Browsed by
Kategori: Musik, spellistor och skivor

★ Musiklistan ★

★ Musiklistan ★

Men hej! Gud, vad länge sedan det var! Dels dog min laddare till datorn och det tog över en månad att få den nya jag beställde. Men så har jag också varit på två festivaler, haft avslutningsutställning och skolavslutning, massa spelningar och ni vet, livet. Men jag finns ju på Instagram också ifall någon missat det, där är jag betydligt mer aktiv.
Hur som, jag hittade denna lista hos Elsa, och tänkte att den kunde vara ett bra sätt att börja igen. Jag la till några viktiga punkter också, typ om covers och begravning.

Tre låtar du aldrig tröttnar på:
Har haft samma topp-tre mer än halva livet känns det som; Simon & Garfunkel – Cecilia, The Clash – Lost in the Supermarket och så Dexy’s Midnight Runners – Come on Eileen. Älskar verkligen videon till den sista också.

Låt du kan hela texten till:
Så många? Men en av mina favoriter alla gånger är Mattias Alkbergs Ragnar. Hela skivan är för övrigt perfektion och jag önskar så att den fanns på vinyl.

Bästa sommarplågan:
En genre jag överlag har dålig koll på, vad gör en sommarplåga liksom? Men lägger ändå min röst på Raymond & Marias Ingen vill veta var du köpt din nya tröja. Den spelades verkligen överallt den sommaren, och håller relativt väl fortfarande. Hoppas årets sommarplåga blir Dum dum dum (med Olle Strandberg) av Gula Gången.

Bästa kompletta albumet:
Bruce Springsteen, antingen The River, som är ett dramaturgiskt mästerverk, och har Hungry Heart, eller Born to run som har alla fantastiska hits som Thunder Road, Backstreets och avslutas med fantastiska perfektionen Jungleland.

Låt du förlorade oskulden till:
Om vi bortser från hela diskussionen kring det skeva med konceptet oskuld och så vidare, så torde det vara Dire Straits Romeo And Juliet eller någon annan från Making Movies-skivan.

Låt som får dig att gråta:
Det har nog aldrig funnits en låt som jag gråter av exakt varje gång jag hör den, men satan vad en kan gråta till Moonica Macs fantastiska Till slutet av augusti.

Låt som spelades på ditt bröllop:
Nu är jag ju verkligen inte gift ännu, men jag bestämde för kanske 20 år sedan vilken låt jag ska gifta mig till. The Velvet Undergrounds I’m Sticking With You, 1.23 in i låten, där skall jag gå ner för skogsaltaret. Förbannat fint kommer det bli.

Låt som du älskar i smyg:
Mycket svenskt mainstreem 90-talspop. Topp tre är alla riktigt slängiga dängor, som en förlorar allt sitt cool genom att gilla, Orups Regn hos mej (egentligen främst Familjens cover, så kanske inte lika pinsamt då?) och Jag blir hellre jagad av vargar, samt Lisa Nilssons Varje gång jag ser dig. Vill verkligen att någon indietjeja ska göra en magisk cover på den.

Låt som ska spelas på din begravning:
Funderat på denna i så många år, men så en mörk natt på ett dansgolv i höstas slog det med. Dexy’s Midnight Runners cover på Van Morrisons Jackie Wilson Said I’m In Heaven When You Smile. Fatta vad fint.

Otippad låt du verkligen gillar:
Nu har jag ju visserligen redan erkänt att jag gillar svensk smörig pop från förra millenniet, men jag fullständigt älskar Carolas Säg mig var du står. Och skäms inte ens för det, brukar till och med spela den ute, men det otippade är kanske att jag föredrar techno remixen av Bottenvikens Silverkyrka. Så mycket disco och sväng!

Världens bästa låt:
Herregud vad svårt. Men frågan är om det inte är någon Otis Redding, typ Pain in my heart eller Try a little tenderness? Går i alla fall inte att tröttna ens en sekund på endera. Och så möjligtvis, Broder Daniels No time for us. Fyfan vad fin den är.

Beskriv din musiksmak i en mening:
Textstark och melodidriven, gärna med bitterljuv dissonans mellan text och musik.

Bästa Håkan-låten:
Älskar ju Håkan, och det finns väl ungefär en låt för att göra varje tillfälle magiskt. Men just nu älskar jag att spela Jag var bara inte gjord för dessa dar när vi spelar ute.

Bästa covern:
Det är faktiskt två versioner av samma låt. Originalet är Bob Dylans Don’t think twice it’s all right, men både Ola Magnell och Lill Lindfors gör den bättre med sina Ta det kall, det är allt, och Låt mej va – de e bra.

Bästa låten att avsluta med:
Alla gånger, Pugh Rogefeldts Här kommer natten. Allt blir fantastiskt med den.

Jag gjorde en spellista av alla låtarna också, kort och gott Musiklistan. Här finns den.

Helgplaner och ny musik

Helgplaner och ny musik

God morgon, glad fredag!
Jag går in på sista veckan av arbetsprover i dag; nästa fredag ska de vara helt klara och skickas in. Känns som Everest just nu, men det ska säkert bli bra. Tänkte att vi kunde kika på lite bra helggrejor för att få upp humöret!

Hurulas nya skiva Klass är här, och den är helt fantastisk. Jag skrev ihop en recension av den som ligger uppe på Popmani nu, om någon vill läsa gör en det här.

I morgon spelar Amanda och jag skivor tillsammans med ShitKid-Åsa och Kriget-Per på TimeBar i Hornstull. Det kommer med all säkerhet bli mycket stökigt och rivigt, så kom dit ifall ni har vägarna förbi. Event finns här.

Och är en sugen på minifestival i kväll så håller skivbolaget Startracks en på Kägelbanan. Med Vasas flora och fauna, Kristoffer Åström och Tiger Lou. Vill en gå är eventet här.

Och som punkt för detta inlägg tar vi denna Tiger Lou-klassiker, för lite 00-tals nostalgi som start på dagen.

”I’ll come running with a heart on fire”

”I’ll come running with a heart on fire”

Det är lördag, och det ser ut att bli en bra sådan! Här kommer lite tips för att ytterligare höja stämningen!

Denna Jens Lekman-låt är fantastisk! Glömmer bort den ganska ofta för den finns inte på Spotify, men senast jag såg han live spelade han den och sedan dess har jag den stjärnmärkt. Först tror en att den är ganska anspråkslös, men sedan händer 2.06 och en blir helt fast. Lyssnade på den säkert 100 gånger i veckan.

49793695_2430539883686044_8803890591168462848_o

I kväll är det partaj på Orionteatern i Stockholm, nämligen Sentimental illegal. En fest som hålls till förmån för Ingen människa är illegal. Karro och jag ska dit ihop, hon har varit förut t.ex. en gång när det hette Swing illegal och menar att det hela är lite som ett nöjesfält. I kväll blir det liveband, finsk tango, tatueringar, kärlekselexir, dans, mat, röda rosor, lotteri och allmänt mycket fest. Ser så mycket fram emot detta!

Jag har tänkt se The other one, dokumentären om Greatful Dead, men bland Netflix’s dokumentärer finns just nu något magiskt. Nämligen Anvil! The Story of Anvil. Det kan utan tvekan vara en av de mest rörande dokumentärer någonsin, dels porträtterar den Anvils debut, där alla förutspådde att de skulle bli det nästa stora metalbandet, men också hur de, samtida med filmningen, försöker igen. Fantastisk doku.

Och sist men inte minst; jag gjorde en spellista. 20 låtar fyllda med pepp och fest! Tänker lyssna på den hela dagen tills jag skall hem till Karro och Fredrik på förfest. Här är det nytt och gammalt i en salig blandning, och som vanligt med glad musik och ledsen text, precis som bra pop ska va. Tycker alla som ska ut med någon de tycker om i kväll borde överväga om Turning torso av Vit Päls kanske borde bli deras låt, pga asbra.
Hoppas ni också får en fin kväll, puss!

200 från 2018

200 från 2018

2018 var helt klart ett år fullspäckat av bra ny musik, och jag försökte att under årets gång spara allt nytt bra i en spellista. Nu är den fylld av 200 låtar! Tänk att året bjöd på ny musik av så väl Hurula, Säkert!, Håkan Hellström, Jonas Lundqvist, Doktor Kosmos och Alkoholisten och Avrådan. Det hände verkligen helt sjukt mycket fint på musikfronten. Konserterna var många, i år måste jag komma ihåg att skriva upp alla.

Det kom så mycket fint, och det finns ingen möjlighet att prata om allt, men några saker som särskilt glimtade till tycker jag var följande:


Ellen Sundbergs Kjell Höglund-coverskiva. Speciellt låten Häxprocesser, på nätta kvarten. Fantastisk text, som allt Höglund skrivit, men också fantastisk tolkning.

Doktor Kosmos släppte nytt för första gången på flera år, och det var precis så fantastiskt en kunde önska. Först ut släpptes Hålla din hand, en strålande låt som Doktor Kosmos frontfigur Uje Brandelius själv menade inte handlar om någonting, men likt förbannat är det en av årets absolut finaste låtar. Sedan följer den självförklarande låten med titeln Nassesvin, tredje låten – 18.30 – handlar om datumet när Sverige stängde gränserna för flyktingar, även för de som, i låten och i verkligheten, sjunker med båtar och dör. Och som final i kvartetten kom hyllningslåten Min mamma, ”Du sa att jag kunde bli vad som helst/Du applåderade allt som jag gjorde/Du la din hand på min kind när jag grät i ditt knä”. En felfri fyra, där allt är viktigt och på blodigt allvar, hjärtskärande och samtidigt melodiöst och dansvänligt.

En trumtakt och de allra första raderna på Affärers första låt Goda tider får en att spetsa öronen och verkligen lyssna på texterna. Och snart kommer också första tecknet på genialitet, nämligen en halv minut in: ”När jag gick hem från skolan, bara nio år, fick jag berättat för mig: vuxna människor ångrar sig om nätterna”.

Jonas Lundqvist har en förmåga att göra varje sång till en berättelse, i detta fall blir skivan nära på en novellsamling där det gemensamma temat är äktenskap, uppbrott och otrohet – alltså affärer. Såklart det skevas lite, och poetifieras lite, och en låt är såklart aldrig helt ordagrann och sann, men det känns ändå ovant och nästan lite nervöst, får en verkligen vara såhär nära andras relationer?

Som i en av skivans starkaste spår, Konstiga restauranger: ”På konstiga restauranger, dit ingen annan går, har jag hela handen uppe i ditt hår. Och jag ringer dig om natten, jag gömmer våra mess, jag bokar hotellet – betalar allting cash. Och jag vet, hur jävla dum i huvet jag är. Och jag vill komma nära, nära dig, om så allt försvinner hemma hos mig. Ja, men gud vad gör jag med mitt liv. Ja, du är elden som bränner mig. Och jag vet, jag måste ändå va med dig.”

Också sist ut, Alkoholisten och Avrådans Mucho Complicado Amore. Ett album på tio kärlekssånger fördelat på en knapp kvart. Med repetitiva texter, melodier som går i ring och en ljudbild som osar både space cowboy och Hawaii låter det kanske som att det inte alls vore årets bästa, men det är en fullkomligt strålande skiva. Texterna är ljuvliga, hjärtskärande och igenkännande, och det känns som en ynnest att en kan höra skivan fyra gånger på en timma.

Här är i alla fall hela spellistan, 200 låtar, alla möjliga olika genres. Alla väldigt bra.

”Där succé rimmar på ta ner honom”

”Där succé rimmar på ta ner honom”

Tänkte bara titta in för ett snabbt hej, det är så mycket mycket mycket just nu. I går var vi på Studiebesök på Konstfack, och det var fint, men det är ändå svindlande. De tar in tolv i varje kandidatklass. Tolv. Vill bli en av dem. Och sedan spelade vi skivor på Pop och vips blev klockan tolv och Håkan släppte ny låt. Snart är det sommar igen, kalla Pripps, båtar, sailortröjor och träskor. Men först ska vi hinna med december och jul. Vi hörs snart igen!

En måndag i Paris.

En måndag i Paris.

Glad måndag! Måndagar är inte en favoritdag för mig, för då står oljemålning på schemat hela dagen, och det är så himla svårt! Men jag fick en idé om att det skulle vara enklare ifall jag låtsades att jag stod på en gata i Paris och målade triumfbågar och Eiffeltorn istället. I randig tröja, scarf och basker, naturligtvis. Så jag gjorde en spellista för att spä på fantasin, och för att ta mig igenom dagen. En och en halv timma 60-tals pop på franska måste ju hjälpa mot det mesta, eller hur? Här har ni spellistan i alla fall! Hoppas den hjälper er med.

”Men jag vill bara hålla din hand”

”Men jag vill bara hålla din hand”

Det är fredag, det ska bli 30 grader och det är juni. Det krävde en spellista. Här är 20 sommarlåtar, alla max någon månad gammal, några så nya som ett par timmar, alla väldigt bra. Lyssna på väg till jobbet eller på stranden!

Vill man läsa ordentligare vad jag tycker om vissa av låtarna kan en titta här tillexempel.

Fredagsspellistan: I wanna be your raincoat, for those frequent rainy days.

Fredagsspellistan: I wanna be your raincoat, for those frequent rainy days.

Det är fredag, helg om bara ett par timmar och solen tycks inte vilja gå upp i dag. Jag slog därför ihop en spellista med sådant jag blir extra glad av just nu; mycket svenskt en bunt klassisker och som vanligt väldigt textdriven musik. Tjugo låtar, över en timma hits, och med KentaStoffe som posterboys pga babes. En spellista värdig varje fredag med andra ord!

10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.

10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.

Okej. Något clickbaitig rubrik kanske. Men också helt sann. Varje terminsslut, när deadlinesen lägger sig i drivor runt en, är det enda jag vill lyssna på Magnus Ugglas 70-tals skivor. Jag DJ:ar ju också, och försöker ständigt övertala Annika och Amanda om hans storhet. Det är inte en lätt kamp. Så här kommer mitt brandtal till hans genialitet, varför skivan är stressreducerande och varför du bör byta ut Mer jul mot Asfaltbarn nu när december lider mot sitt slut.

  1. Året är 1978 när Vittring släppsinspelad under och med hela 77-punksrörelsen i ryggen. Med sig in i studion hade Magnus Uggla punkbandet Stadium Dogs och influenserna är tydliga. Här här spår från Davod Bowie, Talking Heads, Sex Pistols, Ramones och Rolling Stones. Gillar en punk måste en också acceptera att Magnus Uggla banade väg för den i Sverige.
  2. På tal om Talking heads, hur mycket låter inte Nungen som deras Psycho killer? Andra anledningar att gilla Nugen är dess spot on text: ”Ingen idé att sitta hemma och vänta på att telefon ska ringa. Det är bara att dra iväg, då kan jag tänka att du har nog ringt medans jag var ute”.
  3. Med på skivan finns två regelrätta covers, med Ugglas karakteristiska språkbruk på svenska. Först ut är Stjärnluder vilken är en cover av Rolling Stones Starfucker och textuellt är berättelsen densamma. Ugglas version är dock betydligt råare, snabbare och med mer distade gitarrer. Mer punkrock där Stones snarare är bluesrock.
  4. Uggla valde också att göra en cover av den klassiska The he kisses me som The Chrystals gjorde populär på 60-talet. Även The Beach Boys gjorde en cover av låten, dock under namnet Then I kissed her. Där Beach boys valde att vara hetronormativa bestämde sig Uggla för att vara normbrytande och behålla sig nära originalet. I hans Å, han kysste mig är det inte tal om att någon tjej hånglar upp Uggla, utan det är en man som kysser honom och får honom att smälta. ”Nog hade jag blitt kysst men aldrig så förut.”
  5. Överlag är hela skivan upptempo i ett närmast hyperventilerande tempo, vilket passar perfekt när deadlinesen hotar. Allt en behöver göra är att sätta på skivan, komma upp i Ugglas takt och sen köra på tills allt är klart.
  6. Vittring. Titelspåret är Ugglas livsbejakande och mer välformulerade variant av det klassiska uttrycket ”Carpe diem”. Dagen ska fångas och ingenting är omöjligt. Han sjunger till och med ”Om man är positiv som fan så går allting bra”. Mer självhjälpstext blir det inte. Här är han också härligt självironisk och i sticket sjunger han följande:
    ”Jag mötte en brud nere på gatan,
    – Tjena, vart är du på väg?
    – Det ska du ge fan i!
    Nobben direkt, spelar roll då när man har flytet nästan jämt”
  7. På samma vis är Gud, jag ska bli bra full av självinsikt och mañana mañana som alla kan känna igen sig i. Full av nytänding ska en bli bättre, börja motionera och ta tag i allt som hopar sig. Men hur en än bär sig åt så behöver det vänta till i morgon.
  8. Hela skivan andas ungdomsrevolt och en känga uppåt. Magnus Uggla är här, fjärde skivan till trots, bara 24 år gammal när skivan kommer ut. Visst handlar mycket om mellanmänskliga kärleksrelationer, men i de två första låtarna Drömmen som gick i kras och Jag vill inte gå hit handlar om hur han slås i motvind för att bli rockstjärna, hur folk vill göra tester för att se vad det är för fel på honom, och att han helt enkelt inte trivs i rollerna samhället försöker få honom att formas i.
  9. Överlag är han väldigt lätt att känna igen sig i på ett romantiskt plan. Han skriver självutlämnande rader utan att försköna som ”Så på kvällen ringde hon upp gråtande, och bad att få komma hem igen, och visst fan har man stoltheten att tänka på, men är man kär då skiter man i den” i Hjärtkrossare.
  10. Sist men inte minst. Asfaltbarn. Där Hurula 38 år senare valde att vara politisk i sin Betongbarn, och belysa problem med att vara ett betongbarn, att Gun på socialen inte hjälper till, så hyllar snarare Uggla asfalten. Han åker ut på landet och trivs inte alls. Denna otroligt svängiga låt blir en kärlekshyllning till huvudstan som en gärna lyssnar på om och om igen.

När du lyssnar klart på Vittring och vill ha mer av Magnus Ugglas tidiga glamrockpunk, men inte vet var du ska börja, så har jag din rygg. Här är en spellista med Ugglas alla bästa låtar innan 86 kom, och karln klev in på svensktoppen med Joey Killer.

Musiken på Spotify 2017.

Musiken på Spotify 2017.

Spotify har äntligen släppt sina årssammanställningar, så att en kan se vad en lyssnat på under det gångna året – hurra! Vi tittar på vad jag lyssnat på mest.

Tydligen lyssnade jag på ungefär 74 000 minuter musik på Spotify – alltså nästan ett dygn i veckan! Vilket känns ofantligt mycket med tanke på hur mycket jag lyssnar på vinyl, att jag dj:ar analogt och att jag ofta är ute och på spelning. Men det känns härligt också, såklart!
Att Tove Jansson toppar känns tryggt, henne lyssnar jag på när jag ska somna. Att det inte blev någon Leonard Cohen på toppfem i år förvånar mig, men Richard Hawley och Franska Trion fick tydligen stå för årets gubbighet. Och tack och lov för att Annika Norlin finns!

Här har ni mina 100 mest lyssnade låtar: