Browsed by
Kategori: Böcker, skrivande och författare

Skriva i höst; tävlingar, föreläsningar och kurser

Skriva i höst; tävlingar, föreläsningar och kurser

Glad första oktober! När en ny månad infaller på en måndag, då vet en att det är dags att ta tag i saker! I dag tänkte jag att vi kunde fokusera på skrivande. Jag har samlat ihop skrivtävlingar, studiecirklar, föreläsningar och kurser som passar den som skriver eller vill skriva mer. Först ut, tävlingar!

Tidningen Skriva har utlyst en ny stor hösttävling, dock enbart för deras prenumeranter. Temat är respekt på max 10 000 tecken. Deadline är 6 januari 2019 och priset är 10 000 kr. Läs mer här.

Förlaget Novellix utlyste i fredags sin nya novelltävling, för alla över 18 år. Tema är illusion på mellan 20 000 och 30 000 tecken och första pris är bokkontrakt med förlaget. Deadline 30 november, läs mer här.

Även tävlingen Hemmets Journal har en novelltävling. De vill ha en novell på ca 15 000 tecken med en kvinna i huvudrollen. Deadline är 1 december och vinnaren får 10 000 kr, läs mer här.

Bland kurserna däremot så kommer Studiefrämjandet hålla en kurs i att ”Hitta din barnboksidé”, med start den 18 oktober. Kursen hålls i Bryggsalen i Stockholm sex torsdagar i rad. Bland annat kommer en bland annat ha ”kreativa workshops, tekniker för skrivande, arbete med handlingslinje och gestaltning samt arbete med textflöde.” Är en osäker på om det är ens grej eller inte så kan en först gå på en introkväll för kursen den 4 oktober, den är gratis men en måste anmäla sig här.

Vill en lära sig skriva sångtexter så har en tur, då kan en bo var som helst! Medborgarskolan håller en distanskurs på fem tillfällen och ”Vi tar ut svängarna med hjälp av fantasin, tjuvlyssnar, spejar efter precisa detaljer och hämtar inspiration från vår närmiljö för att sätta fart på kreativiteten tillsammans.” Här anmäler en sig.

Helgen den 21 och 22 oktober håller Medborgarskolan i Stockholm i en inspirationshelg för att väcka skrivlust; ”en lustfylld inspirationshelg fylld av skrivövningar som hjälper dig att komma loss och fånga njutningen i att skriva.” Här anmäler en sig.

Vill en gå en intensiv kurs om skrivande så håller Berghs i en tredagarskurs med start den 5 december. Kursen är väldigt dyr, men är tre heldagar och en får bland annat lära sig ”budskapsval, argumentation och målgruppsanpassning. Vidare dispositionsmodeller, stilistik, läsbarhet och vanliga fel. Du kommer få veta hur skrivprocessen fungerar och hur du skriver effektivt.” Här anmäler en sig.

Vill en gå en billigare kurs som fokuserar på att skriva för unga vuxna så har Skrivarakademin en sådan fyradagarskurs, fördelat på två helger med start den 6 oktober. dessutom är kursavgiften just nu rabatterad! Här ”får du kunskap om hur man berättar en historia och hittar en egen form för sitt berättande. Vi gör spännande skrivövningar och närläser de texter vi skriver.” Anmäl dig här.

Det finns även en helgkurs som fokuserar på novellskrivande, perfekt att kombinera med en av tävlingarna ovan. Kursen äger rum den 19 och 20 oktober, sex timmar vardera dag och den är ”är lämplig för dig som läser mycket skönlitteratur och kanske skrivit lite på kammaren. Här får du lära dig grunderna i novellskrivande. Du ansöker med en kort motivering till varför du vill gå kursen.” Hit för anmälan.

Vill en hellre bara gå och inspireras av författare så kan en starta redan i morgon. Då samtalar Anna Höglund med sin förläggare om sin nya bok Mannen som byggde ett hus Rönnells Antikvariat från klockan 17. Jag har lyssnat på Anna Höglund ett par gånger och hon är otroligt bra på att berätta om sina processer, så detta tycker jag absolut ni borde gå på.

23 oktober kan en gå till Kungsholmens bibliotek och lyssna på Jonas Hassen Khemiri som pratar om sin senaste roman Pappaklausulen och om sitt författarskap i stort. Det kostar 50 kr och börjar klockan 18.

Den 8 november kan en istället gå till Hornstulls bibliotek, där John Ajvide Lindqvist kommer prata om skräck och skrivande, då han snart kommer ut med en bok om just hans skrivande. Eventet börjar klockan 19 och är gratis, men en måste hämta biljett på biblioteket. Det kan en göra från och med den 12 oktober.

”Det är Noa jag är argast på. Vilken bästa kompis säger att ens mamma ska dö? Plötsligt bara vet jag, att så länge jag hatar Noa kommer mamma inte dö.”

”Det är Noa jag är argast på. Vilken bästa kompis säger att ens mamma ska dö? Plötsligt bara vet jag, att så länge jag hatar Noa kommer mamma inte dö.”

Jag tänkte berätta om höstens sorgligaste bok. Om ni vill ha ett passande soundtack så släppte Jonas Lundqvist sin senaste singel Tårarna vid midnatt, också en hjärtskärande, men svängig, historia. Men åter till boken.

För någon månad sedan trillade den ner i min brevlåda; Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson med illustrationer av Joanna Hellgren, från Natur&Kultur. Moni har tidigare skrivit böckerna om Tsatsiki, som jag faktiskt inte minns om jag någonsin läst, eller om jag bara sett filmerna? Men den fantastiska titeln hade gjort mig taggad på att läsa boken, och det tog knappt en sida innan jag var helt knockad.

Boken handlar om Lea och hennes mamma som varit sjuk i cancer så länge Lea kan minnas. I går var Leas mamma med på Cancergalan, men Lea fick inte se. Men i skolan kommer Leas bästis Noa och berättar att Leas mamma ska dö. Sveket! Det är klart att hon har fel, mammor kan ju inte dö?

I boken finns också en pappa, en storebror som heter Lucas, en fotbollstränare som heter Hasse och svär, Pernilla skvallerbyttan Olsson, och så Konrad med fräknarna. Och det är fullständigt hjärtslitande läsning, hur Lea börjar slåss i skolan och hur vägra prata med Noa, för Lea har bestämt sig för att om hon hatar nog, så kommer mamma inte kunna dö.

Men hur mycket Lea än hatar så blir ju mamma bara sämre, och livet blir nattsvartare. Detta är inte ett tillrättalagt happy ending, utan snarare en knappt 200 sidor lång avskedssång till alla föräldrar som någonsin tvingats dö innan sina barn. Språket är ljuvligt, och tonen är så träffsäker.

– Vill du?

Mamma stryker mig över kinden.

– Nej. Jag vill se dig bli vuxen. Inget vill jag hellre.

– Mer än att det ska bli fred i världen? frågar jag.

– Ja, säger mamma. Visst är jag hemskt?

– Jag är med hemsk, säger jag. Jag vill det mer än att inga barn ska svälta.

Tårarna fullkomligt sprutar vissa tillfällen, andra inte alls, men alltid läser en med hjärtat i halsgropen, nervös för när det oundvikliga ska ske. Men trots att det är en bok om döden så finns där så mycket mer, som skoldiscon, en tjock tax som heter Ragnar och Star Wars-lakan. När en är typ tio kan en inte bara tänka på döden hur mycket en än försöker.

Om en lyckas hålla gråten borta skulle jag säga att detta är en perfekt högläsningsbok, med lagom korta kapitel på ett par sidor. Men oavsett är det en perfekt bok om döden att ge till vilken människa som helst, för vi ska ju alla dö, och ibland går det till så här.

”Länge, länge, många dagar och många nätter låg Mina kvar under bordet.”

”Länge, länge, många dagar och många nätter låg Mina kvar under bordet.”

För ett par veckor sedan kom Anna Höglund till Junibackens bokhandel för högläsning och signering, och som ni förstår bultade fangirlhjärtat hårt. I stressen på morgonen hade jag dock glömt ta med mig något ex av mina favoritböcker av henne hemma, så jag såg mig om i bokhandeln efter en jag inte hade.

Bland de många titlarna fann jag en liten, liten bok jag inte läst förut, Mina och Kåge, en återutgivning från början av året av en titel som kom redan 1995, och hon signerade den till mig från Anna och Mina. Bara någon timma tidigare hade jag läst boken för första gången, och ärligt talat – blivit fullständigt drabbad.

Boken, som är en liten bilderbok men med fler sidor än brukligt (64 närmare bestämt), handlar om de två björnarna Mina och Kåge. De bor ihop och gissningsvis har de en romantisk relation.

Mitt i allt och från ingenstans, och utan att rådfråga sin sambo, deklarerar dock Kåge att han ska dra. Se sig om i världen och träffa andra björnar. Observera de olika minspelen i illustration.

Mina blir såklart förtvivlad, både över att inte bli rådfrågad, medbjuden och sedan övergiven. Och när hon ber att få följa med säger Kåge nej utan spår av empati.

Och ångesten och mörkret fullständigt sköljer över Mina. För att ens överleva vistas hon en lång, lång tid under köksbordet.

Och då detta är enbart de första uppslagen finns det mycket kvar att läsa häri, om Minas utveckling och styrka. Boken är ålderskategoriserad för 3-6, men detta är helt klart en bok för den vuxne läsaren med, eller kanske särskilt. Det är en fullständigt fantastisk bilderbok, rik och detaljerad, med ett poetiskt språk och illustrationer med subtila hintar till läsaren. En bok om svårigheterna med relationer och med mängder att känna igen sig i, och fullständigt tidlös.

Mina och Kåge är den första i en serie av fem om Mina och jag hoppas innerligt att Alfabeta fortsätter återutge övriga titlar.

Fem saker om skrivande.

Fem saker om skrivande.

Glad fredag! I dag ska det visserligen bli sol i alla fall i Stockholm, men lite upplyftande prat om skrivande hinner en alltid med. Här är ett par fina grejor att kolla in!

Denna intervju med Zadie Smith på 17 minuter är fullständigt ljuvlig – dess enda problem är faktiskt att den är fört kort.. Hon pratar om skam, vrede och att skriva.

Bladen brinner är en podcast om barn- och ungdomslitteratur som alltid har spännande samtal. I de senaste avsnitten har de träffat bland annat Mari Kanstad Johnsen och Ellen Ekman, de har pratat om feministisk litteratur och om att få nej från förlag. I allra senaste avsnittet träffar de Gunnar Ardelius vars nya ungdomsroman kommer ut när som helst, skall lyssna på avsnittet och läsa förhands-ex av boken på tåget ner i till Malmö i morgon, ser så mycket fram emot det.

På Netflix finns denna fantastiska dokumentär om Maya Angelou – And still I rise. Så otroligt sevärd! Om hennes skrivande, dansande, om medborgarrörelse. Hennes sätt att prata på är något helt speciellt. Sök på Maya Angelou på Netflix så hittar du.

Detta är en intervju från ILT Talks med Stina Wirsén om att illustrera bilderböcker, mycket fin.

Och i en tid när Svenska Akademin inte gör så bra ifrån sig vill jag istället tipsa om Svenska Barnboksakademin, vars ”syfte är att främja god barn- och ungdomslitteratur och verka opinionsbildande. /…/ Bland annat uppvaktar den makthavare, anordnar seminarier för bibliotekarier och lärare och delar ut ett årligt ‘Eldsjälspris'”. På deras hemsida släpper de varje vecka en krönika av författare och illustratörer, senast av Jujja Wieslander, men nyligen också av Johan Unenge och Ingrid Olsson, alltid läsvärda.

Vinterns böcker – barn- och bilderböcker.

Vinterns böcker – barn- och bilderböcker.

Nu skulle en kunna tro att jag tagit ett helt orimligt långt jullov, med tanke på tystnaden här. Det har jag inte. Saker har HOPAT sig. Nu vill jag vända blad och gå vidare. Jag har sagt upp mig, och skaffat nya frilansuppdrag, och tänkte berätta mer om det snart, om ni vill läsa? Men först tänkte jag att vi sak riva igenom några av vinterns finaste böcker, vi börjar med dem för lite yngre kids.

BILDERBÖCKER:

Fågelfesten av Alice Lima de Faria (Natur&Kultur, 2017) var en av de mest oväntade och roliga böcker jag läste förra året. Det är en stor och rejäl bilderbok, lite längre än brukligt. Den handlar om kompisarna Flopps och Mark, en fladdermus och en lysmask som varit oåtskiljiga. Nu är bara den ena bjuden på fåglarnas kalas, och givetvis blir det hemskt då. Men inte alls på det vis jag har väntat mig. Illustrationerna är dessutom fantastiska.

Fler och fler av Èlisa Géhin (Urax förlag, 2017) är också otroligt estetiskt tilltalande bok. Den är som en litet vitsigare pekbok, av en som kombinerad associations- och steg-för-stegprincip. Det börjar med ett träd, och blir en skog. En droppe blir moln som blir en himmel. Stjärna blir natt blir rymden och så vidare. Det är trefärgstryck och illustrationerna är naivistiska och tydliga. Så väl yngre nybörjarläsare som den som vill gissa vas nästa steg ska bli har lycka i denna bok, som dessutom är längre än förväntat med sina 78 sidor.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson (Opal, 2017) var en av de Augustnominerade böckerna. Det är en fin bok om en person som oroar sig för att världen ska gå under, vad kommer då att ske? Hur går det till? Vad händer när en dör, och så vidare. En mycket finstämd bok som tar upp stora ämnen utan att bli för deprimerande. Hyder och Gustavsson är en fin kombo här, och boken skiljer sig ändå nämnvärt från deras tidigare verk – som i bådas fall har en lättsammare ton. Här syns också prov på hur väl Per Gustavsson kan illustrera realistiskt, vilket är fint att få se.

Sagor om natten av Almapristagaren Kitty Crowther är precis som det låter – nattsagor. De är inte den typiska läggdagsboken vi har att göra med här, utan lilla björn har blivit lovad att få höra tre sagor innan det är dags att sova. Sagorna i sig är uppfriskande och fint skrivna, men det som verkligen golvar mig är Crowthers illustrationer – och kanske främst den oväntade paletten. Allt det ljuvliga rosa, som kanske först tycks omöjligt, men sedan minns en att det är ju exakt i den tonen en skymning går. En fullständig fröjd som är svårt att se sig mätt på.

Kungen och drottningen av Eva Lindström (Alfabeta, 2017) är en av de första böckerna hon gjort på flera år som inte blivit Augustnominerad – hon håller dessutom rekordet med flest nomineringar. Denna bok är absolut inte sämre än hennes andra verk, utan håller samma fina, lite märkliga ton. Illustrationerna är karga och sparsmakade, på det sätt en förväntar sig att en Lindström-bok ska vara, med stora vida miljöer. Denna gång möter vi en häst som ”kommer gående utan anledning”. Och så Maj och Lennart, som tar hand om hästen för ett ögonblick, innan vi vänder blad och inser att boken är slut igen. Sådär som det brukar vara hos Eva Lindström, korta nedslag och ögonblicksbilder.

Dumma teckning! av Johanna Thydell och Emma Adbågde (Alfabeta, 2017) däremot, den fick en nominering. Det är ett exempel på när vardagsrealismen i bilderböcker är som allra bäst. Den korta historien utspelar sig bara vid ett köksbord, men ändå skall ett helt krig vinnas. Stor igenkänningsfaktor där syskonrelationen är spot on.

Vem ser Dim? av Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen, 2017) är ännu ett exempel på Nilsson Thores fantastiska världsbyggande. Miljöerna och uttryckssättet påminner om Sven Nordqvists men är lite mindre röriga, tonerna lite ljusare. I denna bok träffar vi djuret Dim som har problem med att han inte syns. Estetiskt först tankarna till Trolltider, men här finns också något helt eget.

Två av de finare julböckerna förra året stod Modernista för, Charles Dickens En julsaga och Julaftonsnatt av Clement Clarke Moore. Tyvärr kom de ut väldigt nära jul, så de kanske inte hanns läsas i tid av många. Detta är dock absoluta klassiker som kommer leva år efter år så att köpa nu och lägga undan är ingen dum idé. Alla känner väl Dickens saga, som ständigt parafraseras, här har en originalet. I bilderboksform, vilket kanske kräver väl mycket av den i ärlighet väldigt långa texten, men de fantastiska illustrationerna väger upp. En ska dock vara beredd på att denna bok inte läses i en sittning.

Vill en däremot ha en kortare godnattsaga är Julaftonsnatt perfekt. Boken, som är skriven av Clement Clarke More och illustrerad av Jessie Willcox Smith (Modernista, 2017), är också en riktig klassiker. Det är en otroligt lyxig utgåva Modernista har gett ut, med tyngd i papperet och en luftig sättning. Anfangerna sätter tonen för varje sida och Willcox Smiths originalillustrationer får verkligen ta plats. Hennes stil påminner om såväl Beatrix Potter som Arthur Rackham. Utan att ha läst originalet så tycker jag också att den svenska översättningen flyter på fint, trots att rim kan vara så svårt att få till. En fin julbilderbok som passar lika bra att låta ligga framme.

Jättejättebråttom av Ebba Forslind (Urax, 2017) är en fin och mysig bilderbok, med en lite sorglig underton. Den handlar om en mamma och ett barn, som till synes bor själva, fast visserligen i ett hus är det både bor vuxna tjejer och katter med bärnamn, men någon annan förälder eller syskon syns inte till. De har försovit sig. Trots att det varken är lördag eller söndag, så nu blir det jättebråttom. Jag tyckte så mycket om denna bok, som för övrigt är Ebba Forslins debut. Illustrationerna är mjuka och ser ut att vara gjorda i krita, och texten är poetisk. För den vuxne läsaren finns det dessutom extra mycket fint och hjärtskärande att lägga märke till. Jag hoppas verkligen att Forslind forsätter skapa bilderböcker, och ser fram emot att läsa kommande.

Alla frågar sig varför av Eva Susso och Annan Höglund (Lilla Piratförlaget, 2017) är mer av faktabokstuk än regelrätt bilderbok. Den passar dock lika bra som högläsning som att låta vetgiriga djupdyka i. Boken belyser existensiella frågor och filosofiska begrepp, och med finstämd ton och fantastiska illustrationer lyckas boken mycket väl med sitt uppdrag. Att boken är till sin storlek är stor och tar barnens verklighet på allvar ger den extra poäng. De olika citaten av filosofer, porträtterade som ansikten på djurkroppar, likaså.

Odd är ett ägg av Lisa Aisato (Bonnier Carlsen, 2017) är en ljuvlig bok om att våga leva och vara sig själv, eller slå sig fri som Elsa sjuger. Odd har ett ägghuvud, och även om vi vuxenläsare kan se det som en parafras för hans blyghet, så manifesterar den sig också i illustrationerna. Odds huvud är faktiskt ett ägg. Och han vågar inte göra någonting av rädsla för att krossas. Som säkert ni förstår är denna en bok om personlig utveckling för barn i skolålder, och även om likheterna i grundhistorien är stora med britternas Humpty Dumpty-karaktär, då gör det mycket mer finstämt här.

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg (Mirando, 2017) inte bara nominerades till utan vann Augustpriset i kategorin barn- och ungdom. Och det är inte konstigt för det är en fullständigt fantastisk bok. Det är en längre bilderbok som riktar sig till lite äldre barn, med relativt mycket text och som handlar om konstnären Berta Hanssons uppväxt. Med ett poetiskt språk och fantastiska illustrationer är den ett ypperligt tillfälle att lära sig mer om ett kvinnoliv en kanske inte haft så bra koll på innan.

Det osynliga barnet och Granen av Tove Jansson (Förlaget, 2017) är en mininovellsamling bestående av just dem. Novellerna är tryckta i litet format, med fantastiskt omslag och passar i varje jackficka – och säljs till förmån för Oxfams arbete för flickor runt om i världen. Så fin, så bra historier, köpte denna till så många i julklapp. En perfekt introduktion till Muminvärlden då den också innehåller ett ABC.

Trolltider av Maria Gripe och Hans Gripe (Modernista, 2017) är en rolig bok! Speciellt för den som har sett julkalendetn, då denna delger sidohistorier som inte riktigt kommer med i kalendern. Boken handlar om när Kleva stjäl lördagsgodis från de stora, eller kanske främst Ulrika då. Ulrika och Vätten vet att Kleva gör det, men stoppar henne inte, det är ju trots allt modigt att någon så liten som Kleva ens törs. Boken är tydligt skapad efter julkalendern, vilket syns tydligt på Hans Gripes illustrationer, men det gör den inte mindre trevlig för det. Ett fint besök bland småfolk.

Låtsasheten av Nathalie Ruejas Jonson (Urax förlag, 2017) är också en debut, och ännu en stark sådan. Den handlar om en person, som bråkar med pratet. Pratet blir här porträtterad av en större hund, kanske en grand danios till och med. Pratet vill vara med och när och bestämma och göra sig hörd och leva om men personen vill inte. Så hen flyr till Låtsasheten, där hen själv får bestämma över orden. En träffande bok om hur det känns när alla kräver saker av en, och som är applicerbar på mycket mer än möjlig intro/extrovertism.

KAPITELBÖCKER

Haj-Jenny av Lisa Lundmark och med illustrationer av Charlotte Ramel (Natur&Kultur, 2017) är en efterlängtad mellanåldersbok. Jag gillar alla mellanåldersböcker där barn verkligen få ha en utvecklad karaktär, med eget humör och med preferenser. Många av de stora bokserierna, som tillexempel de om Lasse-Maja riktar ju sig till denna åldersgrupp, och även om de med är fina, så är fokuset där på en händelse – ett brott som ska lösas, vilket gör att karaktärerna och deras utveckling får spela andra fiolen, eller bli helt statiska. Här däremot är det runda karaktärer som gäller! Jenny tycker om att läsa om hajar, och att inte bli störd. Morfar däremot, vill bli störd. Så fin bok, och dessutom en debut, som verkligen sätter fingret på hur mångfacetterat ensamhet är.

Den förskräckliga historien om lilla hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson (Lilla Piratförlaget, 2017) var också en av de Augustnominerade böckerna förra året. Detta är en mysrysig gorerik skräckhistoria att jämföra med tillexempel de om familjen Addams eller Edward Goreys böcker. Kombinationen Ollmark+Gustavsson tycktes mig först otippad, då Lena Ollmark verkligen fokuserat på just skräck i sitt författarskap medan Per Gustavsson ju främst är känd för sina böcker om Prinsessan. Dock måste jag säga att detta var en match made in heaven, boken är rolig och illustrationerna kompleterar berättelsen mycket fint. Den känns också som ytterligare ett tecken på hur Gustavssons illustrationer utvecklas så det ska bli spännande att se hur det tar sig framåt.

Zoo – virala genier av Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström (Förlaget, 2017) är en rolig bok, med tydlig inspiration av Dagbok för mina fans. Utan att ha läst den senare nämnda tror jag dock denna riktar sig till något äldre barn. Denna bok är dessutom skriven som en envägsmailkonversation, och inte som en dagbok. Atlas går i högstadiet och hans kompis Elliott har just flyttat i från honom, så det är till han Elliott skriver. Och medan skolkompisen Justus har blivit en viralsuccé kämpar Atlas på med sin webbserie. Jag väljer oftast bort böcker vars syfte är att vara roliga, men denna tycker jag var fin. På Bokmässan hörde jag också dessa författare berätta om boken, och de var så himla goa. De var inte alls grabbiga eller skräniga och det tycker jag märks i bokens ton också.

Försvunnen av Camilla Lagerqvist är en spännande historisk roman om ämnen som aldrig får glömmas bort. Den handlar om Disa som tvångsförflyttats till ett barnhem för resandefolk ska omhändertas. Disas morfar brukade dock besöka henne ändå, men en dag kommer han inte. Disa bestämmer sig för att ta reda på vart han tagit vägen och alla spår leder till rasbiologiska institutet. Jag tänker mig att denna bok är en perfekt högläsningsbok, så väl i klass som för barnen en har runt omkring sig. Kanske dock inte innan just läggdags då, även om den inte är läskig, så framkommer så mycket av människans grymheter i denna som måste pratas om, och som en kanske inte vill tänka på just innan läggdags. Skicklig historieskildring av Camilla Lagerqvist och första delen i en serie om Disa, som följdes upp av Vittnet innan 2017 tog slut, och som snart får en tredje del i Bortförda.

FAKTABÖCKER

Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favalli och Francesca Cavallo (Max Ström, 2017) var en av förra årets absolut mest hypeade böcker, och kom till under rask takt och lika raskt fanns den snart på varje språk och i varje hem. Boken har som ambition att vara ”100 berättelser om fantastiska kvinnor” vilket i kombination med just ”sagor” kanske ger en något felaktig bild. Detta är inte 100 godnattsagor, det är inte sagor alls. Men absolut, vi får här lära oss om 100 olika kvinnor Både kända som Ada Lovelace och Joan Jett, men också mer okända som Mary Anning och Claudia Ruggerini. Just produktionstakten kan märkas i texten i stort, och till viss del i översättningen, även om jag förstått att det skulle bli bättre i kommande utgåvor. Jag tycker det är en jätteviktig bok, och ett fantastiskt porättgalleri – inte bara av de kvinnor som visas, utan också av de 60 kvinnliga konstnärer som gemensamt illustrerat dessa. Men, jag tycker det är tråkigt att varje uppslaga försöks skrivas som en saga ändå, och börjar med saker som ”En gång i tiden …”, ”Det var en gång …” och dylikt, vilket jag tycker väsenskiljer personerna från läsaren. Dessutom vill jag ha ett allvarligare grepp, mer text, mer renodlad fakta. Inte att varje kvinnoliv ska kokas ned till en kortkort berättelse om en sida. Med det sagt är det dock en skatt, och en fantastisk introduktion till 100 kvinnor alla bör veta mer om.

I mitt hjärta finns du kvar av Jennie Persson och Elin Lindell (Natur&Kultur, 2017) är ännu en av de finare faktabökerna förlaget gett ut, där tidigare delar handlat om såväl feminism som skilsmässor. Nu benar Jennie Persson ut sorg, fint ackopangerat av Elin Lindells illustrationer. Här finns fakta vad sorg faktiskt är (en reaktion på förlust), hur begravningar går till, ordlista för döden och vad som händer i kroppen när en dör. En bok som egentligen alla borde läsa, för att vara beredd och ha verktygen när en drabbas av sorg, vilket ju tyvärr är något vi alla gör, oavsett ålder.

Tidsresan av Peter Goes (Alfabeta, 2017) är precis som det låter – en tidsresa. Det är en stor bok, både rent fysiskt då den mäter 17×27 cm och väger väl över ett kilo, men också stor i vad den har för anspråk att göra. Hela boken är en lång tidsresa som börjar i förhistorisk tid, närmare bestämt i livets ursprung, och slutar i vår samtid? Varje uppslag är ett nedslag i historien och det är ett myller av fakta, sådant jag aldrig vetat förr, sådant jag glömt och sådant jag faktiskt kan. Estetiskt sätt älskar jag trefärgstrycken, och tycker den valda paletten är fin, illustrationerna berikar verkligen upplevelsen. En fin bok att ha

Sist men inte minst klämde jag även in Houseplants and hotsause av Sally Nixon här, även om den inte är en barnbok. Men då den bygger på en riktigt klassisk barnbok, Where’s Waldo av Martin Handford, så fick den vara med. Sally är en av mina favoritkonstnärer och någon jag följt på Instagram i flera år. Hennes konst består så gott som uteslutande av kvinnor. Kvinnor som gör saker helt obrytt om vem som betraktar dem, betraktaren är inte ens en del av verken. Heller inte män. Och bejublande nog inte en del av denna bok heller. De karaktärer som skulle kunna kodas som cis-män är utan pardon bortvända läsaren, de ska inte få våran uppmärksamhet. Men i övrigt gäller det att vara vaken, att söka och hitta, precis som i de klassika Waldo-böckerna.

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

Augustpriset 2017: De nominerade

Augustpriset 2017: De nominerade

Jag tänkte att vi kunde titta närmre på barn- och ungdomsböckerna som är nominerade till Augustpriset. Totalt handlar det som sex böcker, som alltid. De jag tippade på skulle bli nominerade kan ni läsa om här. Det var inte många rätt gissningar, men det visar bara vilket svårt jobb nomineringsgruppen har, när det årligen kommer ut så många fina böcker. Dessa är nominerade i år:

För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson, (Rabén&Sjögren). Josefine är tretton, har inga kompisar, är troende och har en värld som rasar när mamma blir sjuk i cancer. Blev nominerad för ”Johanna Nilssons skimrande vackra och täta prosa i För att väcka hon som drömmer utspelar sig i 1980-talets utkants-Sverige med referenser till både AIDS och Livets Ord, men bjuder total läsnärvaro här och nu”.

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson, (Alfabeta). En novellsamling där Elin Nilsson ville skriva om det som skaver, och hon gör det så väl, och byter berättarröster sömlöst. Nominerades för: ”I åtta avskalade berättelser ges vi en skymt av vardagen, i all sin vardagliga ovanlighet. Det är opretentiöst, stringent, och träffsäkert”.

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg, (Mirando Bok). Bilderboksbiografi om konstnären Berta Hanssons, med poetiskt språk och på-pricken-illustrationer. Nominerades för ”Vad innebär det av uppoffring, arbete och smärta? I Fågeln i mig flyger vart den vill har Sara Lundberg tolkat och speglat konstnären Berta Hanssons (1910–1994) drabbande och enastående livsöde”.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson, (Lilla Piratförlaget). Äntligen blev en genreroman nominerad! En rysare för yngre läsare som nominerad för ”Berättelsen är kompromisslöst hemsk, men ändå befriande. Skräcken balanseras av den absurda humorn i bild och ord”.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson, (Bokförlaget Opal). En maffig och existentiellt diskuterande bilderbok som vrider och vänder på meningen med livet, om jorden skulle gå under. Nominerades för att den ”fångar samtidsångesten på barnets nivå och utgår från dess frågor. Bilderna är utsökta – ömsom skräckinjagande, ömsom trösterika – balanserande mellan skört ljus och dovt mörker, mellan liv och död”.

Dumma teckning! av Johanna Thydell och Emma Adbåge, (Alfabeta). Förtjusande bilderbok om hur svårt det kan vara att skapa nära någon annan. Nominerades för ”Den vardagliga köksbordsrealismen laddas med svallande temperament och känslotoner. Adbåges luftigt spröda bilder skildrar med en märklig exakthet såväl miljö som sinnesstämningar”.

Jag ska berätta utförligare om varje titel fram till galan går av stapeln om två veckor, så tills dess håller jag hemligt vem jag hoppas på. Har ni någon favorit? Vill ni också gå på galan så kan en köpa biljetter här, och vill ni se hur fint det var förra året kan ni kolla här.

Längre läsning: bilderböcker, Lilla Augustpriset och boksamtal.

Längre läsning: bilderböcker, Lilla Augustpriset och boksamtal.

Eftersom det är lördag, det regnar och en gärna ligger kvar i sängen med en till kopp kaffe har jag valt ut läsning av den längre sorten. Så att en kan stanna i sängen ända fram till lunch!

Picturebookmakers har släppt ett nytt inlägg! Denna gång med bilderboksskaparen Francesca Sanna som förra året kom med boken Flykten. Här berättar hon hur hon gick till väga när hon skissar, väljer färger och varför hon vill att hennes karaktärer ska vara starka.

Förutom de sex böckerna som blir nominerade i varje kategori, så nomineras ju även sex noveller. Novellerna är skrivna av ungdomar mellan 16 och 20 år och de blir utvalda anonymt. Nu finns årets sex bidrag att läsa här.

En bok för alla har tillsammans med författaren Aidan Chambers tagit fram en affisch och en boksamtalsguide som är så himla pedagogiska och bra. Konkreta frågor som gör det enkelt att samtala om böcker och läsning. Affischen finns i tre färgsättningar och både dem och guiden finns att ladda ner här.

Barn- och ungdomsböcker jag tror blir nominerade till Augustpriset.

Barn- och ungdomsböcker jag tror blir nominerade till Augustpriset.

Jag är, som ni kanske vet, Augustambassadör, vilket innebär att jag rapporterar om Augustpriset, specifikt barn- och ungdomsbokskategorin. Nästa måndag tillkännages de sex nominerade titlarna i kategorien. Nu tänkte jag att jag skulle ägna mig åt att gissa vilka som blir nominerade i år. Vill en förresten vara med på nomineringskvällen är det möjligt, fb-eventet är här. För att kunna sia om vilka titlar som skulle kunna vara nominerade måste en ju veta vilka som ens får nomineras. Här är reglerna:

  • Boken ska vara skriven på svenska språket. Boken får alltså inte vara en översättning. Svenska ska vara originalspråket.

  • Boken ska vara en originalutgåva, oavsett format, med andra ord får innehållet inte tidigare ha varit publicerat i bokform.

  • Boken får tidigast vara utgiven den 24 oktober 2016 och senast den 22 oktober 2017.

  • Boken måste finnas i handeln senast v. 43 2017.

Uifrån detta, och tidigare års nomineringar, tänkte jag nu både gissa vilka jag tror blir nominerade. Jag kommer också att skriva om vilka jag hoppas blir nominerade, trots att tidigare års nomineringar borde lärt mig annorlunda.

Först ut, Eva Lindström blir så gott som alltid nominerad. Hon har nominerats totalt tolv gånger, elva gånger med verk där hon själv varit såväl författare och illustratör, och en gång när hon enbart illustrerade. Det var boken Snöret, fågeln och jag, skriven av Ellen Karlsson, och den vann också. Under det tillåtna tidsspannet har hon denna gång kommit ut med två titlar, Kungen och drottningen (Alfabeta, 2017) och Den stora vännen, skriven av Ylva Karlsson, (Urax förlag, 2017). Jag blir förvånad om åtminstone inte en av dem blir nominerade.

En annan gigant i bilderboksvärlden är Anna Höglund, som blivit nominerad totalt sju gånger, och vann 1996 med boken Min syster är en ängel, skriven av Ulf Stark. I år är hon aktuell med två böcker, Alla frågar sig varför tillsammans med Eva Susso (Lilla Piratförlaget, 2017) och Titta, Hamlet! tillsammans med Barbro Lindgren, (Karneval förlag, 2017). Då den senare är en pekbok tror jag snarare att den filosofiska faktaboken får en nominering i år.

På tal om Ulf Stark så är även han en veteran i Augustpriset. Tyvärr gick han bort i somras, men han hann ändå skriva en del böcker som skulle kunna komma att bli nominerade. Bland annat dessa tre: bilderboken En natt vill Nalle vara stor tillsammans med Charlotte Ramel, (Lilla Piratförlaget, 2017), Amy, Aron och Anden tillsammans med Per Gustavsson, (Bonnier Carlsen, 2017), och mellanåldersboken Åskan, tillsammans med Marcus-Gunnar Pettersson (Brombergs förlag, 2017). Då det är sista chansen att nominera Ulf Stark, såvida han inte har lämnat opublicerade manus bakom sig, så tror jag absolut en av av dessa blir nominerade.

Marcus-Gunnar Pettersson har verkligen setts överallt det senaste året, men en böckerna han illustrerat som jag tror blir nominerad är den fantastiska bilderboken Det magiska stoftet skriven av Stefan Casta, (Bokförlaget Opal, 2017).

Ett förlag som ofta blir nominerat, med tanke på dess storlek, är Urax, och förutom Den stora vännen har de kommit ut med ytterligare ett antal böcker som skulle kunna bli nominerade: Låtsasheten av Nathalie Ruejas Jonson, Jättejättebråttom av Ebba Forslind och Kattfesten av Siri Ahmed Backström, (samtliga 2017). Ett annat mindre förlag som också sticker ut är Mirando, i år har de gett ut två böcker som jag skulle bli förvånad om endera inte blev nominerad: Oväder av Clara Dackenberg och Tuvalisa Rangström, och Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg.

En illustrerande författare som tyvärr aldrig blivit nominerad, trots välförtjänt, är Sara Gimbergsson. I år har hon kommit ut med en handfull böcker, och det är på tiden att hon nomineras. Gärna för en av de fina bilderböckerna hon gjort tillsammans med Lena Arro, som heller aldrig nominerats. I år kom deras Tore Silver Visselgren (Bokförlaget Opal) och den är absolut värd en nominering.

Några kategorier som sällan blir nominerade är tyvärr uttalat lättlästa böcker, mellanåldersböcker, faktaböcker eller genrelitteratur. Vilket är synd. På mellanåldersfronten är Haj-Jenny av Lisa Lundmark och Charlotte Ramel (Natur&Kultur, 2017) en personlig favorit som jag tror blir nominerad. Denna månad kom del nio i fantasyserien PAX ut, Maran av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson (Bonnier Carlsen). I och med att ingen av de tidigare delarna blivit nominerad skulle jag dock tro att juryn väntar med att nominera till den tionde och avslutande delen, eller struntar i det helt. På samma vis tror jag de gör med Charlotte Cederlunds otroligt bra Idijärvitrilogi, väntar till nästa års avslutande del snarare än nominerar årets Gryningsstjärna, eller struntar i nominering helt. En annan fantasyroman som är fin nog att nominerad är Frida Nilssons Det tunna svärdet(Natur&Kultur, 2017). Och vore det inte fantastiskt om lite skräck nominerades? Kanske Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin(Rabén&Sjögren, 2017), Helena Dahlgrens Orkidépojken (Lava förlag, 2017) eller novellsamlingen Höstväsen (B. Wahlströms, 2017).

Ungdomsromanerna brukar dock bli väl representerade när det kommer till nomineringar. Under den tillåtna perioden har en hel drös fina kommit ut, och detta är ett par jag tror och hoppas blir nominerade: Anna Ahlunds Saker ingen ser (Bonnier Carlsen, 2017), Yrsa Walldéns Allt jag inte sa (Vox by Opal, 2017), Under odjurspälsen av Klara Krantz (Alfabeta, 2017) eller Mia Öströms Vakuum(Lilla Piratförlaget, 2017).

Vilka tror eller hoppas ni blir nominerade i år?

25 böcker att se fram emot i höst.

25 böcker att se fram emot i höst.

Hösten har kommit med stormsteg, och det märks verkligen – inte minst i bokutgivningen! Den är fantastisk i år, fylld av tjocka romaner och intensiva bilderböcker en vill kliva in i. Här är ett snålt urval på 25 stycken böcker jag ser fram emot i höst:

NattfjärilKatja Kettu (Albert Bonnier förlag). GlömskanJohanna Olsson (Berghs förlag). FejkE. Lockhart (Lavender Lit). Allt jag inte saYrsa Walldén (VOX by Opal). Nordiska myterNeil Gaiman (Bonnier Carlsen).
Du känner mig så välDavid Levithan & Nina LaCour (Modernista). Godnattsagor för rebelltjejerElena Favalli & Francesca Cavallo (Max Ström). PapperssjälarEmma Johansson (VOX by Opal). Det tunna svärdetFrida Nilsson (Natur&Kultur). Vad heter ångest på spanska?Michaela von Kügelgen (Förlaget).
Flora Banks förlorade minneEmily Barr (Alfabeta). TrolltiderMaria Gripe (Modernista). Vem ser Dim?Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen). Hugo och JosefinMaria Gripe (Modernista). Kungen och drottningenEva Lindström (Alfabeta).
The hate u giveAngie Thomas (Natur&Kultur). DinosauriumLily Murray & Chris Worwell (Rabén&Sjögren). Norrlandsboxen (Novellix). För att väcka hon som drömmerJohanna Nilsson (Rabén&Sjögren). Natten före julaftonClement C. Moore (Modernista).
Tjänarinnans berättelseMargaret Atwood (Norstedts). LåtsashetenNatalie Ruejas Jonson (Urax) Titta HamletBarbro Lindgren & Anna Höglund (Karneval förlag). Odd är ett äggLisa Aisato (Bonnier Carlsen). FacitPatrik Lundberg (Natur&Kultur).

Som sagt, otroligt många fina böcker kommer i höst, och detta är bara ett axplock! Jag älskar att Modernista fortsätter ge ut Maria Gripes böcker, och ser extra mycket om trilogin om Hugo och Josefin. Att Opal startade ett ungdomsboksimprint vid namn VOX är jätteroligt, och debuterna Papperssjälar och Allt jag inte sa verkar tiotio.

En ny bok av Neil Gaiman är alltid en ynnest. Och att se hur han ta sig an Nordiska myter med Amerikanska gudar i bakhuvudet ska bli spännande. Hittills har jag gillat alla E. Lockharts böcker, så att Lavender Lit fortsätter ge ut hennes böcker på svenska känns roligt. Bilderbokshösten är också stark, som brukligt i Sverige. Denna höst bjuder helt klart på något för alla, och då har jag ändå bara valt två vuxenromaner. Men efter sommarens tv-hype känns en läsning av Atwoods klassiker som ett måste. Och vill en lära sig något vettigt i höst känns såväl Dinosaurium som Facit som självklara val.

Vilka böcker längtar ni efter mest i höst?

”Tack vare honungen kunde antika människor se bra ut – oavsett om de var levande eller döda.”

”Tack vare honungen kunde antika människor se bra ut – oavsett om de var levande eller döda.”

Stora boken om bin Piotr Socha

En trend jag verkligen uppskattar i de senaste årens banboksutgivning är faktabokstrenden. Böckerna är påkostade, gigantiska och välgjorda. Faktafullspäckade konstböcker nästan. Här och här har jag skrivit mer om en hel hop sådana böcker tidigare. Men nu ska det handla om bin. Nämligen Stora boken om bin av Piotr Socha (Alfabeta, 2017).

Stora boken om bin Piotr Socha

Titeln är inte en överdrift; boken är verkligen stor, och väger nära ett kilo. Men vad gör det när exakt varje uppslag är en som en fest. Den tar upp exakt allt en förknippat med bin, som hur en gör honung, om en verkligen kan ha biodling i städer? (vilket jag funderat på sedan Pushing Dasies), om en kan klä sig i bin, hur en honungskaka blir till, vad har en biskötare på sig och liknande klurigheter. Men också sådant jag aldrig själv tänkt på, som; vilka andra djur än bin pollinerar? och vilka är deras favoritplantor?

Överlag en fullständigt ljuvlig bok, som precis som den om hajar jag skrev om i ett tidigare inlägg, får en fascinerad av något som innan bara existerade i periferin. Illustrationerna är klara och färgstarka, och förhöjer verkligen läsupplevelsen. Passar såväl den som inte kan läsa själv än, som den vane läsaren med ett redan etablerat bi-intresse.

Stora boken om bin Piotr Socha

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.