”Plotten är: Ett gäng snygga entreprenörer lever i en dystopisk framtid där de hela tiden blir störda och motarbetade av tex staten, skatter facket, och media.”

”Plotten är: Ett gäng snygga entreprenörer lever i en dystopisk framtid där de hela tiden blir störda och motarbetade av tex staten, skatter facket, och media.”

I kväll har turen kommit till två i förhand hypeade och efterlängtade serieromaner, Jag, Esters rester av Ester Eriksson (Kartago, 2017) och Liv Strömquists Uppgång & fall (Galago, 2016). Strömquists serier är jag väl bekant med, och jag föll som en fura för hennes tidigare Kunskapens frukt. Men då jag inte ännu läst Ester Erikssons debut Det finns ingenstans att fly så känner jag henne enbart från hennes omåttligt populära Instagramkonto @esters_rester.

Böckerna är i princip så olika varandra de kan bli, den ena i färg, den andra svartvit. Ena parafraserar tecknade figurer och den andra illustrerar verkliga historiska personer. Personligen tycker jag att Ester Eriksson lyckas bättre i sitt fall. Hennes alterego Ester i form av en Janne Långben är hjärtskärande, självironisk och full av igenkänning. Hon är skränig, tar plats och blir berusad. Försöker ragga på killar genom att erbjuda eld, trots att de sedan länge slutat röka. På ett särskilt vingligt uppslag av Ester Långben går att i pratbubblorna läsa ”Håll käften och kyss mej. Håll käften och kyss mej. Håll käften och kyss mej. Var e mina killar, var e mina kyssar?”. Teckningsstilen är på inget sätt varken perfekt eller tillrättalagd, eller perfekt kanske den visst är, då det är sådär en kan känna sig ibland, som en blurrig karikatyr som varken växer upp som men som i brist på andra festar med sin egen spegelbild.

Uppgång och fall däremot tycker jag är svår att ta till mig. Jag hade föreställt mig en bok i likhet med Kunskapens frukt, där jag kände mig smartare och mer bildad för varje bläddring. Uppgång & fall handlar om ”kapitalism, klass och fördelningen av pengar”. Men jag tycker tonen är för hög och att det är svårt att behålla intresset, läsningen får bli uppstyckad och de texttäta sidorna avskräcker snarare än lockar. När en väl läst den är det dock som med tidigare böcker av Strömquist, jag känner mig smartare. Men jag det ska nog mycket till innan jag läser om boken.

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *