Browsed by
Kategori: Musik

Maj 2018: skållande hetta, vintagefynd, jazz och födelsedagar.

Maj 2018: skållande hetta, vintagefynd, jazz och födelsedagar.

Jag är fortfarande i Spanien, men nu är det just efter lunch och jag har lagt mig med en kopp kaffe för siesta. Dock tänkte jag inte sova pga inte trött, men däremot tänkte jag visa hur maj såg ut för mig. Maj 2018 var ju varmaste månade sedan 1800-talet någon gång, och om vi bortser från hur mycket miljöfördärv vi hållit på med för att få det så, så var månaden ändå himla fin. Jordens bildkavalkad kommer här, håll till godo!

Vi börjar dock i april, men nästan vid tolvslaget. Det var valborg och det var konungens födelsedag. Jag och femton kompisar och mamma och pappa åkte till svenska punkens näste – Rågsved. På krogen där var det kareoke och vi drack öl med handtag. Ann fick dansa på bordet när hon sjöng och det hela var en mycket lyckad kväll, tio poäng!

Dagen därpå var det upp i ottan! Jag åt avokadomackor med saltstekt broccoli på mina bästa tallrikar. Änglar med bröst förgyller varje frukost.

Sedan gjorde jag mig i ordning för kamp och DJ-gig. Jag sjöng upp till min bästa proggskiva. Lasse Tennanders Längst där inne är himlen ändå röd har följt mig genom fem lägenheter och decenniers första maj. Detta år spelade jag med resten av Toppar&Dalar på Feministiskt initiativs flak när demon gick genom stan.

Två dagar senare fyllde jag år! Så här ser en nyvaken 29-åring ut! Jag gav mig själv kaffe på sängen och hissade bordsflaggan.

I present av mamma och pappa fick jag en helt perfekt byrå. Tidigare har jag använt mig av sådana där nästan skokartonger, men större och hårdare i mönstrad papp från 60-talet, omöjliga i längden då de var staplade på varandra. Nu däremot, ordning och reda bland trosor och kalasbyxor.

Sedan blev det helg! Jag hade sovit med flätor och gjorde mig fin i ny byxdräkt för skulle fira min födelsedag med kompisar.

Jag hade bestämt att jag ville ha falafel och billig öl. Så vi började här. På Burgerian och i kassen bär Amanda min födelsedagspresent!!!

Sedan gick vi till No name bar och drack öl i handtag för 29 kr stycket. Fler och fler kompisar kom och vi fick ta över mer bord och alla stolar. GullIda var såklart där, tillexempel. I år har vi känt varandra i 22 år. Stort.

Körsbärsträden stod ju såklart i blom i maj också. Jag glömde fota dagtid, men här ser det nästan ut som att det blommar i Narnia, så det är okej.

På söndagen kom Bim hem till mig. Vi åt på balkongen och sedan tog vi våra rejsercyklar. Vi åkta till Hornstulls marknad och letade fynd, men hittade bara Simon. Han är ju iofs fin som snus. Bim och Simon är för övrigt ihop. Simon har jag känt i tio år och när Simon blev ihop med henne var jag livets fangirl, då hon ganska nyss hade gett ut sin GENIALA serieroman då.

Nu är jag även fangirl för att hon är så himla vettig, snäll och bra. Samt är så här sjukt gullig bland tulpaner.

Efter gemenskapen var över tog jag tag i projekt plantera-på-balkongen. Jag satte tillexempel fyra jordgubbsplantor i en stor kruka. Och tog kafferast.

Men även smultron, rädisa, tomat, mynta, solros, persilja och selleri har jag nu planterat ut. Under planterandet lyssnade jag på min födelsedagspresent från en hel massa kompisar. Drömmarnas skiva. The Magnetic Fields 69 love songs fördelat på sex stycken 10″s-vinyler. Så omtänksamt och fint att få efter flera års önsk.

En annan dag var jag visst på jobbet. Med flätor och Mari Törnqvist-böcker.

Innan jag cyklade hem i rasande fart, satte en deg på jäsning och lade spett i marinad medan jag själv fick vara i solen.

Jag skulle nämligen ha grillgäster. Tillexempel Annika och hennes särbo Svante. Det var roligare än vad Annika ser ut att ha det.

Dagen därpå bestämde jag mig för att inviga min nya baddräkt på balkongen. Trots hosta. Det visade sig vara förödande.

Resten av den helgen låg jag nämligen inne, sjuk i feber och missade allt kul. När andra var och dansade och skickade rajraj-stories så kollade jag ut genom fönstret, tittade på fåglar, och led.

När helgen började lida mot sitt slut tog jag mig dock ut i solnedgången en litenliten stund.

Jag cyklade och köpte medicin. Och äntligen blev det lite lättare att leva.

Jag firade med glass i sängen till RuPaul’s Drag Race.

Blev närmare vän med jordgubbsplantorna, som blomstrade medan jag hostade.

Men efter fyra dagars feber och förfall blev jag frisk. Jag hittade drömmarnas cykel utanför mataffären. Låda fram men stabil nog att inte välta, rejäl krokodilplinga och så en söt hund i fram. Ska skaffa.

En kväll cyklade jag till Riddarholmen. Träffade Ann, som var cavaansavarig, Amanda och Kajsa. Vi satt vid Evert Taube-statyn, åt falafel och drack bubblor medan båtar tutade förbi.

Sen gick vi till Stampen där Mirjam och Karoline redan var. Kolla solig Karro! Hon skulle sjunga jazz och vi var en hel bunt som kommit dit.

Så bra hon var! Och bandet med, Dr Pam with friends. Samt den apsnygga Hans Arnold-muralen.

Emellan setten fick vi dricka öl på kullerstenar med stjärnan.

 

 

Den 16:e, eller kanske 17:e?, tog jag på mig min nya Hawaiiskjorta och fodrad jacka, för det var lite kallt. Här kände jag mig som en 80-tals kille som kanske hette Tommy och hade bra moppe. Jag åkte till Stureplan i alla fall. För konstigt nog huserar Obaren ofta de mest fantastiska spelningar. Som denna kväll; Johan Airijoki sjöng norrländsk blues så hjärtat brast.

En vardag ställde jag, Karoline och Karin in alla måsten. Vi ville hellre vara tillsammans, tycka om varandra, dricka öl och prata relationer. Så rimligt beslut!

Sedan blev det kväll, och eftersom vardagen var en fredag så kunde vi fortsätta gemenskapen. Vi träffade upp Mirjam och Karolines bandkompiasr och sen körde vi en riktig långkväll. Först uteservering i Vasastan, sedan Lönnkrogen med jazz till stängning, raka vägen till Geronimo’s FGT för kareoke till stängning och sedan gick vi till Sjätte tunnan och satt där tills de med stängde. Sedan hade vi fått nog tillslut.

Dagen därpå gick jag upp tidigt och plockade upp mamma. Det var stor loppis i Bagarmossen och jag hade lovat att vi skulle dit. Vilket var tur för jag fyndade som synes en hel del. Bäst fynd tyckte jag de psykadeliska byxorna var. Jättevida nertill, det tycker jag är glatt.

Jag tog på mig dem, gjorde mig fin och sen vilade jag lite, det hade ju blivit en sen kväll. Men sen tog jag mig i kragen och cyklade iväg med mina vinyler. Vi hade DJ-gig på Mosebacke den kvällen, mycket dans blev det. En panghelg ända tills min cykel Doris och alla skivor välte över mig när jag drog dem upp för klippan på vägen hem. Låg och sprattlade under kilo efter kilo av vinyler på trottoarkanten, och blåmärket lyser fortfarande starkt och blått, stort som en knuten näve på höften.

Men jag är ändå vid gott mod. På loppisen hittade jag nämligen denna fina ”Nej! Till en borgerlig regering”-pin också. Bästa femman jag spenderat i år.

Det blev vardag igen och efter jobb, cykel och middag skulle jag ut igen. Broöppningen var dock i vägen, den struntade i att jag hade bråttom.

Men till slut var jag här. På Snottys uteservering och hade det ungefär så härligt en kan ha det. Med kall öl, solsken, The Cure-underlägg och kortlek.

Gulligt sällskap hade jag i Simon och Filip också. Vi spelade Chicago och Finns i sjön, och hälsade på hundar tills solen gick ner.

På Junibacken-jobbet har jag försökt lyfta fram böcker för äldre läsare. Sådana som kanske inte är besökare själva. Så jag gjorde en hylla speciellt för dem, så att deras vuxna kunde köpa med något fint hem till dem. Vi kanske tar en paus och tittar på vad jag valde ut?

Först:

Frances-serien del 1 till 3 av Joanna Hellgren, tecknad i tunn blyerts handlar denna grafiska roman-serie Frances som får flytta till faster Ada när pappa dör. Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson handlar om sent 90-tal, att växa upp och om vänskap. Jane, räven och jag av Fanny Britt och Isabelle Arsenault handlar om Helén som numer är mobbad och utfryst och som försöker finna sig i detta nya, med stöd av Charlotte Brontë.

En bunt sommarpockets kändes också viktigt så då valde jag Lögnernas träd av Frances Harding som är en viktoriansk mystisk roman om Faith och ett magiskt träd, Förr eller senare exploderar jag av John Green var jag visserligen inte helt förtjust i själv, men så ofantligt många har älskat denna historia om cancersjuka ungdomar att den förtjänade en plats ändå. Sedan valde jag del två i Hungerspelstrilogin; Fatta eld av Suzanne Collins, helt enkelt pga ettan var slut i pocket, hur som, fantastisk dystopi om realityshow som slutar när bara en står levande kvar, om någon missat. Odinsbarn av Siri Pettersen däremot, är första delen i en trilogi som utspelar sig i nordiska mytologin. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt utspelar sig på slutet av 80-talet, när Junes morbror dött i aids och hon närmar sig hans vän Toby för att få veta mer om livet farbrorn levde. (M)ornitologen av Johanna Thydell handlar om Moa vars mamma aldrig varit närvarande, men som nu 14 år senare plötsligt vill ha kontakt. Ursula Le Guins Trollkarlen från Övärlden är både normbrytande och ögonöppnande, och lägger grunden till en helt fantastisk fantasyvärld. Det handlar om dig är Sandra Beijers debutroman som handlar om kärlek, tonnårsliv, Stockholmsnätter och uppbrott. Katarina Von Bredows Expert på att rodna handlar om att flytta ifrån sitt sammanhang mitt i tonåren pga ens förälder skaffat ny partner och att kanske bli kär i sin nya styvbror.

Sedan:

Lite mer serier skadar ju aldrig, så därför tog jag även Tre feministiska sagor av Lilian Bäckman som helt enkelt återberättat klassiker. Hanna Gustavsson har gjort två fantastiska böcker; Iggy 4-ever och Nattbarn, om tidig tonår, jobbiga killar i klassen, nazism och att försöka hitta hem. Tydligen slutsålda på internet så rusa till Junis ifall habegär uppstår! En av mina allra favoriter i gränslandet mellan grafisk roman och bilderbok för äldre läsare är Anna Höglunds Om detta talar man endast med kanineralla som någonsin varit eller är ett emo med stjärnor under ögonen skulle behöva ha denna som sin bibel.

Ett par faktaböcker kändes också viktigt så jag valde kokboken Mera vego av Lisa Bjärbo och Sara Ask, Sex med mera av Sandra Dahlén som egentligen borde vara kurslitteratur på mellan- och högstadier, I mitt namn: en bok om att vara trans med Moa-Lina Olbers Croall som redaktör, en otroligt viktig bok ”för ungdomar som funderar över sin könsidentitet, men den riktar sig också till dem som befinner sig runt en transperson, till exempel skolpersonal, vänner och familj”. Och sist men inte minst Ta makten: för att det funkar av Leone Milton och Marie Tomicic, om hur en kan göra för att må bra, eller i alla fall bättre – att det är svårt att vara tonåring är ju knappast en hemlis.

Och så lite mer romaner. Två av Ann-Helén Laestradius, dels Ingen annan är som du om Agnes som åker på samiskt sommarläger för att hitta kärleken, och hennes Augustvinnande Tio över ett om flytten av staden Kiruna och hur en förändras när ens hemvyer inte längre existerar. Otopia av Per Nilsson, som alltid alltid har skrivit bra och viktiga ungdomsromaner, denna ett försök till att vara en utopi, utopier är mer dömda att misslyckas som världar än dystopier så utgångspunkten är spännande bara där. Johanna Nilsson har också skrivit viktiga böcker så länge jag kan minnas, och hennes Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, är, som hörs av titeln, inget undantag. Nicola Yoon skrev en av de senaste årens mest hypeade debuter med Ingenting och allting som handlar om en kroniskt sjuk tjej som bor i en bubbla då hon inte har något immunförsvar, som blir kär i grannpojken. Vakuum av Mia Öström handlar om just vakuumet som uppstod när Jonnas storebror tog sitt liv, När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en kärlekshistoria med mycket mörker och död, som fick Augustpriset. Och så allra sista boken, Percy Jackson – Född till hjälte av Rick Riodian handlar om halvguden Percy Jackson, som en Harry Potter-serie men med grund i grekisk mytologi.

Vet inte hur det gick till, men plötsligt var det fredag igen! Var det extra många fredagar i maj kanske? Hur som, Toppar&Dalar hade spelning på Hasselbacken i samband med Mando Diaos spelning på Grönan. Innan jobb på Junibacken slirade jag runt hemma i denna tröja. Jag köpte den på min första festival. Peace&Love i Borlänge och det måste ha varit 2004. Jag var 15 och det var så förbannat fint. Snart har jag alltså ägt denna tröja mer än halva mitt liv. Gammal kärlek rostar aldrig och så vidare.

Efter jobbet cyklade jag alltså hit och mötte upp Amanda och Annika. Mycket pampig grind. Eller port kanske? Fin färg oavsett.

Vi fyllde dansgolvet med så mycket dans och indiehits att vi fick en hel madonna med öl för gott uppförande. Mando Diao-Björn blev extra glad och dansig när jag spelade Kjell Höglund. Dog lite, även om Gustaf alltid var min favorit och Ida och jag grät på bussen till gymnasiet när han hade gift sig …

Nästa morgon, upp tidigt, varmt som kriget. Stökigt hemma. Struntade i det. Tog på mig en frottéklänning och gick på loppis med mamma istället.

Fick en liten förbannelse av några pyramider så hittade inte så mycket fynd. Men en Flaming sideburns-tischa för en tjuga är alltid värt det.

Jaha, nu är vi framme i förra veckan. En dag när jag frilansade hemifrån bestämde jag mig för utelunch. Köpte vegansk låda från Re:Orient och satte mig på Nytorgsparkens konstgräs och läste mellanålders skräckis; Systrarna av Silverdalen av Pascale Valin Johansson. Har kommit ungefär halvvägs men lämnade hemma, hittills mysigt men lite lite platt.

I torsdags satt jag där igen. I den minsta strimman ljus. Jag hade cyklat dit direkt efter jobbet och väntade in sällis. Började läsa Sjöhästar men hann bara en sida innan sällskap kom.

Det var nämligen sista torsdagen i månaden, vilket är söderdagen. Då har butikerna kring Nytorget öppet längre. Vi gick till Pop och jag köpte en gul t-shirt.

Med mig hade jag alltså dessa gulliga, som dessutom matchade. Efter Pop gick vi till Söders Hjärta där Stockholm Soul Weekend började samma kväll.

Det var den maj, finast på flera år tror jag.

”Men jag vill bara hålla din hand”

”Men jag vill bara hålla din hand”

Det är fredag, det ska bli 30 grader och det är juni. Det krävde en spellista. Här är 20 sommarlåtar, alla max någon månad gammal, några så nya som ett par timmar, alla väldigt bra. Lyssna på väg till jobbet eller på stranden!

Vill man läsa ordentligare vad jag tycker om vissa av låtarna kan en titta här tillexempel.

Fredagsspellistan: I wanna be your raincoat, for those frequent rainy days.

Fredagsspellistan: I wanna be your raincoat, for those frequent rainy days.

Det är fredag, helg om bara ett par timmar och solen tycks inte vilja gå upp i dag. Jag slog därför ihop en spellista med sådant jag blir extra glad av just nu; mycket svenskt en bunt klassisker och som vanligt väldigt textdriven musik. Tjugo låtar, över en timma hits, och med KentaStoffe som posterboys pga babes. En spellista värdig varje fredag med andra ord!

10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.

10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.

Okej. Något clickbaitig rubrik kanske. Men också helt sann. Varje terminsslut, när deadlinesen lägger sig i drivor runt en, är det enda jag vill lyssna på Magnus Ugglas 70-tals skivor. Jag DJ:ar ju också, och försöker ständigt övertala Annika och Amanda om hans storhet. Det är inte en lätt kamp. Så här kommer mitt brandtal till hans genialitet, varför skivan är stressreducerande och varför du bör byta ut Mer jul mot Asfaltbarn nu när december lider mot sitt slut.

  1. Året är 1978 när Vittring släppsinspelad under och med hela 77-punksrörelsen i ryggen. Med sig in i studion hade Magnus Uggla punkbandet Stadium Dogs och influenserna är tydliga. Här här spår från Davod Bowie, Talking Heads, Sex Pistols, Ramones och Rolling Stones. Gillar en punk måste en också acceptera att Magnus Uggla banade väg för den i Sverige.
  2. På tal om Talking heads, hur mycket låter inte Nungen som deras Psycho killer? Andra anledningar att gilla Nugen är dess spot on text: ”Ingen idé att sitta hemma och vänta på att telefon ska ringa. Det är bara att dra iväg, då kan jag tänka att du har nog ringt medans jag var ute”.
  3. Med på skivan finns två regelrätta covers, med Ugglas karakteristiska språkbruk på svenska. Först ut är Stjärnluder vilken är en cover av Rolling Stones Starfucker och textuellt är berättelsen densamma. Ugglas version är dock betydligt råare, snabbare och med mer distade gitarrer. Mer punkrock där Stones snarare är bluesrock.
  4. Uggla valde också att göra en cover av den klassiska The he kisses me som The Chrystals gjorde populär på 60-talet. Även The Beach Boys gjorde en cover av låten, dock under namnet Then I kissed her. Där Beach boys valde att vara hetronormativa bestämde sig Uggla för att vara normbrytande och behålla sig nära originalet. I hans Å, han kysste mig är det inte tal om att någon tjej hånglar upp Uggla, utan det är en man som kysser honom och får honom att smälta. ”Nog hade jag blitt kysst men aldrig så förut.”
  5. Överlag är hela skivan upptempo i ett närmast hyperventilerande tempo, vilket passar perfekt när deadlinesen hotar. Allt en behöver göra är att sätta på skivan, komma upp i Ugglas takt och sen köra på tills allt är klart.
  6. Vittring. Titelspåret är Ugglas livsbejakande och mer välformulerade variant av det klassiska uttrycket ”Carpe diem”. Dagen ska fångas och ingenting är omöjligt. Han sjunger till och med ”Om man är positiv som fan så går allting bra”. Mer självhjälpstext blir det inte. Här är han också härligt självironisk och i sticket sjunger han följande:
    ”Jag mötte en brud nere på gatan,
    – Tjena, vart är du på väg?
    – Det ska du ge fan i!
    Nobben direkt, spelar roll då när man har flytet nästan jämt”
  7. På samma vis är Gud, jag ska bli bra full av självinsikt och mañana mañana som alla kan känna igen sig i. Full av nytänding ska en bli bättre, börja motionera och ta tag i allt som hopar sig. Men hur en än bär sig åt så behöver det vänta till i morgon.
  8. Hela skivan andas ungdomsrevolt och en känga uppåt. Magnus Uggla är här, fjärde skivan till trots, bara 24 år gammal när skivan kommer ut. Visst handlar mycket om mellanmänskliga kärleksrelationer, men i de två första låtarna Drömmen som gick i kras och Jag vill inte gå hit handlar om hur han slås i motvind för att bli rockstjärna, hur folk vill göra tester för att se vad det är för fel på honom, och att han helt enkelt inte trivs i rollerna samhället försöker få honom att formas i.
  9. Överlag är han väldigt lätt att känna igen sig i på ett romantiskt plan. Han skriver självutlämnande rader utan att försköna som ”Så på kvällen ringde hon upp gråtande, och bad att få komma hem igen, och visst fan har man stoltheten att tänka på, men är man kär då skiter man i den” i Hjärtkrossare.
  10. Sist men inte minst. Asfaltbarn. Där Hurula 38 år senare valde att vara politisk i sin Betongbarn, och belysa problem med att vara ett betongbarn, att Gun på socialen inte hjälper till, så hyllar snarare Uggla asfalten. Han åker ut på landet och trivs inte alls. Denna otroligt svängiga låt blir en kärlekshyllning till huvudstan som en gärna lyssnar på om och om igen.

När du lyssnar klart på Vittring och vill ha mer av Magnus Ugglas tidiga glamrockpunk, men inte vet var du ska börja, så har jag din rygg. Här är en spellista med Ugglas alla bästa låtar innan 86 kom, och karln klev in på svensktoppen med Joey Killer.

Musiken på Spotify 2017.

Musiken på Spotify 2017.

Spotify har äntligen släppt sina årssammanställningar, så att en kan se vad en lyssnat på under det gångna året – hurra! Vi tittar på vad jag lyssnat på mest.

Tydligen lyssnade jag på ungefär 74 000 minuter musik på Spotify – alltså nästan ett dygn i veckan! Vilket känns ofantligt mycket med tanke på hur mycket jag lyssnar på vinyl, att jag dj:ar analogt och att jag ofta är ute och på spelning. Men det känns härligt också, såklart!
Att Tove Jansson toppar känns tryggt, henne lyssnar jag på när jag ska somna. Att det inte blev någon Leonard Cohen på toppfem i år förvånar mig, men Richard Hawley och Franska Trion fick tydligen stå för årets gubbighet. Och tack och lov för att Annika Norlin finns!

Här har ni mina 100 mest lyssnade låtar:

Indiepop, krossade hjärtan, arga melodislingor och spelningar. 20 nya låtar!

Indiepop, krossade hjärtan, arga melodislingor och spelningar. 20 nya låtar!

Jag har gjort en spellista! Denna gång med definitionen av ny musik. Någon av låtarna släpptes i går, och ingen är nog äldre än augusti. Vilket jag tyckte var roligt så en kunde skaffa nya favoriter att sedan se ute live.

Vasas flora och fauna tillexempel är på turné och var på Kägelbanan i går med Dolce som förband. Där kommer även Mattias Alkberg spela den 21 oktober. Fredagen den 13 spelar Timo Räisänen på Debaser. På torsdagen den 18 oktober kan en se antingen både Makeout Point och Mama Sonic (vars intro till Loranga bitit sig fast i mig) på Under Brons kväll med bara indiepop eller Svart Katt på Obaren.
Nikolai Dunger kör turné och stannar den 19 oktober till på Rönnells Antikvariat, 7 november på Under bron. 27 oktober spelar Shout out louds på Vasateatern, och 7 november spelar Det är kärlek på Kafé 44. Psykofant ska göra sin sista spelning någonsin på Debaser den 24 november, och dagen efter spelar Makthaverskan där. Pale Honey spelar i slutet av november och en kan fira jul med Franska trion.

Det är en samling av tjugo låtar med ung förkrossande indiepop, arg punk, stökig jazz och melodier som sätter hjärtat i brand. Perfekt för höst och lördagskväll!

”Monday you can fall apart Tuesday, Wednesday break my heart, Thursday doesn’t even start, It’s Friday I’m in love”

”Monday you can fall apart Tuesday, Wednesday break my heart, Thursday doesn’t even start, It’s Friday I’m in love”

Hörni! Det är fredag! <3 Veckans finaste dag, och den förtjänar således lite morgonpepp. Själv ska jag till ett slott vid Sigtunafjärden med Toppar&Dalar, spela på konferens och sova över. Och få frukost. Jag ska vara ordentlig och fota så att ni också kan få se. Men nu, tre fina grejer att pigga till sig med. (Förutom The Cure då, som får vara en ständig fredagsbonus!)

Någonstans på internet snubblade jag över denna gamla Maybelline-annons från 70-talet. Den gröna skuggan är så fin, och jag älskar att det är en vit toppliner. Sedan hittade jag denna steg-för-steg-guide på Pinterest:

Det är kanske inte hjärnkirurgi men ändå så himla konkret och pedagogisk. Måste köpa en vit ögonpenna nu. Och sedan fixa något liknande ikväll. Så kan en lägga sin egen favoritögonfärg bakom, det behöver ju inte vara grön.

Eftersom jag älskar Halloween och att klä ut mig kunde jag inte låta bli att reka Asos utbud även i år, trots att jag redan har min utklädnad klar. En uppsjö oklara, men tighta, svarta och sexistiska jumpsuits fanns att tillgå till tjejer. Och olika diadem med öron på. Men där fann också jag denna fantastiska Mr Fox-mask. Sådan geniutklädnad till gullig kille. En kan såklart pyssla ihop något liknande om en inte gillar transatlantic frakt. Eller om en hellre vill göra en helvit räv och klä ut sig till Kristofferson istället!

Och så, för att göra mig riktigt lycklig så släppte Mattias Alkberg sin nya skiva i dag, Åtminstone artificiell intelligens.På en fredag! Dansantare och melodiösare än på länge, men precis lika bra som alltid. Singlarna som släppts tidigare, Obeskjuten och Långsam och fet, har varit fantastiska, och texterna är så bra. Men av de nya tycker jag att tillexempel Vem vill kramas är perfekt en fredag som denna. Och när det helgen är över och söndagen kommer, så kommer jag lyssna på Relativt Norrbotten om och om igen.

Hoppas er fredag blir fin!

Bilder som aldrig skulle bloggas: gig, bokhyllor och loppis.

Bilder som aldrig skulle bloggas: gig, bokhyllor och loppis.

Jag föll ur bloggen lite, eller snarare, allt annat tog över. Jag tänkte att vi tar en titt på sådant som hänt, som jag fotat utan att ha någon ambition om att blogga det.

Här tillexempel var Anja och jag på författarsamtal med Jonathan Safran Foer om hans nya bok Här är jag, samtalet var intressant när Jonathan hade mer en monolog, men killen som hade samtalet ställde fåniga frågor och Jonathan blev himla dryg då.

En annan kväll gick jag på Avantgardet som hade turnéavslutning, det var för tidigt på kvällen och inte riktigt stämning i början, men det blev bara bättre och bättre och sen blev det en perfekt start på en utekväll.

En lördag var jag med Johanna på loppis på Nytorget och på Bondens marknad. Allt detta kom jag hem med för nästan inga pengar alls. Kylväskan längtar redan till nästa sommar, blusen och jag har firat flera kvällar ihop, potatisarna var nog livets godaste och Sent i november var en förstautgåva för en tjuga.

Dagen efter gick jag tillbaka igen, då med min moster. Denna gång kom jag bland annat hem med livets mjukaste filt, en prickbegonia, världens bästa coverskiva och också, tre ölbackar!

Vilket ledde till detta kaos. Skivorna hade tidigare stått under, utan backar, men nu hade jag tillräckligt många. Dock tar de ju mer plats i backar. Så jag fick flytta på böcker, vilket ledde till grov rensning. Som tog tid.

När det var rensat såg det ut så här, varenda bok på sin plats. Tjejer till fronten, och till och med bakre raderna är fina.

Och med lite mer möbler är det så här tjusigt nu.

Sen hade vi ju som sagt spelningar. På Popaganda, på Söders hjärta, på Vox by Opal-fest, på Bleck och på Söders hjärta igen. Det har såklart varit svinkul. Vi har en del till bokade i höst, ska börja med utelivsguider igen nästa vecka så ni märker när det händer.

Så här blev en med blusen på, helt klart värt en tia.

I lördags spelade vi på Söders hjärta, och här tar Annika kort på oss innan det bär av. Vi var regnvåta och drack kaffedrinkar.

På Vox-spelningen fick jag med mig en bukett ballonger hem, som jag sedan tvingade Kajsa och Nikke att posera med, typiskt söta båda två.

Annat som jag gör om dagarna: äter lunch. Detta är favon just nu, välsaltade avokadomackor med scharlottenlök och tomater, med saltstekta broccolibuketter till.

Jag skaffade en tatuering också. Ett litet pappersplan för min storebror Aron fyller 30 snart och han pilotar ju.

I söndags var himlen så här rosa och fin och kall.

Då hade jag varit på loppis i Aspudden med mamma och Annika hela dagen, och bland annat kommit hem med denna magiska tisha. Världshuset är förresten till salu just nu, på rea.

Och denna garagerockskiva med fyra snygga killar.

Det var allt för nu! <3

Trettio musikfilmer för sommarregn

Trettio musikfilmer för sommarregn

Jag älskar musik, obvi, och även film. Musikaler och musikalfilmer med, och ingenting passar bättre att se en kväll i en stuga i Norrland, dit jag ju sak på söndag. Varje år ser jag om åtminstone The Commitments, High Fidelity och Skönheten och odjuret. Och Dirty dancing, såklart. Ni hör, fort kommer en på nya pärlor. Jag ska här räkna upp ett pyttelitet urval av alla mina favoriter, och berätta varför, och jag kommer ständigt på nya favvisar, så bare with me, detta blir ett kaskadlångt inlägg. Speciellt sedan jag bestämde mig för även att inkludera tv-serier.

Almost Famous

Världens finast comming of age-film om 15-årige William som på uppdrag av Rolling Stone Magazine följer med bandet Stillwater på deras turné. Så otroligt mycket bra musik i denna film, så mycket fest, så mycket längtan till en tid innan en var född. Jag har sett denna förmodligen tusen gånger och den är lika bra varje gång.

Amadeus

Detta är ytterligare en klassiker, Amadeus från 1984 belönades med åtta Oscars och det kan en förstå. Två timmar och 40 minuter ren och skär pampighet musiksatt med det bästa wienklassicismen har att ge. Strössla sedan över otroliga miljöer och kostymer, rivalitet, galenskap och kärlek så har du här en av livets bästa filmer.

Anvil

Denna dokumentär berättar historien om det kanadensiska heavy metalbandet Anvil. Hur de var precis lika bra som tillexempel Scorpions och Bon Jovi, och också turnerade med dem, men som ändå inte klarade sig ekonomiskt. Denna doku från 2008 följer bandet år 2006, när deras nya manager bokat dem en europaturné, och allt rörande som händer på den. Förmodligen den mest hjärtknpiande filmen på denna lista.

Billy Elliott

Hela denna lista kom sig egentligen av att jag började tänka på bra strejkfilmer, varav Billy Elliott, förutom att vara en bra dans- och musikfilm, också är en. 11-årige Billy är tunn, har en mamma som just dött och växer upp i ett fattigt gruvsamhälle i norra England på 80-talet. Trots matchokulturen som omger honom lyckas han finna sig i en balettstudio och där äntligen hitta något han är bra på. Fantastiskt soundtrack av bland annat The Jam.

The Boat That Rocked

Något lättsam porträttering av tiden i Storbritannien då rockmusik var förbjudet på radion, och folk sände från båtar på öppet hav. Denna fiktivisering handlar om unge Karl som, efter att blivit relegerad, blir skickad till just en sådan båt för att växa upp. Så många bra skådisar, så färgglatt, så mycket bra musik.

 Cadillac Records

Cadillac Records handlar om en tid när det var så gott som omöjligt för svarta musiker att spela in sin musik och Leonard Chess, här spelad av mange babeiga Adrien Brody, startar ett skivbolag för detta. Till honom kommer tillexempel Muddy Waters, Chuck Berry och herregud vem bryr sig, allt handlar ju såklart om magiska Beyoncé som spelar fantastiska Etta James.

The Commitments

Irrland, 80-tal, fattigdom och soul. Jimmy Rabbit går och stämplar och hittar ingenting vettigt att göra förutom att intervjua sig själv i badkaret, tills han en dag bestämmer sig för att starta ett band och bli dess manager.

Control

Control handlar om Ian Cutris, mannen som frontade bandet Joy Division och som gav oss låtar som Love will tear us apart, och som också dog alldeles för ung. Snyggare film är svårt att hitta!

Dirty Dancing

Kanske med mer fokus på dans, men med ett fantastiskt soundtrack (och det går ju inte att dansa utan musik) så är Dirty Dancing utan tvekan en klassiker en bör se minst en gång per år. Handlar om Baby och hennes överklassfamilj som kommer till ett sommar retreat där hon lär känna knegaren Johnny Castle. För en något mer välformulerad analys av denna fantastiska film, rekommenderar jag denna artikel.

Fame

Först och främst. SE INTE REMAKEN FRÅN 2009. Se denna ljuvliga, skräniga och pampiga film från 1980 som handlar om en musik- och performansskola i New York på 70-talet, där alla vill komma in och där vi får följa de som faktiskt gjorde det. Om du någonsin hört Irene Caras låt med samma namn, men inte sett filmen, nu är det dags.

Flight Of The Concords

Indie-tv-serie om kompisarna Brett och Jermaine, de bor ihop, är akward och skriver fantastiska låtar om saker som vackraste tjejen i rummet och business time. Torr humor och ordlekar. Söta australienare.

Frost

Visst, jag kanske vuxit upp med helt andra Disneyklassiker, och borde kanske välja tidigare nämnda Skönheten och Odjuret eller Lilla Sjöjungfrun istället. MEN. Belle är offer för Stockholmssyndromet och Ariel säljer sin röst för att vara med en man hon aldrig ens träffat. Elza och Anna är fucking badass och ingenting i denna films handling står och faller på en relation mellan en kvinna och en man, där en kvinna måste göra sig mindre, utan istället värdesätts systerskapet över allt annat.

Glee

Med sex säsonger lång serie vars grundhistoria handlar om en high school-kör så kommer det såklart finnas ups and downs, men visa mig en serie som varit perfekt i sex säsonger innan ni bashar Glee. Om ingenting annat så är det musikal, första kärleken, misfits och klassiska hierarkier.

Hair

När musikalen Hair blev film så blev den också en riktig grundsten i musikalfilmernas historia. Men, förutom att vara fylld av det mest fantastiska score komponerat av Galt McDermont, så handlar det också om hippierörelsen, som ofta kanske novaliserats men som grundade sig i en önskan om fri kärlek, att själva få välja hur en uttrycker sig, antirasism och en värld utan krig, teman som alla tas upp i denna film.

High Fidelity

En av de få riktigt bra John Cusack-filmerna baserad på en bok av Nick Hornby. Vid första anblicken kanske detta tycks handla om tre nördiga män i en skivbutik, men handlar minst lika mycket om en mans osäkerhet och hans försök att förstå sitt nuvarande förhållande genom att kontakta samtliga före detta.

I’m Not There

När en ska försöka förklara denna film låter allt fel. Filmen har som anspråk att porträttera Bob Dylan, jordens tjurigaste musiker som sällan ens tillåter sin musik i filmer. Och dessutom vill denna film göra det genom att låta sex olika skådisar porträttera delar av Dylans liv. Den måste helt enkelt ses för att, förhoppningsvis, förstås.

Inside Llewyn Davis

Denna film av bröderna Coen utspelar sig under en vecka 1961, där Llewyn Davis försöker slå igenom som musiker. Lågmäld men intensiv, dova färger, strålande musik och fantastiskt skådespeleri av Oscar Isaac och som vanligt av Carey Mulligan.

La Vie En Rose

Vrålsnygg filmatisering om sparven, Edith Piaf, hennes liv och hennes sånger. Högintensivt, brutalt och vackert med en hjärtskärande skådespelartolkning av Marion Cotillard.

Little Shop Of Horrors

En av de mest lättsamma filmerna på denna lista, det är humor, trallvänligt och gore. Om Seymore, hopplöst förälskad i Audrey, som får tag på en planta som lever på blod.

Moulin Rouge!

Modern klassiker av Baz Luhrman som redan är över 15 år. Om bohemen Christian som kommer till Paris på tidigt 1900-tal och där kommer till bordellen Moulin Rouge, var han möter stjärnan Satine. Denna musikal är också speciell eftersom den istället för att ha ett originalscore klipper ihop samtida musik till nya tolkningar.

Oh, Brother, Where Art Thou

Ytterligare en bröderna Coen-film, som denna gång, med George Clooney i huvudrollen, gör en fri tolkning av Homeros Odysséen och försätter den i Mississippi under depressionens 30-tal. Med underbar musik av bland annat Emmylou Harris, Gillian Welch och Alison Krauss som sirenerna.

Nowhere Boy

Innan geniet John Lennon blev just geniet John Lennon från The Beatles så var han bara en arg, övergiven pojke, som slogs, hamnade i trubbel, bodde hos sin karga moster och gjorde sitt yttersta för att få sin mammas uppmärksamhet. Det är denna period, just innan The Beatles slog igenom, eller ens fanns som vi tänker oss dem nu, denna film beskriver.

The Punk Singer

Kathleen Hannas påverkan på feminismen, punkmusiken eller riot grrrl-scenen kommer aldrig kunna pratas om nog. Men denna dokumentär gör i alla fall ett försök att beskriva hennes storhet. Vi får se hur det kom sig att Bikini Kill bildades, hur alla killar fick flytta längst bak på spelningarna, den visar upp hennes förhållande med maken från Beastie Boys och förklarar varför hon försvann från musiken så länge.

Pushing Dasies

Visserligen en deckarserie som inte alls handlar om musik i första hand. Men med skådisar som Kristin Chenoweth och Ellen Greene (som också spelar Audrey i tidigare nämnda Little Shop Of Horrors) så vore skaparna idioter om de inte lade till ett par musiknummer. Och eftersom detta är en av de bästa serierna någonsin, så lade skaparna såklart till lite musik.

Rocky Horror Picture Show

En musikal så kultförklarad att kidsen i Fame till och med går på en audience participation visning av filmen, i sin film, och Glee gjorde ett helt specialavsnitt om filmen. Mycket meta. Handlar om Janet och Brad som kommer vilse och hamnar hemma hos Dr. Frank-N-Furter. Varenda scen är perfektion och varenda låt likaså. Varje år visar biografen Zita i Stocholm den, också med publikdeltagande. Och det är den film som visats på bio under längst tid, då den aldrig inte visats på bio sedan sin premiär.

The Runaways

Varken Dakota Fanning eller Kristin Stewart är några favoritskådisar för mig, men glamtjejrockband från 70-talet däremot är. The Runaways visar Joan Jett och Cherie Curries uppgång och fall med bandet The Runaways, hur de var det första tjejbandet att verkligen slå, såklart sevärd bara därför, men dessutom bra i övrigt med. Och snygg.

Sister Act 2

Jaa, en Woopie Goldberg-film. Småcheasy om en Las Vegas-sångerska som utger sig för att vara nunna för att lära bråkiga high school-elever sjunga. Men gosspeltolkningarna av samtida hits är fantastiska och en väldigt ung Lauryn Hill är magisk.

Spinal Tap

Mokumentär om det fiktiva bandet Spinal Tap och deras come back. Som såklart inte blir som någon tänkt sig. Kultfilm en bör ha sett om inte annat för att för att förstå vad folk menar när folk säger ”This one goes to eleven”.

The Stones In Exile

Min absoluta favoritdokumentär är Stones In Exile som handlar om Rolling Stones under en tid då de tvingades betala sådana kopiösa mängder skatt att de gick i exil till Frankrike. Det är 70-tal, alla är gudomligt vackra, musiken är otrolig och det är sommar.

Walk The Line

Filmatisering om legenden Johnny Cash, hans drogberoende, hans familjerelationer, hans fängelsespelningar och inte minst hans relation med June Carter.

Det var de 30 filmerna, men som en sista bonus. En film att se fram emot: England Is Mine, film om Morrissey, Johnny Marr och deras The Smiths. Premiär i augusti.