Da Capo-onsdag; Ture Sventon

Da Capo-onsdag; Ture Sventon

Jag är inte en av de många svenskar som sväljer deckare på löpande band, ärligt talande är jag snarare allergisk mot deckare på det stora hela, med ett fåtal undantag. Ture Sventon böckerna av Åke Holmberg är ett sådant. Första boken, Ture Sventon, pivatdetektiv, kom ut redan 1948 och sedan följde åtta böcker till om denne underbare privatdetektiv som huserar på Drottninggatan och som har svårigheter med att säga S. Vilket som ni alla säkert vet leder till att hans högsta begär för honom blir till temlor och inte semlor.

Den bästa av böckerna tycker jag är Ture Sventon i öknen, då Sventon åker för att besöka sin vän Herr Omar, för övrigt den bästa av karaktärerna, i öknen för att komma i från allt stjå med att vara toppdetektiv. Men inte ens i öknen kommer Ture undan sina plikter. Genomgående för alla böckerna är att de är otroligt välskrivna och mycket roliga att läsa även som vuxen läsare. Böckerna är väl värda att läsa om eller läsa för första gången, oavsett ålder. Och hör man till dem, som jag, som har svårt att somna om kvällarna kan jag starkt att lyssna på böckerna vid sängdags, även fast det ibland är så spännande att man blir klarvaken.

 

(När detta publiceras sitter jag för övrigt och ventilerar uppsatser och försvarar min egen, något som jag i skrivande stund inte ser fram emot det minsta.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *