Browsed by
Kategori: Recensioner 2013

”Sex har ingenting med mat att göra. Matlagning har med kärlek att göra.”

”Sex har ingenting med mat att göra. Matlagning har med kärlek att göra.”

9789146222224

Titel: Tio lektioner i matlagning

Författare: Lotta Lundgren

Förlag: Wahlström & Widstrand

Sidantal: 296

Utgivningsår: 2013

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

 

Det här är ingen bokrecension. Det här är en kärlekshistoria. Det går inte att beskriva på något annat vis. Första mötet med Lotta Lundgren var just en matbutik, i form av att den vackraste kokbok, med den bästa titeln i kokböckernas samlade historia. Där stod jag och bläddrade och önskade och längtade. Dock skulle det dröja år innan den blev min. Ni som läst min blogg kan säkert inte ha undgått att jag gång på gång önskade mig och övervägde att köpa Om jag var din hemmafru, men av någon idiotisk anledning gång på gång inte gjorde detta. Hela första säsongen av Historieätarna skulle älskas och passera, vinter skulle bli vår innan jag en ovanligt bakfull lördag hittade sagda bok på en loppis för skampriset av tjugo riksdaler.

Hur som helst. Den boken har jag älskat och läst otaliga gånger, ibland liksom bara stilla snuddat vid där den står i köket för att få min vardag att smaka som helg även om jag inte lagar något av Lotta Lundgrens recept. Men nu är det inte den boken det handlar om.

Nu har livet gått vidare, utvecklats och blivit till Tio lektioner i matlagning. Jag gillar ju att stöka i köket. Och vissa dagar är att gå i matbutiken det roligaste jag gör den dagen. Andra dagar, främst under uppsattstider, är ett besök till en Ica-butik något rent nödvändigt, jag vandrar runt där i timmar och någonstans framför frysta ärtor eller konserverade krossade tomater så kommer jag plötsligt på hur jag skall fortsätta med texten. Jag gillar mat helt enkelt. Och jag gillar kokböcker, receptbroschyrer, matbilagor och rena mattidningar.

Men det jag har kommit fram till under läsningen av Tio lektioner är att jag egentligen inte är så värst intresserad av recept, jag tycker om att läsa om matlagning i bredare bemärkelse. Inte en uppradning av ingredienser och i vilken ordning dessa skall ned i stekpannan. Jag gillar historierna om hur recepten kom till, hur man insåg vilka smaker som passar ihop eller vilken gryta som passar allra bäst att laga i.

För att vara en kokbok på nästan 300 sidor så innehåller Tio lektioner väldigt få recept, och inga bilder, vilket känns befriande, då dessa bilder gärna blir daterade på ett par år, och dessutom ser min egen mat aldrig riktigt lika god ut som den på bilden, hur daterad bilden än är. Tio lektioner har istället allt. Det kan vara en av mina största läsupplevelser någonsin. Minns ni för ett par år sedan när jag skrev om studenten och att min ambition var att tipsa om livsavgörande böcker och levnadsmanualer? Det här är boken jag sökte efter då. Den tar upp allt från kön till klass, till matens pris, hur man bäst hackar och steker lök, till brustna hjärtan och hur man får livet att gå ihop. Och den är som ett rop och ett svar, som jag tror en popsångare sjöng för några år sedan. Lotta Lundgren föreslår bland de sista sidorna att man skall göra sig av med alla andra kokböcker. Och med Tio lektioner i matlagning finner jag faktiskt ingen anledning till att inte göra som hon säger. Om jag var din hemmafru får vara kvar. Men det nog också den enda. I farten tror jag dessutom att jag kan befria mitt överfulla bibliotek på en hel del andra böcker, som inte är kokböcker, också.

Jag anser att detta borde bli nya hemkunskapsboken i samtliga skolor i Sverige, att alla som tar studenten/flyttar hemifrån/gifter sig/skaffar barn/skiljer sig/har ett kök borde få denna bok, och att just du som läser denna hopplöst långa text just nu, borde beställa den nu. Det kan du göra här, här eller här. Dessutom kan du här med anse hela julklappsstressen avklarad. Tro mig, har du, eller någon du känner, det minsta intresse för matlagning, eller livet, så kommer du inte att ångra dig.

Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

Det är sannerligen dags att beta av några recensioner igen, känner att jag måste komma ikapp och helst inte ha mer oskrivna än två lästa böcker ungefär, det känns mer hållbart.

i-kroppen-min-resan-mot-livets-slut-och-alltings-borjan (1)Titel: I kroppen min

Författare: Kristian Gidlund

Förlag: Forum

Betyg: 5/5

Recensions-ex: Ja

Denna bok, denna bok, det är nog den som jag bävat för allra mest för att recensera. Det går omöjligen att göra den rättvisa. Allt jag kan säga är att ni måste läsa den. Älska den och krama sönder den. Jag själv klarade bara av att läsa delar av den i taget, det är verkligen ingen bok man sträckläser, hjärtat orkar helt enkelt inte med. Och var beredd på tårar. Hulkande, krampaktiga tårar. Och lyssna på Kristians sommarprat. Denna bok och hela han är som något från en annan värld, han må vara borta nu, men denna bok kommer jag bevara för alltid. Och som jag har förstått det skall det komma en till? Hur som helst, läs, älska gråt, ge bort i julklapp, tyck om dina nära lite extra.

den-tomma-stolen

Titel: Den tomma stolen

Författare: J.K. Rowling

Förlag: Wahlström & Widstrand

Betyg: Det går inte att sätta ett rättvist betyg här.

Recensions-ex: Ja

Ja ni. Denna har tagit obeskrivlig tid att läsa, och sedan ännu längre att samla tankarna kring.  Det är inte det att den var dålig. Och givetvis visste jag såklart att det inte skulle vara en ny Harry Potter, eller att deckare faktiskt inte är min genre. Men förväntningarna var ändock allt för höga. Och infriades tyvärr inte. Kanske kan det helt enkelt vara så att tiden var fel, att jag tycker mer om den vid en omläsning när jag inte förväntar mig allt. För det är ju inget direkt fel på boken alls, den har bra handling och bra karaktärer och stämning och allt man önskar sig. Det enda konkreta jag kan säga är tyvärr ett så lågt uttalande som att ”Det är inte Harry Potter.” Och jag vet, det är en barnslig sak att ens tänka, men det gör ändå att jag kommer vänta ett bra tag tills jag läser hennes senaste bok, den som kom under pseudonym ni vet.

en-valbevarad-hemlighet

Titel: En välbevarad hemlighet

Författare: Kate Morton

Förlag: Forum

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Min mamma har älskat Kate Mortons böcker och jag har varit stilla nyfiken men inte tokintresserad, dock verkade denna falla mig i smaken så jag bestämde mig för att ge henne en chans. Och jag gillade den faktiskt, jag kanske inte är lika frälst som mamma men den är helt klart läsvärd. Den påminner mig en aning om Den trettonde historien av Diane Setterfield, något med stämningen och hur det luckras upp sakta. Egentligen känns detta som en perfekt jullovsbok, när man bara kan ligga på sofflocket och läsa och tiden sakta går framåt.

barnmorskan-i-east-end-en-sann-berattelse-fran-1950-talets-londonbarnmorskan-i-east-end-d-2

Titel: Barnmorskan i East End 1 & 2

Författare: Jennifer Worth

Förlag: Lind Co

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Egentligen föredrar jag att läsa böckerna innan jag ser filmen/serien, men jag tror faktiskt inte att jag hade plockat upp denna bok om jag inte hade blivit alldeles tagen av serien. Men det är jag verkligen glad att jag gjorde. Precis som serien är böckerna omhändertagande när man som bäst behöver det. När jag har en dålig dag kan Chummy vara den enda som kan bota mig. Givetvis är det mycket hemskt som berättas, saker som jag inte ens kunde föreställa mig, men den är ändå så varm att den är som att dricka choklad framför en brasa. Jag vet att jag någon gång i en annan recension sa att den fick mig att tänka ”Vad skulle Sookie göra?” när jag befann mig i vissa situationer. Men jag vill ta tillbaka det, jag vill göra som Chummy, jag vill vara driftig och klok och god, hon kan vara en av mina favoritkaraktärer genom tiderna.

blod-och-guld

Titel: Blod och guld

Författare: John Steinbeck

Förlag: Sjösala förlag

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Jag tror att jag var kanske 13 när jag läste min första John Steinbeck-bok, och det måste vara den där brådmogna sommaren när jag bara läste klassiker. Det var Möss och människor jag läste då, och sedan dess försökte jag övertala mamma och pappa att visst hade de döpt mig efter faster Clara? Blod och guld är Steinbecka debutroman, och det märks faktiskt. Den skiljer sig en del både i handling och språk från hans senare romaner, pirater istället för den Amerikanska depressionen, så min personliga favorit, som är Riddarna kring Dannys bord, är den väldigt olik. Det finns dock passager som gör att man kan ana vad som komma skall, och hur hans författarskap skulle komma att bli. Det är en fascinerande och gripande bok, som jag verkligen är glad att jag har läst. Och det kan också vara, utan större konkurrens en av de snyggaste böckerna jag har, med sina tidstypiska illustrationer och den ständigt närvarande doften av tjära.

lyktgubben-skogsfrun-och-andra-vasen

Titel: Lyktgubben, skogfrun och andra väsen

Författare: Tor Jäger och Jan Jäger

Förlag: Berghs

Betyg: 2/5

Recensions-ex: Ja

Just nu när jag skriver denna recension är det såklart omöjligt att inte försöka jämföra den med Nordiska väsen, tyvärr, men eftersom jag bara har börjat läsa den skall jag försöka låta bli. Jag har alltid gillat folktro och de väsen som existerar där, det finns något evigt och tidlöst över dem. Vilket samtidigt är problemet för mig med denna bok. Illustrationerna är för moderna, oavsett hur fina de är, jag gillar inte det personliga tilltalet som blir snudd på uppfostrande på vissa ställen, typsnittet klaffar inte heller med evigheten och känns för datoriserat det med. Det är lite för oseriöst och buskis över det hela för att jag skall bli betagen. Det går inte tillräckligt djupt ned och jag försöker fundera på vem denna bok egentligen är riktad till, då denna typ av bok egentligen skulle kunna göras både tidlös och åldersöverstigande men istället känns barnslig på ett sätt som jag inte tror att barn skulle föredra heller. Men det som stör mig mest är faktiskt att föreställningen av dessa väsen inte matchar utförandet, det är för nytt, för blankt och inte tillräckligt hemskt.

Videorecension, eller Clara kan aldrig sluta prata.

Videorecension, eller Clara kan aldrig sluta prata.

Jag låg hemma i sängen igår och tänkte hur trevligt det vore att få blogga lite. Svårt utan internet ni vet. SÅ jag kom på genidraget att jag kunde ju spela in en video, få lite (läs mycket) bokprat ur mig, och ladda upp det idag istället. Sagt och gjort. 

Till att börja med, jag pratar sjukt mycket. Och av någon anledning svär jag dessutom ännu mer. Och ljuset är lite si så där och jag borde antagligen gjort några anteckningar att följa innan. Men men, säg till om allt var åt skogen så gör jag aldrig en videorecension någonsin igen!

Här i första videon pratar jag om dessa böcker;

Sookie Stackhouse #8, #9, #10, #11, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Hex Hall och Kretsen.

Och här pratar jag istället om;

Den mörka staden, De utvalda: hemligheternas rike, Jellicoe Road och Francesca.

Jag vet att det blev toklånga videor, snabbspola eller titta inte alls om ni inte pallar!

Trillionrecension.

Trillionrecension.

Okej, kanske missvisande namn på detta inlägg, men det fastnade på huvudet. Jag tänkte försöka beta av så många recensioner som möjligt, få ett blankt blad efter det att börja om på. Men antagligen blir jag inte klar med alla.

9163869624

Först ut är Safirblå av Kerstin Gier, det är en underhållande serie det här. Gwendolyn är festlig, även om jag stör mig på hur fort hon faller för Gideon. Jag gillar dock hur detta kompliceras en aning mer i denna bok än i Rubinröd där det bara var klassiska knall och fall. Karaktärerna utvecklas mer, det tillkommer nya som faktiskt tillför saker till handlingen, och hela situationen blir mer problematisk och ett djup börjar anas där det mest var humor och hängivna blickar i förra boken. Med denna utveckling kan det tänkas att Smaragdgrön, som kommer i augusti, blir riktigt lyckad.

 

 

 

9186509136Alena av Kim V. Andersson har jag haft hemma hur länge som helst utan att läsa, av någon outgrundlig anledning. När jag väl gjorde det visade den sig inte alls vara så som jag hade tänkt mig, som det gärna blir. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, kanske mer ond bråd död? Även om det fanns en del sådan också. Hur som helst, var den så fruktansvärt snyggt gjort att jag satt och hade dåndimpen sida upp och sida ned. Tidigare har jag läst några strödda Love Hurts ur Utopi, och varit förtjust, och Alena är som väldigt lyckad förlängning av en sådan.

 

9173553042

Äntligen! var det dags för Hemlös av Gail Carriger att bli läst! Jag har fått hejda mig något fruktansvärt för att inte läsa fortsättningarna på engelska, till fördel för bokhyllan givetvis. Chanslös slutade ju med en sådan cliffhanger att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men besviken blev jag verkligen inte! Jag älskar verkligen denna serie, de fantastiska karaktärerna, Alexias principer, världen de lever i, alla fantastiska manicker och att det verkligen blir en utveckling bok för bok. Det är inte bara roligt och tedrickande kombinerat med ett mysterium som lockar, främst är jag intresserad av hur det skall gå för alla. Nu sitter jag som på nålar igen och väntar på fjärde boken, (Hjärtlös?), men den skymtar inte ens i horisonten ännu.

 

 

9113048139

Jag har sedan en tid läst Emma Sundhs blogg, och hon verkar ju vara en av de raraste människorna på denna jord, på riktigt. Så när hon och ett par fantastiska vintagebloggare till skulle släppa bok blev jag ju såklart pepp. Vintageparty är fantastisk fin, och det är en bra blandning av gammalt och nytt. Det blir inte tungt och dammigt utan en hjälpande inspiration till hur nutida fester kan få lite dåtida flärd. Personligen gillar jag recepten mer än pysslen, då det snarare är dem jag kommer följa till punkt och pricka, men om inget annat är bilderna så pass ljuvliga att bara titta på så boken är värd allt bara för dom.

 

 

fallasonder2_517f4f80e087c319d913ad92

För ett tag sedan läste jag Falla söder. Det är alltså en novell som utspelar sig mellan Rör mig inte och Rädda mig inte, men skriven ur Warners perspektiv. Tyvärr mindes jag Rör mig inte lite väl dåligt, speciellt namnen och sådär, men det kom tillbaka snabbt även om jag hade önskat att jag hade haft bättre koll. Hur som helst älskar jag Falla sönder och den extra dimension den ger till Rör mig inte. Warner är så fascinerande och komplex, den bästa sortens karaktär, även om jag tidvis måste avsky honom.

Sedan kom äntligen Rädda mig inte också, och nu var minnet uppfriskat. Jag tror att Falla sönder verkligen gjorde läsningen av den bättre, och jag tycker det är synd om inte alla som läser Rädda mig inte, inte först läst den. Jag har blandade känslor till Juliette, halva tiden vill jag ta hand om henne och andra ruska om henne så att hon tar sig samman. Men det är skönt med karaktärer som engagerar så ändå, att de är så pass nyanserade.

9132161972            Det enda jag egentligen ställer mig emot i denna bok är ordvalet ”älskade”, jag tycker det känns konstlat och obekvämt, om det heter ”lover” i den engelska utgåvan är jag inte nöjd med det heller. Men det är å andra sidan en hemskt liten sak att bråka om i en i övrigt så fin bok. Vissa partier är så välskrivna och vackra att det verkligen värker i hjärtat att läsa dem. Språket är egentligen det jag uppskattar mest med Mafis böcker, även om handlingen och spänningen såklart är något jag tycker om också hamnar det lite i skymundan. Så förväntningarna är nu skyhöga för mig, det skall komma en till novell till, och jag skulle älska om den var ur ännu en annan karaktärs perspektiv. Och sen kommer den sista boken äntligen 2014, vilket tyvärr känns allt för långt bort just nu.

 

9186953389

Betvingade av Simona Ahrnstedt läste jag i det fantastiska Excess-formatet, och det är nog den enda moderna romancen jag läst. Jag är lite ljummen inställd, det är absolut välskrivet och historiken känns tillräckligt trovärdig, men jag är tyvärr inte överväldigad. Det kan också vara så att jag började läsa denna lite väl nära inpå avslutandet av Sagan om Isfolket sviten att jag helt enkelt var mätt på denna typ av genre. Jag är dock väldigt intresserad av att läsa Ahrnstedts senaste roman, De skandalösa, när tillfälle ges, så helt avskräckt gjorde Betvingade mig verkligen inte.

0062007203

Jill Kargman må verka vara en fantastisk person, men The Rock Star in Seat 3A var inte mitt livs bästa läsning. Jag gillar visserligen att det är ett väldans svärande och inte så mycket gulligull som jag annars förväntar mig av chick-lit men det räcker inte riktigt för mig att man bara smutsar ned det hela. Särskilt ställer jag mig emot de sångtexter som presenteras i boken, vilket jag till att börja med sällan tycker tillför något, och i detta specifika fall känns väldigt klichéartade. Nej, fan girl växer upp och träffar idolen är inte riktigt min kopp te, tyvärr.

 

 

 

 

Okej, det kommer behöva bli minst ett par trillionrecension-inlägg till, för det här var allt jag hann med idag. Säg till om ni inte tycker om formen på dessa inlägg så prövar jag något nytt nästa gång!

”Vi gör inget mer än att kyssas. Vi gör inget mindre än att kyssas.”

”Vi gör inget mer än att kyssas. Vi gör inget mindre än att kyssas.”

images

Titel: Jag, en

Författare: David Levithan

Förlag: X Publishing

Sidantal: 336

Utgivningsår: 2013

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

”Jag vaknar.

Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är.

Det handlar inte bara om kroppen, om att slå upp ögonen och se efter. Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är van vid att vakna i en ny varenda morgon. Det är livet, kroppens sammanhang, som kan vara svårt att begripa sig på.”

Så här lever En. Vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag ställs En inför nya situationer, nya relationer, nya sammanhang. En ny familj, nya vänner. Men ingenting varar. Ingenting får en fortsättning. Om man byter kropp varje dag är det otänkbart att knyta an till någon. Omöjligt att hitta kärleken.

Det är konstigt, hur det blir. Jag fick hem boken en dag och var så där ljummet sugen på att läsa den just då. Sen kom en kväll och jag kunde inte somna, jag vred mig och täcket i timmar innan jag gav upp. Tillslut klev jag ur sängen och tog den första boken jag hittade i mörkret och det blev denna. Knappt tre timmar senare började solen stiga upp och boken var utläst.

Det är verkligen en fin bok. Språket är fint, En är fin, Rhiannon är fin, det är fina referenser till fina böcker, det finns en växlande hoppfull och växlande hopplöshet i boken som också är fin. Visst finns det några småsaker jag inte klarar av, som när En och Rhiannon sjunger och tittar varandra djupt i ögonen, där går gränsen för vad jag klarar av i smörighet. Det blir för mycket ‘Det är så här man ska göra’ istället för ‘Så här gör vi just nu för att vi måste’. Visserligen var klockan nästan sex när jag slog ihop boken, men det känns som om att antingen missade jag något i slutet, men jag tror inte det, eller så borde det komma en fortsättning, jag tycker nog att det blev allt för öppet. Alla delar knöts inte saman.

Kort sagt, det är mycket som bär, och ett par, få saker som brister. Men om ingenting annat så är det en bok som tar en igenom en sömnlös natt, och det är inte alla som klarar av ens det.

Temaläsning om magi och häxor.

Temaläsning om magi och häxor.

Helt omedvetet gick jag och hade mig en mindre temaläsning, tre böcker om häxor och magi på rad bara sådär. Böckerna är Farlig förmåga, Beautiful Creatures och The Indigo Spell. Två av dem är den första delen av en serie medan The Indigo Spell är del tre. Däremot ligger de ungefär på samma ”magiska nivå” om jag kan uttrycka det så, men de är i övrigt väldigt olika. För att The Indigo Spell inte skall spoilas för de som inte läst del ett och två i Bloodlines-serien kommer jag prata om den längst ned i detta inlägg men jag varnar innan ni kommer dit. Jag varnar direkt för att detta kan bli ett långt inlägg också. Det är väldigt intressanta böcker med mycket att prata om nämligen.

9789155258986

Titel: Beautiful Creatures

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl

Förlag: Semic

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Så Beautiful Creatures var inte alls vad jag förväntade mig. Egentligen visste jag inte vad den handlade om, för ett par månader sedan såg jag en kort trailer för filmen med den ack så tjusiga Jemory Irons, han är dock det enda jag minns, vad den faktiskt skulle handla om gick mig helt förbi. Jag misstänkte däremot att det skulle vara någon form av typisk paranormal romance med triangeldrama, det klassiska kittet ni vet. På grund av detta tog det mig säkert fem, tio sidor innan jag verkligen fattade att det var en manlig huvudroll. Vilket får mig att dels tänka över vad jag läser ordentligt, bortsätt från böckerna om Isfolket har jag ingen aning om när jag senast läste en bok med en manlig huvudkaraktär. Vad som förut brukade vara ett ungefär 50/50 perspektiv har helt skiftat och jag tror jag måste börja reglera mitt läsande en aning. Läsa böcker av manliga författare händer också betydligt mer sällan än tidigare, förr var det nästan helt tvärt om, vilket såklart inte heller är fördelaktigt. Men nästa bok jag läser blir förhoppningsvis av en manlig författare eller med en man i huvudrollen. Matriarkat istället för patriarkat är ingenting jag strävar efter.

Nog om det. Beautiful Creatures visade sig vara en mycket mer fascinerande läsning än vad jag trodde. Visst var det den klassiska kärleken vid första ögonkastet, men genom drömmarna Ethan har övertalas i alla fall jag om att det var betydligt mer förutbestämt än att Ethan och Lena bara såg varandra och så var det kärlek. Relationen får även byggas upp, Ethan tvivel på huruvida han och Lena är ett par eller inte trots att de är tillsammans så mycket tar bort det som ofta annars brukar beskrivas med självklarhet. En sak som alltid skaver med mig med denna typ av småstadsskildring är dock invånarantalet. Det kan vara en sådan sak som jag verkligen tänker länge och väl på. För med mina svenska, och kanske norrländska ännu mer, mått mätt är den typ av småstad som porträtteras inte min definition av det. Det finns tillräckligt många skolelever för att hålla en rejäl bal men för få för att ha två skolor, och samtidigt så pass få invånare för att man skall ha koll på varenda granne och så vidare. Jag vet inte varför jag tänker så mycket på det, men oavsett får jag aldrig matematiken att gå ihop.

Jag gillar dock hur den amerikanska södern visas upp, hur den passar in på min voodoo, träsk och stark mat, men utan att den känns schablonartad. Miljöbeskrivningarna är riktigt lyckade, och karaktärerna också. Tillexempel Amma är en fantastisk karaktär som jag verkligen ser fram emot att läsa mer om i fortsättningarna. Visst får jag många gånger påminna mig om att Ethan och Lena bara är 15 och 16 år gamla och det känns stundtals inte jättetrovärdigt, ibland verkar de minst fem år äldre än sina jämngamla men det är inte lika illa som det ibland blir. Magin då? Besvärjarna är ett spännande släkte, och jag är förtjust i konceptet att även om Lena vet vad hon är så upptäcker hon det mesta tillsammans med oss läsare. Och fortfarande är det många hemligheter och mysterier att nysta ut kvar till följande böcker så det ser jag sannerligen fram emot. Speciellt vad Ethans roll är i det hela.

29685381_O_1Titel: Farlig Förmåga

Författare: Jessica Spotswood

Förlag: Rabén och Sjögren

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Farlig förmåga gjorde mig också lite förvirrad med matematiken i början, men denna gång med när den utspelade sig. Det visade sig dock att det var att ge upp och acceptera att detta är ett alternativt förflutet helt och hållet. Det må inte vara en klassisk fantasy då den egentligen befinner sig i vår värld, men hur denna värld har styrts har sett helt annorlunda ut. Och ja. Det finns häxor också.

Cate är bra på många sätt, stark och beskyddande och rolig. Men hon är också konstant misstänksam. Och absolut, det är inte konstigt i hennes situation heller men jag tycker att det nästan går åt för mycket ren text åt detta. Det bevisas allt för många gånger att hon inte kan lita på någon trots att hon har fel om mängder av saker. Det obligatoriska triangeldramat finns dock med i Farlig förmåga men jag stör mig inte lika mycket som vanligt på det. Kanske är det på grund av upplägget, även om boken skulle ha klarat sig lika bra utan ett av de manliga kärleksintressena och fördjupat det istället.

Att det i Cates verklighet nu är ett ordentligt patriarkat, kort tid efter ett matriarkat är dock intressant läsning. Hur Brödraskapet verkligen uttalat skyller all världens fel och brister på kvinnan, med eller utan magiska krafter hoppas jag de flesta kan ta till sig som uppskruvad kritik mot vår värld. Att dessutom Systerskapet anas ha varit av samma slag men tvärt om, och gärna vill igen älskar jag. Och hatar när jag tänker framtidsutsikter för karaktärerna såklart. Men det ger en dimensionerad bild, och en problematisk sådan vilket allt för sällan händer. Och detta är visserligen bara första delen av en serie, och det är lättsam läsning och extremt medryckande och spännande, men ändå finns det där. De underliggande problemen som inte bara accepteras. Och jag vet inte hur många böcker det blir men jag har stora förhoppningar på att detta utvecklas ändå mer under kommande böcker.

Nu kommer vi till The Indigo Spell så sluta läsa här om du inte vill läsa om den.

the-indigo-spell

Titel: The Indigo Spell

Författare: Richelle Mead

Förlag: Penguin

Recensions-ex: Nej

Betyg: 3/5

Richelle Mead är ju alltid Richelle Mead men jag vet inte riktigt vad det är med denna serie, om det är Sydneys berättarröst som är aningen för korrekt och monoton, på ett bra och passande sätt när jag väl läser boken, men jag har helt hopplöst svårt att komma ihåg vad som hänt i de tidigare delarna. Det var likadant förra gången. Antagligen skulle jag innan varje ny bok behöva läsa om de andra delarna, men det är ohållbart. Men det kan hända att jag gör det innan sista boken dock. För visst kommer jag ihåg handlingen i stort, men det kan relateras tillbaka till händelser eller detaljer jag inte har något som helst minne av. Och detta är verkligen något ovanligt, speciellt när det gäller Meads böcker.

Hur som helst älskar jag hur Sydney har utvecklats och fortsätter utvecklas, om vi tänker skillnaden från hennes gästspel i VA är den helt enorm. Många av de övriga karaktärerna utvecklas också och det känns skönt att en person som tillexempel Adrian, som vi alla älskar, slipper bli en enformig one trick pony kille utan han får ha kvar alla de bästa bitarna, som han humor och språk, men ändå förvandlas till något helt nytt. Sydney har aldrig varit min personliga favorit men hon tar sig verkligen. Denna bok känns som en bra mellan bok, visst händer det viktiga saker, men de är mer viktiga för kommande böcker än för denna enligt mig. Och med cliff hangern i färskt minne hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan del fyra, The Fiery Heart, kommer heller. Men med tanke på Meads fart borde jag inte behöva vänta allt för länge. Enligt Mead själv på twitter beräknas den komma ut 19 november så jag hoppas att detta stämmer.

Isfolket utläst.

Isfolket utläst.

Nu har jag läst klart alla 47 böckerna. Det tog mig lite mer än två månader den här gången, tack och lov hade jag nu alla böcker och slapp vänta och leta och hitta eller köpa dyrt. Det var alltså andra gången jag läst böckerna, men första gången relativt sammansatt. I början av omläsningen försökte jag läsa vara annan bok Isfolket och varannan ”vanlig” bok men det fick jag ge upp efter ett tag. Dels för att det ibland blev för spännande för att försöka sig på någon helt annan bok, och dels för att jag tillslut helt enkelt ville bli klar med böckerna så jag ostört kunde fokusera på andra böcker. Det är ändå nästan femtio böcker att ta sig igenom.

angel-med-dolda-horn-hft-25-sagan-om-isfolket

Personligen är jag inte så förtjust i de sista kanske femton böckerna. Jag gillar inte när det blir allt för modernt och är mycket mer intresserad när kjolarna rasslar och folk svälter och så vidare. I övrigt tycker jag att slutkampen är aningen utdragen också men det är dock fint att få träffa alla gamla karaktärer ordentligen igen. I vissa fall vill jag till och med läsa om deras böcker på direkten, men det är ju rent orimligt.

Jag hade tänkt att göra ett långt diskuterande inlägg om varför dessa böcker har blivit så ogillade, eller snarare har fått så dålig status. Men egentligen har jag ingenting som stärker detta. Hittade inget skrivet på internet, inget rejält i alla fall, att ta ställning till.

Däremot minns jag när jag första gången läst böckerna. Då hade jag köpt första boken jättebilligt på loppis, bara för att kolla hur de var, och sedan ville jag direkt läsa fortsättningarna. Till min lycka hade mitt bibliotek del ett till tio i sitt lager. Glad i hågen går jag dit för att låna. Och passade på att fråga bibliotekarien om hon visste om några andra samkopplade bibliotek hade resterande delar. Det hade de inte sa hon bestämt, ”Och de vi har, har vi fått som gåva.” Med snorkig röst. Och ärligt talat, den typen av behandling förtjänar väl ingen som ändå är där och tar del av den tjänst de erbjuder. Och eftersom böckerna finns kvar där kan jag bara anta att de blir utlånade tillräckligt ofta för att inte bli utgallrade.

Visst finns det saker jag kan störa mig på, som när vissa bokstäver är fel eller står på norska istället, eller en bokstav helt plötsligt, mitt i en mening blir stor, men det där är ju egentligen bara skönhetsfel. Sedan har vi ju sexscenerna, de är inte särskilt raljerande eller upprörande nu för tiden. I vissa fall kan de dock kännas aningen obefogade, men annars är de snarare en del av boken och bör vara där. Det vore nästan lika konstigt att ta bort dem som att ta bort magin, det skulle ju vara helt vanliga släktkrönikor då, och antingen inte lika omtyckta.

Så slutligen. Det är bra böcker, vissa av dem endast okej. Men om jag skulle bunta ihop 47 andra böcker också skulle det antagligen bli samma resultat där med. Det är väldigt lättsamt. Ungefär som att titta på en tvserie. Fast mycket mer engagerande inbillar jag mig.

Vad tycker ni om dessa böcker? Har ni läst dem eller har ni som jag mina första 20 år fullkomligt vägrat?

Ett par recensioner av fina böcker.

Ett par recensioner av fina böcker.

 

917126258X

Titel: Friendly Bread – Baka glutenfritt, från baguette till brownie

Författare: Karin Moberg, Oscar Målevik, Stefan Wettainen

Förlag: Max Ström

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Jag är ju en riktig kokbokssuccer, detsamma gäller bakböcker. Och här har vi en riktigt fin en. Den är inte bara estetiskt tilltalande med många bilder som får munnen att vattnas, den är dessutom riktigt bra uppbyggd också. Recepten är enkla att förstå och det är inget onödigt krångel. Dessutom blir det gott också. Jag har provbakat en del, men inte så mycket som jag skulle önskat, detta på grund av att då jag inte är gluten intolerant har jag i princip bara vanlig vetemjöl hemma. Men när jag har köpt hem till recepten har det blivit riktigt lyckat. Speciellt förtjust är jag i de många olika matbröden. De receptböcker jag har sedan innan består mest av kakrecept så detta var ett bra tillägg i kokbokshörnan. Jag skulle säga att denna bok passar de flesta som gillar att baka, inte bara de som inte tål gluten eller går på LCHF-dieten.

912713279X

Titel: Den dag jag blir fri – En bok om Katarina Taikon

Författare: Lawen Mohtadi

Förlag: Natur och Kultur

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Jag har alltid varit intresserad av familjen Taikon. Böckerna om Katitzi har jag läst mängder av gånger och Rosa Taikon verkar vara en otroligt fascinerande person. Detta är en bok som jag saknade under läsandet av Katitzi sviten, för jag var redan rätt gammal när jag läste den första gången. Den ger den extra vetskapen som jag alltid saknade, för trots om Katitzi böckerna var verklighetsbaserade visste jag alltid att de var förskönande eller förhemskade också för den delen. Denna bok fortsätter också långt efter där den sista Katitziboken slutar. Det är alltid intressant, och läsvärt. Denna historia har jag längtat efter i flera år. Och det är bra, möjligen lite hoppigt i texten ibland men det gör ingenting. Nästa gång jag läser om böckerna om Katitzi kommer detta bli den självklara avslutningsboken till serien.

634890008328400000

Titel: De förryckta kusinerna och andra historier

Författare: Edward Gorey

Förlag: Sanatorium förlag

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

Åh det här är en sådan bok jag kommer att läsa om och om igen, låta den ligga framme, bläddra lite då och då i den och helt enkelt älska den livet ut. Det är så makabert och morbidt att jag blir alldeles knäsvag. Det är märkligt och hemskt och alldeles underbart. Översättningen, om jag jämför med det lilla av vad jag har läst av Gorey sedan tidigare, är också riktigt bra gjord. Denna bok borde finnas i varje bokhylla eller på varje soffbord redo att utforskas. Jag kan verkligen tänka mig att den ger mer för varje omläsning.

9163871068

Titel: Liesl & Po

Författare: Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen

Recensions-ex: Ja

Betyg: 3,5/5

Jag har haft en dålig läsupplevelse av Lauren Oliver förut, med boken Resten får du ta reda på själv där jag inte fann någon sympati för karaktärerna över huvudtaget och allting kändes overkligt. Här har vi däremot en bok med övernaturliga inslag som känns betydligt mer trovärdig. Jag tyckte helt klart mer om denna bok än Resten… men övertygad om Laurens författarskap gör den mig inte. Kan bero på att mina förväntningar höjdes för mycket av liknelsen med C.S. Lewis och Neil Gaiman, vilka har en nivå jag inte alls tycker att Oliver lever upp till. Men det är bra ändå. Och efter denna bok känns det ändå som att det var värt att jag läste boken. Antagligen behöver jag läsa mer av Oliver för att verkligen bestämma mig för om hon är något att ha eller inte, för just nu känns det ändå lite ljummet.

”Cinder såg sig vaksamt omkring en gång till, innan den första kittlingen av yrsel drabbade henne.”

”Cinder såg sig vaksamt omkring en gång till, innan den första kittlingen av yrsel drabbade henne.”

11235712

Författare: Marissa Meyer

Titel: Cinder

Serie: Månkrönikan #1

Förlag: Mix Förlag

Sidantal: 396

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne – och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva …

Disneys Askungen har alltid varit något av ett hatobjekt för mig, Askungen känns lite våpig och hennes drömmande utan att tänka en tanke på att fly irriterar mig. Jag har aldrig fått den sagan att riktigt gå ihop. Med Cinder var det annorlunda. Hon är allt annat än ett våp, visserligen är hon genetiskt omformad så att hennes intelligens blir något förbättrad i och med hennes ständiga tillgång till internet men förutom det kan det inte förnekas att hon är väldigt handlingskraftig. Visst hon är också 17 år gammal och gör beslut aningen förhastade ibland. Det känns som om dagens böcker nästan alltid har ett stråk av att huvudkaraktären helt okaraktäristiskt måste göra precis tvärt om emot vad den har blivit rekommenderad.

Men förutom det var det en spännande läsning hela tiden, och en fascinerande värld och hur allting hänger ihop. Personbeskrivningen är aningen knappa, och subjektiva, vi får tillexempel veta att prins Kai är synnerligen snygg men ingenting om hur han faktiskt ser ut beskrivs. Detta är som vanligt både på ont och gott, man kan föreställa sig själv, men några hållpunkter att hänga upp föreställningen på skadar aldrig.

Jag längtar verkligen till att läsa fortsättningarna, och del två kommer på engelska nu i februari. Men även den svenska utgivningen är planerad till någon gång 2013 så jag kommer hålla ut till den, allt för prakten i bokhyllans skull ni vet. Om dessa fyra delar tillsammans blir så fantastiska som jag hoppas kan det verkligen bli något stort. Jag har googlat lite, och bok två kommer heta Scarlet, vilket givetvis blir en parafras på Rödluvan. Men del tre och fyra heter Cress och Winter, Cress får mig att tänka på cressent moon men jag kommer inte på någon sagofigur som kan passa där, ingen självklar för Winter heller, har ni några idéer?

Minirecensioner X3

Minirecensioner X3

coloringbook002

Titel: A Coloring Book

Författare: Andy Warhol

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Denna stora fina bok är alltså en målar bok, ni vet en sådan där man skall hålla sig inom linjerna och färglägga. Även om jag kan tänka mig att den kreativa Andy hade låtit oss göra precis vad vi behagade med hans målarbok. Personligen tänker jag inte skända den alls. Den skall bara finnas till som inspiration, ligga framme på soffbordet och stoltsera med sin prakt. Bli bläddrad i och helt enkelt vara allmänt snygg som den är.

Flying_Books_Cover_Swedish.indd

Titel: Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna

Författare: William Joyce

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

Jag tyckte verkligen om denna bilderbok, och det finns ett särskilt vemod över den som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Som en stillsam ensamhet ungefär. Bilderna är fantastiska och formen också. En mycket fin bok att ta fram och läsa flera gånger. Finns även som kortfilm att kolla på här.

1344263792Kurt_Cobain_finns_inte_mer

Titel: Kurt Cobain finns inte mer

Författare: Hanna Jedvik

Recensions-ex: Ja

Betyg: 3/5

Ja, musiken finns ju där. Den som jag själv älskade och andades i samma ålder och fortfarande. Men det är också huvudsakligen det som håller mig intresserad. I efterhand minns jag inte mycket mer vad som fångade mig. Det räcker inte hela vägen fram och stundtals blir jag irriterad på nästan varenda karaktär. Jajo på läsvärd men inget jag kommer läsa om eller tänka mycket på efter läsandet.