”Månen strör glitter här och var.”

”Månen strör glitter här och var.”

Författare: Elisabeth Elmsén

Titel: Skimrande tårar och toner

Förlag: Norstedts

Utgivningsår: 1991

Sidantal: 31

Betyg: 2,5

Recensions-ex: Nej

”Förtrollande Mira, släpp ner lite stoft. 

Du underbara skira med solmogen doft.

My känner med ens att det luktar som mogna äpplen om hösten. Små, små stjärnor faller tyst över henne. Hon har blivit lika liten som Stora Björn.”

Så börjar Mys och Stora Björns resa på stjärnhimlen. I sitt sökande efter Lilla Björn möter de våra vanligaste stjärnbilder: himlavalvets kung Perseus och hans vackra drottning Andromeda, den gröna jägaren Orion, det vilda men snälla Lejonet – och till sist – Lilla Björn.

Jag var väldigt förtjust i denna när jag var liten, hemskt bra bok tyckte jag. Nu är det lite mer jaha… Jag har svårt att komma på vilken åldersgrupp den riktar sig till, kanske fyra till sex? För den kräver verkligen inte mycket av sin läsare och den har den klassiska sensmoralen att man inte skall vara dum mot andra för alla behövs.

Det är knappast en bok som fortfarande håller, till skillnad från tillexempel Elsa Beskows eller Ulf Starks (Ängeln och den blå hästen Ulf, inte Dårfinkar och Dönickar Ulf, jag gör nämligen en skillnad på honom) som jag fortfarande tycker lika mycket om att läsa nu som då. Denna bok är lite för sockersöt och allting är bulligt och gulligt och glittrar. Ingen dramatik alls. Vilket det skulle kunna vara med upplägget boken har.

Inte riktigt värt att läsa om den, inte ens bilderna tilltalade mig såvärst, men jag antar att den har något om man är i precis rätt ålder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *