det känns som om jag kunde ha låtit bli att läsa den helt. Den berörde inte för fem öre fastän den hade möjligheter till att göra det. Jag vet inte. Något med mig och denna bok klaffade verkligen inte och tillslut sträckläste jag den bara för att ha den läst och i efterhand känns det som om jag lika gärna kunde ha struntat i att läsa den alls för den gav ingenting. Det enda radikala med denna bok är att förlaget skriver på baksidan ”Holly Black har skrivit en sexig och provocerande noir-thriller som inte lämnar någon oberörd”. Den vita katten lämnade mig fullkomligt oberörd och jag vill smälla baksidetextförfattaren i bakhuvudet med en tidning för falsk marknadsföring.

0 thoughts on “Recensioner x2.

  1. Håller med om Den Vita Katten – jag hade ganska höga förväntingar på den, och även om den inte är direkt dålig så kändes den lite menlös.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *