Browsed by
Kategori: Film, tv och teater

Fem tv-serier att plöja i helgen

Fem tv-serier att plöja i helgen

Klockan är efter 17.00 och således måste det väl räkna som helg? Själv ska jag spela skivor i kväll, och i morgon överväger jag en Håkan-fest. Men! Om det inte vore upplägg för dans skulle jag stanna hemma och rita och kolla på tv-serier. Här kommer tips på fem tv-serier med bra kvinnoroller som jag plöjt, sett om eller nyss upptäckt.

Call the Midwife, eller Barnmorskan i East End som den heter på svenska, sände just sitt julavsnitt i England som vanligt. Nya säsongen släpps den 13:e, alltså på söndag. Sverige ligger en säsong efter, så länkar in trailer till säsong sju istället för åtta, men hörni vilken mysig serie detta är! Och hjärtskärande, tårarna fullkomligt sprutar så gott som varje avsnitt. Då och då brukar jag även så om den, perfekt serie att ha på i bakgrunden medan en lagar mat eller målar till exempel. Finns på SVT Play och Netflix.

Miss Fisher’s Murder Mysteries är också ett kostymdrama, en tråd som ni kommer känna igen i detta inlägg. Serien handlar om Miss Fisher och utspelar sig i Australien på 20-talet. Miss Fisher är en, för tiden, mycket frigjord kvinna som går och blir detektiv. Hemvant upplägg med ett brott eller mord per avsnitt att lösa, men ramberättelsen för ändå serien framåt. Alla tre säsonger har just blivit tillgängliga på Netflix så en hinner kolla alla innan spelfilmen släpps senare i år.

På Amasone Prime kan en se två säsonger av den otroligt snygga, och roliga, The Marvelous Mrs. Maisel. Serien utspelar på 50-talet i New York och handlar om Midge Maisel, nyligen lämnad och i startgroparna att bli stand up-komiker. Serien är skriven av Amy Sherman-Palladino som också gjorde Gilmore Girls, så temot är som vanligt högt och allt välskrivet, men mycket grövre, och bättre, än Gilmore Girls.

En annan serie vars nya säsong just har börjat är Outlander. Kostymdrama och fantasy, eller i alla fall magisk realism, i ett. Grundberättelsen handlar om Claire och hennes försök att hitta ett sätt att vara normal med sin man när de båda kommit tillbaka efter tjänst i andra världskriget. De åker på resa till Skottland för att släktforska, och snart har Claire rest 400 år tillbaka i tiden. Det låter jätteflummigt, ja. Men det är så otroligt bra! Första säsongen, som dessutom är aslång, är stundtals kanske onödigt våldsam, men om en ser till att blunda eller kisa mellan fingrarna väl valda ögonblick är en snart fast. De tre första säsongerna finns på Netflix.


Sist ut bland dagens tv-serier är Victoria, vars tredje säsong också kommer på söndag. The Crown i all ära, men här går vi ett århundrade tillbaka och tittar på drottning Victoria i stället. Lite pampigage, lite jobbigare. Serien inleds kring hennes 18-årsdag, när hon förutom att bli myndig, också blir regent över hela Storbritannien, som vid denna tid, på grund av koloniseringen, ju dessutom var gigantiskt. Utöver alla spännande konflikter och statsgrejor är här också strålande romantik med prins Albert! <3

Tre julkalendrar jag gillar bättre än årets.

Tre julkalendrar jag gillar bättre än årets.

I år tyckte jag tyvärr inte alls om julkalender, Jakten på tidskalendern. Jag såg första avsnittet och har sedan inte kunnat ta mig igenom ett helt avsnitt. Jag tycker den bygger på gamla klichéer om att människor i stickade kläder = mobbade, människor i snabbt och svart = mobbare, det känns helt orealistiskt att flera år äldre personer skulle bry sig om att mobba någon så mycket yngre (eller ens veta att den existerar), detta ständiga petande upp på näsan av glasögonen gör mig tokig och det känns så mycket slapstick att inte kunna utveckla en karaktär mer så att en fortfarande inte hittat ett bättre sätt att berätta att någon är nördig, rollerna spelades över och jag är helt enkelt inte alls nöjd.
Nu har visserligen halva december redan gått, men här kommer tips på julkalendrar en kan se istället.

Sunes jul, 1991.

Tack och lov har mycket hänt sedan detta, och saker som ”tjejgrej” i julklapp hade inte funkar nu, författarna till serien är något sexistiska i sina andra böcker, även de nyare, men detta är så mycket diskbänksrealism och välformulerad humor. Syskonrelationerna är spot on och bristen av snö lika så.
Finns att se här.

Julens hjältar, 1999.

Också en otroligt rolig kalender (spola fram till 07:27 för bevis) om julgransprydnader som hamnar i soprummet. Ett Robinson Cruse-likt drama om hur de försöker överleva och ta sig tillbaka, med Jonas Karlsson som en utomstående Pan-karaktär som kommer in och rubbar cirklar.
Finns att se här.

Tomtemaskinen, 1993.

Ika Nord <3 som Findus i denna väladapterade julkalender. Visserligen kom den ordagranna boken ut efter, men en som läst en Petsson-bok tidigare kan tydlig se att estetiken blev lyckat översatt. Findus är såklart asjobbig ibland, men kalendern är också pedagogisk och förklarande kring begreppet jul.
Finns att se här.

Och ett bonustips! Vill en alls inte se på julkalendrar så finns istället Popkalendern, som varje dag belyser en svensk popskiva från det gångna året!

Trettio musikfilmer för sommarregn

Trettio musikfilmer för sommarregn

Jag älskar musik, obvi, och även film. Musikaler och musikalfilmer med, och ingenting passar bättre att se en kväll i en stuga i Norrland, dit jag ju sak på söndag. Varje år ser jag om åtminstone The Commitments, High Fidelity och Skönheten och odjuret. Och Dirty dancing, såklart. Ni hör, fort kommer en på nya pärlor. Jag ska här räkna upp ett pyttelitet urval av alla mina favoriter, och berätta varför, och jag kommer ständigt på nya favvisar, så bare with me, detta blir ett kaskadlångt inlägg. Speciellt sedan jag bestämde mig för även att inkludera tv-serier.

Almost Famous

Världens finast comming of age-film om 15-årige William som på uppdrag av Rolling Stone Magazine följer med bandet Stillwater på deras turné. Så otroligt mycket bra musik i denna film, så mycket fest, så mycket längtan till en tid innan en var född. Jag har sett denna förmodligen tusen gånger och den är lika bra varje gång.

Amadeus

Detta är ytterligare en klassiker, Amadeus från 1984 belönades med åtta Oscars och det kan en förstå. Två timmar och 40 minuter ren och skär pampighet musiksatt med det bästa wienklassicismen har att ge. Strössla sedan över otroliga miljöer och kostymer, rivalitet, galenskap och kärlek så har du här en av livets bästa filmer.

Anvil

Denna dokumentär berättar historien om det kanadensiska heavy metalbandet Anvil. Hur de var precis lika bra som tillexempel Scorpions och Bon Jovi, och också turnerade med dem, men som ändå inte klarade sig ekonomiskt. Denna doku från 2008 följer bandet år 2006, när deras nya manager bokat dem en europaturné, och allt rörande som händer på den. Förmodligen den mest hjärtknpiande filmen på denna lista.

Billy Elliott

Hela denna lista kom sig egentligen av att jag började tänka på bra strejkfilmer, varav Billy Elliott, förutom att vara en bra dans- och musikfilm, också är en. 11-årige Billy är tunn, har en mamma som just dött och växer upp i ett fattigt gruvsamhälle i norra England på 80-talet. Trots matchokulturen som omger honom lyckas han finna sig i en balettstudio och där äntligen hitta något han är bra på. Fantastiskt soundtrack av bland annat The Jam.

The Boat That Rocked

Något lättsam porträttering av tiden i Storbritannien då rockmusik var förbjudet på radion, och folk sände från båtar på öppet hav. Denna fiktivisering handlar om unge Karl som, efter att blivit relegerad, blir skickad till just en sådan båt för att växa upp. Så många bra skådisar, så färgglatt, så mycket bra musik.

 Cadillac Records

Cadillac Records handlar om en tid när det var så gott som omöjligt för svarta musiker att spela in sin musik och Leonard Chess, här spelad av mange babeiga Adrien Brody, startar ett skivbolag för detta. Till honom kommer tillexempel Muddy Waters, Chuck Berry och herregud vem bryr sig, allt handlar ju såklart om magiska Beyoncé som spelar fantastiska Etta James.

The Commitments

Irrland, 80-tal, fattigdom och soul. Jimmy Rabbit går och stämplar och hittar ingenting vettigt att göra förutom att intervjua sig själv i badkaret, tills han en dag bestämmer sig för att starta ett band och bli dess manager.

Control

Control handlar om Ian Cutris, mannen som frontade bandet Joy Division och som gav oss låtar som Love will tear us apart, och som också dog alldeles för ung. Snyggare film är svårt att hitta!

Dirty Dancing

Kanske med mer fokus på dans, men med ett fantastiskt soundtrack (och det går ju inte att dansa utan musik) så är Dirty Dancing utan tvekan en klassiker en bör se minst en gång per år. Handlar om Baby och hennes överklassfamilj som kommer till ett sommar retreat där hon lär känna knegaren Johnny Castle. För en något mer välformulerad analys av denna fantastiska film, rekommenderar jag denna artikel.

Fame

Först och främst. SE INTE REMAKEN FRÅN 2009. Se denna ljuvliga, skräniga och pampiga film från 1980 som handlar om en musik- och performansskola i New York på 70-talet, där alla vill komma in och där vi får följa de som faktiskt gjorde det. Om du någonsin hört Irene Caras låt med samma namn, men inte sett filmen, nu är det dags.

Flight Of The Concords

Indie-tv-serie om kompisarna Brett och Jermaine, de bor ihop, är akward och skriver fantastiska låtar om saker som vackraste tjejen i rummet och business time. Torr humor och ordlekar. Söta australienare.

Frost

Visst, jag kanske vuxit upp med helt andra Disneyklassiker, och borde kanske välja tidigare nämnda Skönheten och Odjuret eller Lilla Sjöjungfrun istället. MEN. Belle är offer för Stockholmssyndromet och Ariel säljer sin röst för att vara med en man hon aldrig ens träffat. Elza och Anna är fucking badass och ingenting i denna films handling står och faller på en relation mellan en kvinna och en man, där en kvinna måste göra sig mindre, utan istället värdesätts systerskapet över allt annat.

Glee

Med sex säsonger lång serie vars grundhistoria handlar om en high school-kör så kommer det såklart finnas ups and downs, men visa mig en serie som varit perfekt i sex säsonger innan ni bashar Glee. Om ingenting annat så är det musikal, första kärleken, misfits och klassiska hierarkier.

Hair

När musikalen Hair blev film så blev den också en riktig grundsten i musikalfilmernas historia. Men, förutom att vara fylld av det mest fantastiska score komponerat av Galt McDermont, så handlar det också om hippierörelsen, som ofta kanske novaliserats men som grundade sig i en önskan om fri kärlek, att själva få välja hur en uttrycker sig, antirasism och en värld utan krig, teman som alla tas upp i denna film.

High Fidelity

En av de få riktigt bra John Cusack-filmerna baserad på en bok av Nick Hornby. Vid första anblicken kanske detta tycks handla om tre nördiga män i en skivbutik, men handlar minst lika mycket om en mans osäkerhet och hans försök att förstå sitt nuvarande förhållande genom att kontakta samtliga före detta.

I’m Not There

När en ska försöka förklara denna film låter allt fel. Filmen har som anspråk att porträttera Bob Dylan, jordens tjurigaste musiker som sällan ens tillåter sin musik i filmer. Och dessutom vill denna film göra det genom att låta sex olika skådisar porträttera delar av Dylans liv. Den måste helt enkelt ses för att, förhoppningsvis, förstås.

Inside Llewyn Davis

Denna film av bröderna Coen utspelar sig under en vecka 1961, där Llewyn Davis försöker slå igenom som musiker. Lågmäld men intensiv, dova färger, strålande musik och fantastiskt skådespeleri av Oscar Isaac och som vanligt av Carey Mulligan.

La Vie En Rose

Vrålsnygg filmatisering om sparven, Edith Piaf, hennes liv och hennes sånger. Högintensivt, brutalt och vackert med en hjärtskärande skådespelartolkning av Marion Cotillard.

Little Shop Of Horrors

En av de mest lättsamma filmerna på denna lista, det är humor, trallvänligt och gore. Om Seymore, hopplöst förälskad i Audrey, som får tag på en planta som lever på blod.

Moulin Rouge!

Modern klassiker av Baz Luhrman som redan är över 15 år. Om bohemen Christian som kommer till Paris på tidigt 1900-tal och där kommer till bordellen Moulin Rouge, var han möter stjärnan Satine. Denna musikal är också speciell eftersom den istället för att ha ett originalscore klipper ihop samtida musik till nya tolkningar.

Oh, Brother, Where Art Thou

Ytterligare en bröderna Coen-film, som denna gång, med George Clooney i huvudrollen, gör en fri tolkning av Homeros Odysséen och försätter den i Mississippi under depressionens 30-tal. Med underbar musik av bland annat Emmylou Harris, Gillian Welch och Alison Krauss som sirenerna.

Nowhere Boy

Innan geniet John Lennon blev just geniet John Lennon från The Beatles så var han bara en arg, övergiven pojke, som slogs, hamnade i trubbel, bodde hos sin karga moster och gjorde sitt yttersta för att få sin mammas uppmärksamhet. Det är denna period, just innan The Beatles slog igenom, eller ens fanns som vi tänker oss dem nu, denna film beskriver.

The Punk Singer

Kathleen Hannas påverkan på feminismen, punkmusiken eller riot grrrl-scenen kommer aldrig kunna pratas om nog. Men denna dokumentär gör i alla fall ett försök att beskriva hennes storhet. Vi får se hur det kom sig att Bikini Kill bildades, hur alla killar fick flytta längst bak på spelningarna, den visar upp hennes förhållande med maken från Beastie Boys och förklarar varför hon försvann från musiken så länge.

Pushing Dasies

Visserligen en deckarserie som inte alls handlar om musik i första hand. Men med skådisar som Kristin Chenoweth och Ellen Greene (som också spelar Audrey i tidigare nämnda Little Shop Of Horrors) så vore skaparna idioter om de inte lade till ett par musiknummer. Och eftersom detta är en av de bästa serierna någonsin, så lade skaparna såklart till lite musik.

Rocky Horror Picture Show

En musikal så kultförklarad att kidsen i Fame till och med går på en audience participation visning av filmen, i sin film, och Glee gjorde ett helt specialavsnitt om filmen. Mycket meta. Handlar om Janet och Brad som kommer vilse och hamnar hemma hos Dr. Frank-N-Furter. Varenda scen är perfektion och varenda låt likaså. Varje år visar biografen Zita i Stocholm den, också med publikdeltagande. Och det är den film som visats på bio under längst tid, då den aldrig inte visats på bio sedan sin premiär.

The Runaways

Varken Dakota Fanning eller Kristin Stewart är några favoritskådisar för mig, men glamtjejrockband från 70-talet däremot är. The Runaways visar Joan Jett och Cherie Curries uppgång och fall med bandet The Runaways, hur de var det första tjejbandet att verkligen slå, såklart sevärd bara därför, men dessutom bra i övrigt med. Och snygg.

Sister Act 2

Jaa, en Woopie Goldberg-film. Småcheasy om en Las Vegas-sångerska som utger sig för att vara nunna för att lära bråkiga high school-elever sjunga. Men gosspeltolkningarna av samtida hits är fantastiska och en väldigt ung Lauryn Hill är magisk.

Spinal Tap

Mokumentär om det fiktiva bandet Spinal Tap och deras come back. Som såklart inte blir som någon tänkt sig. Kultfilm en bör ha sett om inte annat för att för att förstå vad folk menar när folk säger ”This one goes to eleven”.

The Stones In Exile

Min absoluta favoritdokumentär är Stones In Exile som handlar om Rolling Stones under en tid då de tvingades betala sådana kopiösa mängder skatt att de gick i exil till Frankrike. Det är 70-tal, alla är gudomligt vackra, musiken är otrolig och det är sommar.

Walk The Line

Filmatisering om legenden Johnny Cash, hans drogberoende, hans familjerelationer, hans fängelsespelningar och inte minst hans relation med June Carter.

Det var de 30 filmerna, men som en sista bonus. En film att se fram emot: England Is Mine, film om Morrissey, Johnny Marr och deras The Smiths. Premiär i augusti.

”Toto, I have a feeling we’re not in Kansas anymore.”

”Toto, I have a feeling we’re not in Kansas anymore.”

Helt plötsligt gick våren ifrån oss och allt blev kallt igen, så i går behövde jag pigga upp mig med lite färg. Och vad passar bättre då än Trollkarlen från Oz? Vi tar en bildkavalkad från filmen för att pigga upp oss lite. Exakt allt är minutiöst uttänkt, färgglatt och otroligt snyggt. En fröjd för ögat annandag påsk med andra ord.

Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.14.43 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.15.20 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.16.49 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.20.40 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.21.15 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.22.06 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.25.01 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.25.13 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.27.25 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.28.12 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.29.05 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.29.51 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.30.34 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.30.51 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.30.56 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.31.05 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.31.31 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.32.02 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.32.11 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.32.32 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.33.03 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.33.37 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.34.02 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.34.22 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.34.45 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.35.13 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.36.00 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.36.39 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.37.13 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.37.39 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.38.19 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.40.12 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.41.18 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.43.08 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.42.16 (kopia)Skärmavbild 2017-04-17 kl. 11.43.29 (kopia)

Kulturupplevelser i vår.

Kulturupplevelser i vår.

Kultur är något av det roligaste jag vet, och har en tur blir en både underhållen och bildad på samma gång. Jag har nu samlat ihop ett axplock av all kulturkonsumtion en kan roa sig åt i vår, så håll till godo!

unnamed

Den 13 och 14 mars hyllar First aid kit med vänner Leonard Cohen med en konsert på Dramaten. Biljettsläpp i dag klockan 12.00! Obsobs!

dbpm_press

På Dramaten visar de just nu också klassikern Det blåser på månen och har fått massa bra kritik och verkar så bra, vill absolut se!

joakim-pirinen-1

Den 20–21 maj är det dags för Stockholms seriefestival i Kulturhuset som är fantastiskt, i år firar dem ”Finlands hundraårsjubileum med Finlandstema och gästdelegation och gör även en djupdykning ner i den kanadensiska seriescenen.” Tror det blir lika fint som alltid!

pettson-_-co_-03

11 mars öppnar utställningen Pettson och co i Galleri 5 som är en interaktiv utställning baserad på Sven Nordqvist bildvärld.

Mio, min Mio

På Stadsteatern kan en fortfarande gå och se Mio min Mio och jag tycker att det är alltid lika intressant att se hur Astrid Lindgrens böcker tolkas som teater.

unnamed

Den 15–19 februari entrar festivalen Kinoteka biografen Sture för en polsk filmfestival, denna år med tema Polen Noir och särskilt fokus på regissören Andrzej Wajda.

filifjonkan

Filifjonkan som trodde på katastrofer visas fortfarande på Dramaten, jag måste verkligen se till att skyffla om lite i frilansjobbet så att jag kan gå en förmiddag, tycker den verkar magisk.

gerda-wegener-millesg-049

Förra helgen flyttade Gerda Miller in på Millesgården, där är ju så fint och hennes tavlor är fantastiska så besök ska det bli!

Vad vill ni hitta på för kulturellt i vår?

Kulturkonsumtion oktober.

Kulturkonsumtion oktober.

Jag tänkte att det kunde vara fint att rapportera om all kulur jag konsumerar på en månad, främst för att en gärna tror att det är ingenting, men det brukar bli himla mycket vid en sammanställning.

Böcker

Här har jag egentligen ingen aning, har extremt dålig koll på när alla böcker jag läser faktiskt lästes. Så denna månad lämnar jag det blankt för att vid månadsskiftet bli riktigt nitisk med mitt listande. DOCK! OBS! Vill en i november läsa Kim W. Anderssons nya rymdserie Astrid så är i dag sista chansen att backa projektet, klicka här för att komma till kickstarterkampanjen. Så peppt att böcker kan komma ut på olika sätt!

Filmer

Jag såg tydligen bara tre filmer i oktober, det låter lite? Men jag är väl mer en seriemänniska kanske. I alla fall:

Concussion. Såg den främst för att jag ville se en Will Smith film, inte direkt en feelgood alls men lagom bra.

Love and friendship. En Jane Austen-filmatisering, jag och Anja såg på bio och för en gångs skull skötte sig publiken. Tyckte om den men kommer nog inte se om den lika många gånger som tillexempel Stolthet och fördom.

Amanda Knox. Blev, som säkert alla andra, översköljd av trailers till denna så till slut såg jag den. Hade väntat mig något i likhet med Making a murderer men tycker faktiskt att denne inte gav mig någonting alls.

TV-serier

Mad men. Jag har sett hela Mad men för första gången, tidigare hade jag sett säsong 1–3 men nu hela. Jag tycker Don Draper är så jävla tråkig och ointressant, så tillslut snabbspolade jag en del, kollade nästan bara på Jane och Peggys historier, så jävla bossar.

Victoria. Säsong ett är slut, och den var så djävulskt fin. Älskar tidsepoken, estetiken skådespeleriet är on point och Victoria är sådan bad ass. Och Albert <3 Vilken dröm! Tack och lov kommer det mer 2017.

Börjat/fortsatt se: Jag ser på Project runway, som är lite ojämnt men underhållande. Har börjat se på Timeless som är lättsam och kommer antagligen tröttna snart. Jag har fortfarande inte gett upp Grey’s anatomy men ser det mest av nostalgi, det är faktiskt inte så bra längre. Elementary däremot är fint om en gillar deckare och Joan är ju en dröm. Så mycket bättre började ju förra helgen och jag kommer nog fortsätta titta för ändå ganska mysigt.

Musik

Bob Dylan fick Nobelpriset vilket gjorde att jag lyssnade mer än vanligt på honom. Försöker i efterhand komma på ifall det släpptes några skivor i oktober, men minns inte. Ska vara bättre på denna kategori framöver också. Men här är en lista med vilka låtar jag har sparat på Spotify i oktober.

Teater/föreställningar/event

Augustnomineringskvällen. Häromveckan var jag ju på nomineringskvällen för Augustpriset, det var fint och Tara Moshizi och Daniel Sjölin ledde det hela fint. Här ovan pratar Tara med Ulf Stark och Linda Bondenstam om deras Djur som ingen sett utom vi. 

Hedwig and the angry itch. Jag var på Göta teatern på musikal och såg Hedwig! Den var fin, och sorglig och mörkare än jag hade föreställt mig.

Bladen brinner-fekke. Podcasten Bladen brinner hade realesefest och jag gick tillsammans med Opal. Det var fint som snus med quiz och upphovsmannasamtal av bland annat Ulf Stark och Matilda Salmén.

Pop-fest. Vintage buktiken Pop hade fest på Käggelbanan, Lejonsläktet och Dead Allen Floyd spelade och massa fina kompisar var där. Bra kväll!

Utställningar

Här kan jag faktiskt inte komma på att jag varit på en enda i oktober, men eftersom Tove Jansson flyttat in på Millesgården är det något som får åtgärdas i november.

Barer/klubbar/pubar

Jag har gått på massa nya ställen i oktober men också ganska många gamla favoriter men tillexempel gick jag till Stay Shoreline på Mosebacke tillsammans med Karoline, Annika och Ann, mycket peppt och varenda låt var bra och gick att dansa till. Jag hann även med favoriterna Snotty och Folkbaren ett par gånger. Sen gick jag för första gången på både Söders hjärta, så fint, och på soullördag på Fasching, så roligt!

Det var den månaden, fin som snus ändå! Hur har er oktober varit? Och tipsa mig för november!