”Jag som så gärna ville bli en musa, jag blir sedd som en otillfredsställd kvinna, och det är hans fel.”

”Jag som så gärna ville bli en musa, jag blir sedd som en otillfredsställd kvinna, och det är hans fel.”

Författare: Claire Castillon

Titel: Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Förlag: Sekwa

Utgivningsår: 2011

Sidantal: 138

Betyg: 2/5

Recensions-ex: Nej

Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska. Inte ens om det lilla hjärtat är torrt. Svartsjukt. Vrickat. Olyckligt. Kärleken är inte de kärleksfullas privilegium.

Hon är tillbaka, författaren med änglaansiktet och djävulspennan. Den här gången tar hon sig an parrelationer. Med svart humor, otyglad fantasi och stilsäker röst berättar hon historier som inte är som du. Men kanske som grannen. 

Titel, och tidvis vissa passager eller meningar, är på pricken. Det är överlag en välskriven bok och en del stycken läser jag om bara för att de är vackra. Det blir heller aldrig långtråkigt att läsa, även om novellerna på många sätt liknat varandra i uppbyggnad.

Men. Och detta är för mig ett stort men. Castillon tycks inte hysa någon som helst ömhet för sina karaktärer. Det känns som om hon under skrivandet av denna bok suttit vid sitt skrivbord och föraktfullt trollat fram den. Det finns inget hopp och det må vara kärlek här och var, men allting är vridet och olyckligt och jag ser en syn framför mig om hur Castillon är puppetmaster med dem alla och skrattar rått åt alla hemska situationer hon försätter dem i.

Personligen vill jag krama om dem, nästan alla, och säga att det ordnar sig eller att de inte behöver leva med den kvinnan eller mannen, medan jag anar hur Castillon vill viska i deras öra att det är rätt åt dem. Att det inte blir bättre än så här för dem. Det är som om hon har uppfunnit dem för att ha någon att plåga.

Och det blir lite för mycket för mig, lite för hänsynslöst. Inte för att jag inte vet att det är precis så här för många, men inställningen till det och dem faller mig inte i smaken. Även om Castillon är smått genial trots allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *