Browsed by
Kategori: Kärlek

<3 Stockholm <3

<3 Stockholm <3

img_2515
Bild: @manderoid

Jag var på Konstfack. Hade en lektion om konst och diskussion om appropriering. Och klockan 15 blev det rast, mobiler kom fram. De flestas lyste och sken ihärdigt. Någonting hade hänt. Någonting hade kört in i människor, med flit. Någonting här, nära.

Innan en fick tag på alla. Mamma, som jobbar nära, som inte hörde av sig fastän hon skulle slutat för fem minuter sedan, för tio, för en kvart sedan, för en halvtimma sedan. Aron som det inte ens gick fram signaler till. Och Ida som skulle åkt till Åhléns men glömde plånboken hemma och fick vända om. Julia inlåst på en bar och inte fick gå ut. Pappa som svarade och befann sig långt bort, tack och lov. Moster som gick genom det hela. Människor i bitar, eller fast på sina jobb, och vissa som aldrig kommer tillbaka dit igen.

Bild: @eplet

Och till slut svar, från mamma, från Aron, från människor på sociala medier som loggade in, markerade sig som säkra, som hörde av sig, som svarade. Alla som sa jag älskar dig, som skickade hjärtan. Alla som öppnade sin famn, sina hem, öppnade sitt Stockholm för främlingar, alla som bjöd på skjuts, bjöd på fika, gav sin tid, sitt hjärta för att trösta, stödja och finnas där.

img_2512
Text Bodil Malmsten, bild från @supersnippan

Det är en ny dag nu, och en helt ny värld. En läskig, men en där kärleken lyser igenom. Detta ska inte stoppa oss, det ska göra oss starkare. Vaken natten eller dagen kan de ta ifrån oss.

I kväll tar vi natten tillbaka, och imorgon hålls det en kärleksmanifestation på Sergels Torg, och behöver du tips om hur du pratar med barn om denna typ av händelse finns det här.

”Det finns hemliga rum. Hemliga gångar. Helt dolda husflyglar som bara visar sig om man kan den rätta besvärjelsen eller har det rätta föremålet.”

”Det finns hemliga rum. Hemliga gångar. Helt dolda husflyglar som bara visar sig om man kan den rätta besvärjelsen eller har det rätta föremålet.”

Gå vidare av Rainbow Rowell var 2016 års mest efterlängtade bok för mig. Detta trots att Harry Potter and the cursed child också släpptes (jag tyckte den var ganska mycket definitionen av skräp). Med Rainbow Rowells böcker har jag kommit att förvänta mig en snällhet och empati mot karaktärerna, även när de inte framstår i sin bästa dager, att karaktärerna inte är klassiska skönheter eller sportkillar utan bryter normen på något vis, att böckerna innehåller en stor dos populärkulturella referenser, och en otroligt nutida ton, även när hon skrev en bok om tidsresor till 80-talet. Jag tycker att hon är allt en samtida författare ska vara.

Gå vidare kommer från hennes tidigare roman Fangirl, vilken handlar om Cath som skriver fanfiction om Simon Snow. Simon Snow är en litterär parafras på bland annat allas vår Harry Potter, och i Caths värld skall den sista och sjunde boken, Gå vidare skriven av den påhittade [för oss, inte för Cath] författaren Gemma T. Leslie, skall släppas och Cath stressar för att skriva sin version av boken innan Gemmas släpps. Efter Fangirl kände Rowell att hon ville skriva sin egen version av Gå vidare, en som varken var Gemmas eller Caths. Det är alltså den boken vi nu kan läsa.

Boken handlar om Simon Snow, han går sista året på Watfords Magiskola och är enligt profetian den magivärlden har väntat på, den starkaste trollkarlen i världen. Simon är dock inte så jävla bra på magi. Han kan inte lära sig hantera den så som andra gör. Och inte blir det bättre av att olika väsen och fiender ständigt vill döda honom heller, samt att han tvingas bo med Baz, den elitistiska överklassaren som förmodligen dessutom är vampyr. Turligt nog har Simon dock sin bästis Penelope och det finns alltid scones att äta.

Den är såklart jättefin. Det fanns ingen anledning att oroa sig när det gällde huruvida Rainbow Rowell skulle leverera eller inte. Boken är trovärdig, karaktärerna är fantastiska, romantiken pirrar. Det är spänning, drakar, mord och svek. Den känns lika på riktigt som tillexempel Skam, och en blir lika deppad när den tar slut. Hamnade i en fullständig bokbaksmälla efter denna så har börjat läsa om Fangirl för att få stanna lite till. Har ni inte ännu upptäckt Rainbow Rowell så har ni så mycket fint framför er. Och ni som redan läst Gå vidare får gärna tipsa om hur en tar sig framåt efter den.

Boken är inte ett recensions-ex men kommer från Berghs förlag och finns att köpa tillexempel på Adlibris, Bokus eller Cdon.

Tidigare Augustfavoriter.

Tidigare Augustfavoriter.

För ett tag sedan, när jag blev Augustambassadör, så instagrammade jag en bild på tidigare verk som blivit Augustnominerade eller vunnit priset, som jag vurmar extra för. Jag tänkte i dag visa 10 stycken lite ordentligare, håll till godo.

Legenden om Sally JonesJakob Wegelius, vinnare 2008.
Mördarens apaJakob Wegelius, vinnare 2014.

Jag älskar Jakob Wegelius, lite distanslöst tyvärr, jag har läst så gott som alla hans böcker och samlar på dem han illustrerat åt andra författare. Legenden om Sally Jones tycker jag är fullständigt fantastisk, jag älskar allt från formatet till pappersval, till textens integration i bilder till själva estetiken, språket och handlingen. Mördarens apa har jag i sanning inte läst färdigt ännu. Det hela började med att jag läste en gammal intervju med Jakob Wegelius där han sa att det skulle dröja tre år innan nästa bok, så jag hann bygga upp stora förväntningar. Och sen kom den, och trots att den är en fortsättning på Sally Jones var formatet annat, detta är en tjock tung tegelsten med vanlig text och illustrationer. Dock minst lika fin. Men det känns skönt att alltid ha en oläst Wegelius att falla tillbaka på, så jag har sparat den. Ganska nyss kom dock en ny bok med illisar av Wegelius, en stor bok; Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter med text av Annika Thor, så nu kan det vara dags att läsa den första. r0014093ny2-1000x915

Cirkusloppor på luffenLena Sjöberg, nominerad 2013.

Två loppor är på luffen och ställs inför både döden, fattigdom och flykt. Trots detta överlag en glad bok på rim, med en uppsjö referenser till den vuxne läsaren att glädjas åt i illustrationernas periferier.

9960643-origpic-f5cbb3-960x394

Var är min systerSven Nordqvist, vinnare 2007.

Sven Nordqvist, som annars är mest känd för Pettson och Findus, gjorde 2007 detta gigantiska verk där alla illustrationer är i söm med varandra, som uppslaget ovan visar. Det var tydligen en teknik han velat pröva och tänkt på i flera år, och när väl tog sig an det gjorde han det med bravur. Texten och handlingen är ganska rakt på sak, en lillebror har tappat sin storasyster och letar efter henne, men i illustrationerna finns hur mycket som helst extra att upptäcka, sådant som inte ens nästan nämns i ord. Precis som en riktigt bra bilderbok ska vara.

29663946_o_1

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycketGunnar Ardelius, nominerad 2006.

Sprängfylld, trots sin tunnhet, av fantastiska meningar och formuleringar. Som synes på titeln bland annat. Så himla väl värd att läsa även 10 år senare, fortfarande lika bra.

image

ExpeditionenBea Uusma, vinnare 2013.

Detta praktverk gräver runt i Andrées polarexpedition anno 1897, när han och två män till tog en luftballong, försökte åka till Nordpolen och dog ute på isen. Först 33 år senare hittas dem. Den är så väl febrig ut Uusmas perspektiv, som är närvarande i berättelsen, som hjärtkrossande i form av kärleksbrev från över ett sekel sedan, men också klaustrofobisk och exotisk.

29670035_o_1

Siv sover vilsePija Lindenbaum, nominerad 2009.

Stor bilderbok som myllrar av färg i skarpa toner, och om jag minns rätt från ett föredrag av Lindenbaum så var hon inspirerad av Tove Janssons Hur gick det sen? när hon skrev denna, både i färgval och disposition av illustrationerna. Handlar om hur att sova borta för första gången kanske inte alls blir som en tänkt sig, utan helt annorlunda istället.

9789187027499-500x500.jpg

Om detta talar man endast med kaninerAnna Höglund, nominerad 2013.

Poetisk, emotionell bilderbok för äldre läsare än vad som är vanligt för den uttrycksformen, nämligen snarare 12-15 än brukliga 3-6/6-9. Önskar fortfarande att den skall bana väg och göra att det skrivs mer bilderböcker för äldre, för himmel vad fin denna är. Perfekt gå-bort-present till alla och något en bör läsa flera gånger om.

9789187457609

Skriv om och om igen Katarina Kuick och Ylva Karlsson, vinnare 2009.

En av två faktaböcker för barn som fått priset (den andra är ABC å allt om D av Nina Ulmaja). Väldigt snygg bok för den som vill skriva själv, massor av nyttiga tips och braiga skrivövningar.

9789143500875

Den vidunderliga kärlekens historiaCarl-Johan Vallgren, vinnare 2002. 

Det känns som att exakt alla läste denna under ett par år, men det är också en mycket indragande titel så jag förstår det. Sen är den också otroligt bra, den kortväxte, döve Hercule föds på en 1813 bordell, och det låter ju som att det där aldrig kommer lösa sig, men Hercule kan också läsa tankar. Läs om du inte redan har!

Vilka är era Augustfavoriter?

Söndagsmiddag.

Söndagsmiddag.

Bara för att det är måndag, och tid till detta absolut inte finns, tänkte jag att vi kunde resa tillbaka i tiden till förra söndagen när jag gjorde egen pasta.

Jag tog ett grundrecept på pasta ur Vår kokbok vegan (egentligen samma recept som all pasta som inte är lyxig och innehåller ägg) och knådade med gott mod tills degen var så här fin.
När den hade vilat sig en stund i kylen var det dags att kavla, för någon pastamaskin har jag inte.

Men det gick bra ändå och jag skärde ut plattor och la på tork en liten stund.

Under tiden hade jag kokat tomatsås, spenatröra och blandat vegansk färskost med yoghurt och havremjölk för att få den lite penselvänlig. Plattorna penslade jag sedan och fyllde med spenaten innan jag rullade ihop. Tomatsåsen hällde jag över och det stänkte som synes överallt. Sen fick allt gotta sig i ugnen.
Till slut var det klart och jag åt med svallande-känslor-litteratur till sällskap.

Ända sen den dag du for så har jag bara regn hos mig.

Ända sen den dag du for så har jag bara regn hos mig.

Som titeln antyder (och blir ni sugna på att lyssna på låten rekommenderar jag denna version) så vräker regnet ner. Ett sånt där väder som en önskar vore dedikerat till en ledig söndag. Detta är vad Jah hade gjort om jag vore ledig idag.

  
Jag hade lyssnat på Tom Waits debutskiva Closing time, dels för att den är genial men också för att det känns som att det alltid regnar i hans världar.

  
Jag hade sett om John Huges 16 candles, för den är så träffsäker och Jake Ryan är så dreamy.

  
Jag hade trotsat regnet och hämtat ut ett bokpaket som väntar på mig, däri ligger bland annat Attachments av Rainbow Rowell, och det finns ingen som är så snäll med sina karaktärer och läsare, utan att bli mesig. Som en kram som pågår i 300ish sidor.

Hade jag gått i gymnasiet fortfarande hade jag rimligtvis fått Ida att skolka med mig. Vi hade bakat något och kanske spelat spel. 

Jag hade kanske gjort pannkakor och nog försökt sticka lite på ett par strumpor jag kämpar med. 

Allt hade gått långsamt hasande och det hade inte gjort någonting. Hur ska ni spendera detta oväder?

Don’t let those bastards reel you in.

Don’t let those bastards reel you in.

  
En sak som jag kanske är sist med att älska är att en som premium på spotify varje måndag får en ny spellista. Den är 30 låtar lång och genereras på vad en lyssnat på samt vad som finns i ens spellistor sen tidigare. Så himla fint. För mig har den varit perfekt för att återupptäcka musik. Jag lyssnar främst på pop, rock, soul, punk och new wave från 60-talet till slutet av 80-talet och sedan en hel massa svenskt av band som hade sitt genomslag på 00-talet, så min musiksmak har inte direkt förändrats nämnvärt på 15 år. Däremot har ju hur jag lyssnar på musik verkligen gjort det. Vinylerna har visserligen alltid varit en stor del av mitt lyssnande och är det fortfarande, men innan var det cd-skivor, kasettband, nedladdningar från kazaa och jag hängde massor på last.fm som genererade fram människor med matchande musiksmak, dem kunde en byta mp3-filer med över MSN. Så nu när spotify och youtube finns med all musik inom en sökning är det så svårt att minnas vad en älskade och vad en ska söka på.
Igår var det måndag och en ny lista kom, fylld med massa sönderälskat och en del nytt. 

Som Olle Nyman – Don’t let those bastards reel you in som jag lyssnade på när jag var 20 och ingenting hände trots att mormor sagt att allt går utför efter 21. (Det var inte sant, men det visste jag inte då.)

Där fanns Kristoffer Åströms All lovers hell och jag kan inte minnas ett liv utan denna låt. Samma med hans Poor young mans heart som var det mest hjärtskärande jag visste, och som jag spelat om och om igen på piano när hjärtat värkt.

Och där var Heartbeats i original med The Knife. Och den är fortfarande så otroligt bra.

Och det känns så fint att få ett fönster tillbaka till tonåren och sitta här och veta att allting ordnar sig och blir ganska bra faktiskt. Och det gör mig också sugen på att köpa pins till alla favoritband, se Timo Räisänen på Kafé 44 för tusende gången och ha bilddagboken och sockerdricka som sociala medier.

Peppfredag.

Peppfredag.

Äntligen fredag igen, idag tänkte jag ta det lugnt, men i veckor har jag peppat för sommarens sista Natten som går av stapeln imorgon, så detta är en pepp inför det.

Veckans låt:

Säkert – Dansa fastän hjärtat brister. Tänker inleda morgondagen med att ligga still med en stor kopp kaffe och L Y S S N A på varje stavelse i Annika Norlins sommarprat. Sen tänker jag gå ut och dansa tills mina fötter går av.

Veckans citat:

3884_1000

Detta av Keaton Henson. Älskar honom alla dagar. Snart släpper han en diktsamling. Så otroligt pepp.

Veckans outfit: 

c1d94d8a6c535f89e35ebca9f46e8cf2Ungefär så här vill jag se ut imorgon. Mycket hår. Mycket glitter.

Veckans bild:

11811516_850751971678463_4071634275255434321_nDenna perfekta illustration av Artur som är så otroligt spot on.

Veckans queen:

Kristina Sandberg. För jag tog mig äntligen tid att lyssna på hennes sommarprat och det var så otroligt bra. Måste läsa trilogin om Maj nu.

“Underneath this veneer of slightly crazy and mildly socially retarded, I’m a complete disaster.”

“Underneath this veneer of slightly crazy and mildly socially retarded, I’m a complete disaster.”

DSC04147Titel: Fangirl Författare: Rainbow Rowell

Förlag: Berghs Utgivningsår: 2015 Sidantal:  427 Recensions-ex: Nej

Tvillingarna Wren och Cath ska börja på college. Wren ser fram emot alla fester medan Cath är osäker inför allt det nya. Cath forsätter ensam deras gemensamma fanfictionprojekt om karaktären Simon Snow – hon måste bli klar till den stora finalen. Men så träffar hon Levi som inte vill lämna henne i fred.

DSC04149

Eftersom jag nu läst båda Rainbow Rowells ungdomsromaner kan jag konstatera att det jag älskar mest med dem är mjukheten. De är så förbannat snälla att läsa, vilket, i båda fallen, gör det fruktansvärt att avsluta dem. Jag menar absolut inte att handlingarna på något vis är triviala eller inte behandlar stora ämnen, för det gör de verkligen, men att läsa dessa böcker suddar bort allting annat och omsluter en med något väldigt snällt. Jag tror det kanske är att Rainbow Rowell verkligen känner ömhet för sina karaktärer, är ohjälpligen på deras sida och aldrig föraktar dem. Vilket gör dem så älskvärda och självklara.

DSC04150

Boken handlar om Cath som har en tvillingsyster som heter Wren och en pojkvän som heter Abel. Och nu har Wren bestämt att de ska gå på collage, bli självständiga och inte bo tillsammans. Introverta och ångestfyllda Cath är inte alls lika exalterad över möjligheten av att träffa nya människor, dessutom skriver hon ju på den populäraste Simon Snow-fanficitionen och har tiotusentals läsare, vad behöver hon umgänge till?

DSC04151

Men såklart följer Cath med. Och det tar henne en månad att ta reda på var kafeterian ligger. Det och alla andra stapplande insikter om hur det är att bli vuxen blandat med trassliga familjeförhållanden, parafrasisk gayfanfiction, ett växande intresse för unga mäns kroppar och att bli sig själv gör denna boken underbar. Jag älskar att Cath är en så pass nördig protagonist men som aldrig behöver försvara sig själv eller be om ursäkt för sig själv på grund av det. Och, en så otroligt rolig bok dessutom, med den bästa typen av humor som inte är på någons bekostnad. Dialogerna är fantastiska och inte heller i denna bok finns det någonting alls som skaver. Vill läsa mer av Rainbow Rowell direkt.

I can shake it, don’t you worry ‘bout a thing.

I can shake it, don’t you worry ‘bout a thing.

Fredagspeppen

 

Det är fredag och detta är såklart peppt. Personligen tänkte jag dock roa mig med varken öls eller kalasande, utan åka hem till Norrtälje, titta ikapp på serier och lägga mig tidigt för att gå på loppisar imorgon. Men ingenting är såklart hugget i sten. Och oavsett kan vi ju peppa. Jag har en spellista på spotify för just sådana tillfällen, PeppPeppPepp heter den. Och jag gjorde collaget ni ser här med allmän stämningsförhöjning, de bilderna är från min pinterest. Ha världens bästa fredag, hörrni!

Elva romaner om kärlek.

Elva romaner om kärlek.

Eftersom imorgon, oavsett om vi vill eller inte, bryr oss eller inte, likväl är alla hjärtans dag tänkte jag att det i alla fall är ett ypperligt tillfälle för mig att boosta ett antal favoritböcker där romantiken har en mer eller mindre central roll.

IMG_7339

Först ut är en riktig klassiker, Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Personligen föredrar jag boken över filmatiseringen med Audrey Hepburn, även om också den är en pärla. Men boken blir betydligt naknare och inte lika glättig. Det finns en skörhet i Holly som jag inte tycker kommer fram lika tydligt i filmen men som i alla fall går att ana i boken. Tunn roman med stor handling!

IMG_7340

En av mina återkommande favoriter; Kärlekens historia av Nicole Krauss, och säkert en av de böcker jag oftast har refererat till i bloggen. Men den är helt enkelt perfektion. En ljuvlig skildring av en familj, en kärleksrelation och en uppväxtroman. Fullständigt älskar den. Läses gärna i kombination med Nicoles man Jonathan Safran Foers bok Extremt högt och oskyldigt nära(Om jag skall vara helt ärlig stör det mig något gränslöst att hans böcker är så fint formgivna medan Kärlekens historia har ett fullständigt hopplöst omslag, nåja.)

IMG_7341

Denna apokalyptiska triologi av Carrie Ryan, som inleds med De vassa tändernas skog, är för mig ett perfekt exempel på kärlek mitt i förtvivlan. Världen brinner, allt är åt helvete, saker i skogen vill äta upp dig, det är svårt att andas när en är instängd och trots allt skall en dessutom växa upp och bli människa. Och till råga på allt börjar även känslor växa och gro där allt såg ut att vara dött. Ingalunda ett nytt tema men så fint beskrivet. Och vidrigt. Vissa bitar fick jag läsa mellan glipande fingrar.

IMG_7342

Turkisk konfekt av Jan Wolkers finns inte längre i tryck, men väl värt besväret att leta efter på antikvariat eller beställa från tillexempel Bokbörsen. Också återkommande nämnd här på bloggen, men det är den värd. Tunn, lättläst, full av kärlek och förtvivlan. Wolkers är som en aningen mindre provokativ Bukowski, som jag själv aldrig fastnat för, men utan att på något vis kunna kallas rumsren.

IMG_7343

En klassiker varje välsorterat hemmabibliotek behöver, Peter Pan av J.M. Barrie. Har en bara sett Disney-filmen kommer nog denna vara en enorm överraskning. Det kan vara den mest rörande skildringen av hur smärtsamt det är att växa upp, som här för Wendy. Gråter mig alltid igenom de sista 20 sidorna. Men det är också en genial skildring av det eviga sommarlovet.

IMG_7344

Ännu en kärleksroman förklädd till middle grade-bok. De hundra och en hundarna av Dodie Smith är en fantastisk bok, som både beskriver lyckan i ett nytt äktenskap men också de prövningar en ställs inför, inte bara i och med att ens valpar försvinner. Även här kommer antagligen språket positivt överraska den som endast sett filmen.

IMG_7345

En fantastiskt snygg och härligt makaber grafisk roman av Kim W. Andersson är Love hurts. Även om historierna är uppskruvade och överdrivna så blir det aldrig för mycket, då känslan av att det är exakt sådär det känns, eller så en helst skulle vilja göra, ständigt är närvarande. Det finns även en uppföljare.

IMG_7347

1999 debuterade den då 18åriga Åsa Ericsdotter med Oskyld. Den är omöjligt omöjlig att få tag på, själv har jag två makulerade biblioteksutgåvor, varav den ena blev massakrerad i min ungdom då den är fylld av förtrollande meningar. Låna på biblan, eller försök få tag på kanske Kräklek eller Äktenskapsbrott i stället.

IMG_7346Sist ut är en av de mest understrykningsvärda böckerna jag vet. Written on the body av Jeanette Winterson består av meningar som tillexempel: “Love demands expression. It will not stay still, stay silent, be good, be modest, be seen and not heard, no. It will break out in tongues of praise, the high note that smashes the glass and spills the liquid.” Dessutom är den intressant på det viset att vi heller inte får veta berättarens varken namn eller kön, det är helt oviktigt för romanens händelseförlopp.

En tyvärr aningen, läs mycket, hetronormativ, vithetsnormativ lista som till stor del behandlar polygamiska förhållanden, hur det är att vara i ett eller vilja befinna sig i ett. Den mest normbrytande av dessa är Written on the body, även om också Love hurts vidgar syn på kärlek. Har ni däremot förslag på romaner om kärlek som på ett eller annat sätt spränger gränser, är skriven av en icke västerländsk författare, eller övriga minoriteter så kommentera gärna.