Den sista tillflykten.

Den sista tillflykten.

Titel: Metro 2033

Författare: Dmitrij Gluchovskij

Förlag: Pocketförlaget

Utgivningsår: 2011

Sidantal: 460

Betyg: 2,5/5

Recensions-ex: Ja

Moskva år 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i metron, värdens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, allt medan mörkret och fasan härjar i tunnlarna.

En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva. Metro 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. 

Jag är så arg på mig själv att jag läste denna bok när jag läste den, hjärtkrossad och egentligen helt avstängd från världen. Den första delen av boken, pre heartbreak kan vi kalla den, minns jag som mycket lovande och fruktansvärt spännande och jag läste den med stor behållning. Tyvärr var den delen av boken inte lika stor som den andra, medan hjärtat rev och slet i mig. Jag vet att jag läste den och jag vet att jag tyckte om den. Men så värst mycket mer av den har inte etsats sig fast i mig. Jag kan inte för mitt liv minnas hur den slutar tillexempel. Men till bokens försvar är jag övertygad om att det i alla fall till större del på mig, inte på boken. Den verkar ju innehålla allt man kan önska sig av en bok.

Del två har dock kommit ut, 2034, så när tiden känns rätt tänker jag verkligen ta mig an både första delen igen och uppföljaren. Dessutom tycker jag det osar om den att den kommer bli hollywoodifierad snart så innan det sker vill jag ju verkligen ha läst den, och faktiskt komma ihåg den. Betyget på denna bok, 2,5 får betyda att jag uppskattade stort det jag minns och det jag inte minns inte kan få en rättvis bedömning.

0 thoughts on “Den sista tillflykten.

  1. Åh, det kan verkligen påverka ens åsikt om en bok, vilken sinnesstämning man är i. samtidigt brukar jag försöka undvika det så gott det går. Ibland funkar det, andra gånger inte. Sen tycker jag det har att göra med vad man har läst precis innan och efter också… Är hursomhelst också nyfiken på metro 2033..

    1. Mm det påverkar nog alltid, men till viss grad, är man bara neutralt glad eller tillfreds får man nog den mest ”sanna” upplevelsen. Hahha ja jag måste säga att jag också är nyfiken på den 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *