Browsed by
Kategori: Musik, spellistor och skivor

En måndag i Paris.

En måndag i Paris.

Glad måndag! Måndagar är inte en favoritdag för mig, för då står oljemålning på schemat hela dagen, och det är så himla svårt! Men jag fick en idé om att det skulle vara enklare ifall jag låtsades att jag stod på en gata i Paris och målade triumfbågar och Eiffeltorn istället. I randig tröja, scarf och basker, naturligtvis. Så jag gjorde en spellista för att spä på fantasin, och för att ta mig igenom dagen. En och en halv timma 60-tals pop på franska måste ju hjälpa mot det mesta, eller hur? Här har ni spellistan i alla fall! Hoppas den hjälper er med.

”Men jag vill bara hålla din hand”

”Men jag vill bara hålla din hand”

Det är fredag, det ska bli 30 grader och det är juni. Det krävde en spellista. Här är 20 sommarlåtar, alla max någon månad gammal, några så nya som ett par timmar, alla väldigt bra. Lyssna på väg till jobbet eller på stranden!

Vill man läsa ordentligare vad jag tycker om vissa av låtarna kan en titta här tillexempel.

Fredagsspellistan: I wanna be your raincoat, for those frequent rainy days.

Fredagsspellistan: I wanna be your raincoat, for those frequent rainy days.

Det är fredag, helg om bara ett par timmar och solen tycks inte vilja gå upp i dag. Jag slog därför ihop en spellista med sådant jag blir extra glad av just nu; mycket svenskt en bunt klassisker och som vanligt väldigt textdriven musik. Tjugo låtar, över en timma hits, och med KentaStoffe som posterboys pga babes. En spellista värdig varje fredag med andra ord!

10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.

10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.

Okej. Något clickbaitig rubrik kanske. Men också helt sann. Varje terminsslut, när deadlinesen lägger sig i drivor runt en, är det enda jag vill lyssna på Magnus Ugglas 70-tals skivor. Jag DJ:ar ju också, och försöker ständigt övertala Annika och Amanda om hans storhet. Det är inte en lätt kamp. Så här kommer mitt brandtal till hans genialitet, varför skivan är stressreducerande och varför du bör byta ut Mer jul mot Asfaltbarn nu när december lider mot sitt slut.

  1. Året är 1978 när Vittring släppsinspelad under och med hela 77-punksrörelsen i ryggen. Med sig in i studion hade Magnus Uggla punkbandet Stadium Dogs och influenserna är tydliga. Här här spår från Davod Bowie, Talking Heads, Sex Pistols, Ramones och Rolling Stones. Gillar en punk måste en också acceptera att Magnus Uggla banade väg för den i Sverige.
  2. På tal om Talking heads, hur mycket låter inte Nungen som deras Psycho killer? Andra anledningar att gilla Nugen är dess spot on text: ”Ingen idé att sitta hemma och vänta på att telefon ska ringa. Det är bara att dra iväg, då kan jag tänka att du har nog ringt medans jag var ute”.
  3. Med på skivan finns två regelrätta covers, med Ugglas karakteristiska språkbruk på svenska. Först ut är Stjärnluder vilken är en cover av Rolling Stones Starfucker och textuellt är berättelsen densamma. Ugglas version är dock betydligt råare, snabbare och med mer distade gitarrer. Mer punkrock där Stones snarare är bluesrock.
  4. Uggla valde också att göra en cover av den klassiska The he kisses me som The Chrystals gjorde populär på 60-talet. Även The Beach Boys gjorde en cover av låten, dock under namnet Then I kissed her. Där Beach boys valde att vara hetronormativa bestämde sig Uggla för att vara normbrytande och behålla sig nära originalet. I hans Å, han kysste mig är det inte tal om att någon tjej hånglar upp Uggla, utan det är en man som kysser honom och får honom att smälta. ”Nog hade jag blitt kysst men aldrig så förut.”
  5. Överlag är hela skivan upptempo i ett närmast hyperventilerande tempo, vilket passar perfekt när deadlinesen hotar. Allt en behöver göra är att sätta på skivan, komma upp i Ugglas takt och sen köra på tills allt är klart.
  6. Vittring. Titelspåret är Ugglas livsbejakande och mer välformulerade variant av det klassiska uttrycket ”Carpe diem”. Dagen ska fångas och ingenting är omöjligt. Han sjunger till och med ”Om man är positiv som fan så går allting bra”. Mer självhjälpstext blir det inte. Här är han också härligt självironisk och i sticket sjunger han följande:
    ”Jag mötte en brud nere på gatan,
    – Tjena, vart är du på väg?
    – Det ska du ge fan i!
    Nobben direkt, spelar roll då när man har flytet nästan jämt”
  7. På samma vis är Gud, jag ska bli bra full av självinsikt och mañana mañana som alla kan känna igen sig i. Full av nytänding ska en bli bättre, börja motionera och ta tag i allt som hopar sig. Men hur en än bär sig åt så behöver det vänta till i morgon.
  8. Hela skivan andas ungdomsrevolt och en känga uppåt. Magnus Uggla är här, fjärde skivan till trots, bara 24 år gammal när skivan kommer ut. Visst handlar mycket om mellanmänskliga kärleksrelationer, men i de två första låtarna Drömmen som gick i kras och Jag vill inte gå hit handlar om hur han slås i motvind för att bli rockstjärna, hur folk vill göra tester för att se vad det är för fel på honom, och att han helt enkelt inte trivs i rollerna samhället försöker få honom att formas i.
  9. Överlag är han väldigt lätt att känna igen sig i på ett romantiskt plan. Han skriver självutlämnande rader utan att försköna som ”Så på kvällen ringde hon upp gråtande, och bad att få komma hem igen, och visst fan har man stoltheten att tänka på, men är man kär då skiter man i den” i Hjärtkrossare.
  10. Sist men inte minst. Asfaltbarn. Där Hurula 38 år senare valde att vara politisk i sin Betongbarn, och belysa problem med att vara ett betongbarn, att Gun på socialen inte hjälper till, så hyllar snarare Uggla asfalten. Han åker ut på landet och trivs inte alls. Denna otroligt svängiga låt blir en kärlekshyllning till huvudstan som en gärna lyssnar på om och om igen.

När du lyssnar klart på Vittring och vill ha mer av Magnus Ugglas tidiga glamrockpunk, men inte vet var du ska börja, så har jag din rygg. Här är en spellista med Ugglas alla bästa låtar innan 86 kom, och karln klev in på svensktoppen med Joey Killer.

Musiken på Spotify 2017.

Musiken på Spotify 2017.

Spotify har äntligen släppt sina årssammanställningar, så att en kan se vad en lyssnat på under det gångna året – hurra! Vi tittar på vad jag lyssnat på mest.

Tydligen lyssnade jag på ungefär 74 000 minuter musik på Spotify – alltså nästan ett dygn i veckan! Vilket känns ofantligt mycket med tanke på hur mycket jag lyssnar på vinyl, att jag dj:ar analogt och att jag ofta är ute och på spelning. Men det känns härligt också, såklart!
Att Tove Jansson toppar känns tryggt, henne lyssnar jag på när jag ska somna. Att det inte blev någon Leonard Cohen på toppfem i år förvånar mig, men Richard Hawley och Franska Trion fick tydligen stå för årets gubbighet. Och tack och lov för att Annika Norlin finns!

Här har ni mina 100 mest lyssnade låtar:

Indiepop, krossade hjärtan, arga melodislingor och spelningar. 20 nya låtar!

Indiepop, krossade hjärtan, arga melodislingor och spelningar. 20 nya låtar!

Jag har gjort en spellista! Denna gång med definitionen av ny musik. Någon av låtarna släpptes i går, och ingen är nog äldre än augusti. Vilket jag tyckte var roligt så en kunde skaffa nya favoriter att sedan se ute live.

Vasas flora och fauna tillexempel är på turné och var på Kägelbanan i går med Dolce som förband. Där kommer även Mattias Alkberg spela den 21 oktober. Fredagen den 13 spelar Timo Räisänen på Debaser. På torsdagen den 18 oktober kan en se antingen både Makeout Point och Mama Sonic (vars intro till Loranga bitit sig fast i mig) på Under Brons kväll med bara indiepop eller Svart Katt på Obaren.
Nikolai Dunger kör turné och stannar den 19 oktober till på Rönnells Antikvariat, 7 november på Under bron. 27 oktober spelar Shout out louds på Vasateatern, och 7 november spelar Det är kärlek på Kafé 44. Psykofant ska göra sin sista spelning någonsin på Debaser den 24 november, och dagen efter spelar Makthaverskan där. Pale Honey spelar i slutet av november och en kan fira jul med Franska trion.

Det är en samling av tjugo låtar med ung förkrossande indiepop, arg punk, stökig jazz och melodier som sätter hjärtat i brand. Perfekt för höst och lördagskväll!

Forgot to mention one little thing …

Forgot to mention one little thing …

Här hemma, trots att jag har jullov, har jag fullt upp. Jag skall vara värd på julafton då och jag älskar ju matlagning och bakning och karamellande så det har resulterat i att jag snart har lagat mat nog för att föda en mindre by trots att det kanske är fem stycken som skall äta med mig. Jag är helt ostoppbar. Nästan varje dag har jag köpt något nytt och pråligt att hänga i granen också. Och julklapparna går jag fullkomligen loss med också. Och jag städar och tvättar och fejar och donar. Det är så att jag har fått hålla i mig för att inte försöka mig på att stoppa korv och spreja igen rutorna med låtsas snö. Men medan detta julstökande pågår har jag lyssnat på finfin julmusik och jag tänkte dela med mig av mina favoriter.

Martin Stenmark i Så skall det låta. Detta framförande utlöste en ytterst specifik fantasi hos mig, en som jag inte är särskilt stolt över och som de flesta retar mig för. Men tänk er, vara gift med Martin, vakna på julaftons morgon av att karln sitter och spelar denna hit på pianot och han har stoppat ens julstrumpa full med paket. En synnerlig dröm. Vissa dagar kan jag fortfarande känna ilska mot hans riktiga fru Hanna.

The Hives och Cyndi Lauper gjorde för några år sedan denna strålande, mycket otraditionella, jullåt som jag älskar trots att jag är hemskt konservativ när det kommer till julfirande.

Band Aid, originalet från 1984, två saker, främst, älskar jag med denna låt. Stings min som genomgående i hela videon är lite bakfullt misstänksam, och på 02.28 när Kool and the Gang stiger ut ur bilen och är fullkomligt makalöst klädda.

She & Him gjorde till min lycka en julskiva i år, som dessutom finns på LP, och denna låt är ett riktigt guldkorn och mycket bättre än originalet.

Dels är hon vacker som en dag, men denna rad är dessutom oslagbar; Santa baby, forgot to mention one little thing, a ring, 
I don’t mean on the phone.

Håkan. Plura. Fairytale of New York. Allt annat är överflödigt.

Men när du var med mig, musiken tystnade aldrig.

Men när du var med mig, musiken tystnade aldrig.

Jag har inte haft tid att blogga på två dagar, helt katastrofalt. Jag pluggar och pluggar för jag har tenta på onsdag. Dagen efter min födelsedag, som ett slag i magen. Men jag lyssnar på Håkan Hellström. Och det är fantastiskt. Denna låt, Du är snart där, är otrolig. Höjningen runt 0.56 är oslagbar. Och det får mig att bara vilja läsa om kärlek resten av livet. Och ge upp allting och rymma till Brasilien och bara dricka billig öl och hångla hela dagarna. Men så länge får jag nöja mig med att länga till sommaren istället.

Det går inte att komma ifrån att ingen skriver texter som Håkan.

Vad är det som krävs för att stanna kvar

som inte är säker men aldrig tivlar

som inte har nån storlek alls

inte har någon genans

Som får en att ropa till ballkongen ”Kom ner!”

får prästens dotter att rymma med en knarkare

Som får en att säga i natten ”Jag behöver nåt starkare”

Jag skall blogga om något mer bokrelaterat senare. Men just nu är det bara Håkan och vetenskapsteorier som gäller, och då kände jag att Håkan kanske var en aningen mer spännande.