Browsed by
Kategori: Barnböcker

Vinterns böcker – barn- och bilderböcker.

Vinterns böcker – barn- och bilderböcker.

Nu skulle en kunna tro att jag tagit ett helt orimligt långt jullov, med tanke på tystnaden här. Det har jag inte. Saker har HOPAT sig. Nu vill jag vända blad och gå vidare. Jag har sagt upp mig, och skaffat nya frilansuppdrag, och tänkte berätta mer om det snart, om ni vill läsa? Men först tänkte jag att vi sak riva igenom några av vinterns finaste böcker, vi börjar med dem för lite yngre kids.

BILDERBÖCKER:

Fågelfesten av Alice Lima de Faria (Natur&Kultur, 2017) var en av de mest oväntade och roliga böcker jag läste förra året. Det är en stor och rejäl bilderbok, lite längre än brukligt. Den handlar om kompisarna Flopps och Mark, en fladdermus och en lysmask som varit oåtskiljiga. Nu är bara den ena bjuden på fåglarnas kalas, och givetvis blir det hemskt då. Men inte alls på det vis jag har väntat mig. Illustrationerna är dessutom fantastiska.

Fler och fler av Èlisa Géhin (Urax förlag, 2017) är också otroligt estetiskt tilltalande bok. Den är som en litet vitsigare pekbok, av en som kombinerad associations- och steg-för-stegprincip. Det börjar med ett träd, och blir en skog. En droppe blir moln som blir en himmel. Stjärna blir natt blir rymden och så vidare. Det är trefärgstryck och illustrationerna är naivistiska och tydliga. Så väl yngre nybörjarläsare som den som vill gissa vas nästa steg ska bli har lycka i denna bok, som dessutom är längre än förväntat med sina 78 sidor.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson (Opal, 2017) var en av de Augustnominerade böckerna. Det är en fin bok om en person som oroar sig för att världen ska gå under, vad kommer då att ske? Hur går det till? Vad händer när en dör, och så vidare. En mycket finstämd bok som tar upp stora ämnen utan att bli för deprimerande. Hyder och Gustavsson är en fin kombo här, och boken skiljer sig ändå nämnvärt från deras tidigare verk – som i bådas fall har en lättsammare ton. Här syns också prov på hur väl Per Gustavsson kan illustrera realistiskt, vilket är fint att få se.

Sagor om natten av Almapristagaren Kitty Crowther är precis som det låter – nattsagor. De är inte den typiska läggdagsboken vi har att göra med här, utan lilla björn har blivit lovad att få höra tre sagor innan det är dags att sova. Sagorna i sig är uppfriskande och fint skrivna, men det som verkligen golvar mig är Crowthers illustrationer – och kanske främst den oväntade paletten. Allt det ljuvliga rosa, som kanske först tycks omöjligt, men sedan minns en att det är ju exakt i den tonen en skymning går. En fullständig fröjd som är svårt att se sig mätt på.

Kungen och drottningen av Eva Lindström (Alfabeta, 2017) är en av de första böckerna hon gjort på flera år som inte blivit Augustnominerad – hon håller dessutom rekordet med flest nomineringar. Denna bok är absolut inte sämre än hennes andra verk, utan håller samma fina, lite märkliga ton. Illustrationerna är karga och sparsmakade, på det sätt en förväntar sig att en Lindström-bok ska vara, med stora vida miljöer. Denna gång möter vi en häst som ”kommer gående utan anledning”. Och så Maj och Lennart, som tar hand om hästen för ett ögonblick, innan vi vänder blad och inser att boken är slut igen. Sådär som det brukar vara hos Eva Lindström, korta nedslag och ögonblicksbilder.

Dumma teckning! av Johanna Thydell och Emma Adbågde (Alfabeta, 2017) däremot, den fick en nominering. Det är ett exempel på när vardagsrealismen i bilderböcker är som allra bäst. Den korta historien utspelar sig bara vid ett köksbord, men ändå skall ett helt krig vinnas. Stor igenkänningsfaktor där syskonrelationen är spot on.

Vem ser Dim? av Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen, 2017) är ännu ett exempel på Nilsson Thores fantastiska världsbyggande. Miljöerna och uttryckssättet påminner om Sven Nordqvists men är lite mindre röriga, tonerna lite ljusare. I denna bok träffar vi djuret Dim som har problem med att han inte syns. Estetiskt först tankarna till Trolltider, men här finns också något helt eget.

Två av de finare julböckerna förra året stod Modernista för, Charles Dickens En julsaga och Julaftonsnatt av Clement Clarke Moore. Tyvärr kom de ut väldigt nära jul, så de kanske inte hanns läsas i tid av många. Detta är dock absoluta klassiker som kommer leva år efter år så att köpa nu och lägga undan är ingen dum idé. Alla känner väl Dickens saga, som ständigt parafraseras, här har en originalet. I bilderboksform, vilket kanske kräver väl mycket av den i ärlighet väldigt långa texten, men de fantastiska illustrationerna väger upp. En ska dock vara beredd på att denna bok inte läses i en sittning.

Vill en däremot ha en kortare godnattsaga är Julaftonsnatt perfekt. Boken, som är skriven av Clement Clarke More och illustrerad av Jessie Willcox Smith (Modernista, 2017), är också en riktig klassiker. Det är en otroligt lyxig utgåva Modernista har gett ut, med tyngd i papperet och en luftig sättning. Anfangerna sätter tonen för varje sida och Willcox Smiths originalillustrationer får verkligen ta plats. Hennes stil påminner om såväl Beatrix Potter som Arthur Rackham. Utan att ha läst originalet så tycker jag också att den svenska översättningen flyter på fint, trots att rim kan vara så svårt att få till. En fin julbilderbok som passar lika bra att låta ligga framme.

Jättejättebråttom av Ebba Forslind (Urax, 2017) är en fin och mysig bilderbok, med en lite sorglig underton. Den handlar om en mamma och ett barn, som till synes bor själva, fast visserligen i ett hus är det både bor vuxna tjejer och katter med bärnamn, men någon annan förälder eller syskon syns inte till. De har försovit sig. Trots att det varken är lördag eller söndag, så nu blir det jättebråttom. Jag tyckte så mycket om denna bok, som för övrigt är Ebba Forslins debut. Illustrationerna är mjuka och ser ut att vara gjorda i krita, och texten är poetisk. För den vuxne läsaren finns det dessutom extra mycket fint och hjärtskärande att lägga märke till. Jag hoppas verkligen att Forslind forsätter skapa bilderböcker, och ser fram emot att läsa kommande.

Alla frågar sig varför av Eva Susso och Annan Höglund (Lilla Piratförlaget, 2017) är mer av faktabokstuk än regelrätt bilderbok. Den passar dock lika bra som högläsning som att låta vetgiriga djupdyka i. Boken belyser existensiella frågor och filosofiska begrepp, och med finstämd ton och fantastiska illustrationer lyckas boken mycket väl med sitt uppdrag. Att boken är till sin storlek är stor och tar barnens verklighet på allvar ger den extra poäng. De olika citaten av filosofer, porträtterade som ansikten på djurkroppar, likaså.

Odd är ett ägg av Lisa Aisato (Bonnier Carlsen, 2017) är en ljuvlig bok om att våga leva och vara sig själv, eller slå sig fri som Elsa sjuger. Odd har ett ägghuvud, och även om vi vuxenläsare kan se det som en parafras för hans blyghet, så manifesterar den sig också i illustrationerna. Odds huvud är faktiskt ett ägg. Och han vågar inte göra någonting av rädsla för att krossas. Som säkert ni förstår är denna en bok om personlig utveckling för barn i skolålder, och även om likheterna i grundhistorien är stora med britternas Humpty Dumpty-karaktär, då gör det mycket mer finstämt här.

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg (Mirando, 2017) inte bara nominerades till utan vann Augustpriset i kategorin barn- och ungdom. Och det är inte konstigt för det är en fullständigt fantastisk bok. Det är en längre bilderbok som riktar sig till lite äldre barn, med relativt mycket text och som handlar om konstnären Berta Hanssons uppväxt. Med ett poetiskt språk och fantastiska illustrationer är den ett ypperligt tillfälle att lära sig mer om ett kvinnoliv en kanske inte haft så bra koll på innan.

Det osynliga barnet och Granen av Tove Jansson (Förlaget, 2017) är en mininovellsamling bestående av just dem. Novellerna är tryckta i litet format, med fantastiskt omslag och passar i varje jackficka – och säljs till förmån för Oxfams arbete för flickor runt om i världen. Så fin, så bra historier, köpte denna till så många i julklapp. En perfekt introduktion till Muminvärlden då den också innehåller ett ABC.

Trolltider av Maria Gripe och Hans Gripe (Modernista, 2017) är en rolig bok! Speciellt för den som har sett julkalendetn, då denna delger sidohistorier som inte riktigt kommer med i kalendern. Boken handlar om när Kleva stjäl lördagsgodis från de stora, eller kanske främst Ulrika då. Ulrika och Vätten vet att Kleva gör det, men stoppar henne inte, det är ju trots allt modigt att någon så liten som Kleva ens törs. Boken är tydligt skapad efter julkalendern, vilket syns tydligt på Hans Gripes illustrationer, men det gör den inte mindre trevlig för det. Ett fint besök bland småfolk.

Låtsasheten av Nathalie Ruejas Jonson (Urax förlag, 2017) är också en debut, och ännu en stark sådan. Den handlar om en person, som bråkar med pratet. Pratet blir här porträtterad av en större hund, kanske en grand danios till och med. Pratet vill vara med och när och bestämma och göra sig hörd och leva om men personen vill inte. Så hen flyr till Låtsasheten, där hen själv får bestämma över orden. En träffande bok om hur det känns när alla kräver saker av en, och som är applicerbar på mycket mer än möjlig intro/extrovertism.

KAPITELBÖCKER

Haj-Jenny av Lisa Lundmark och med illustrationer av Charlotte Ramel (Natur&Kultur, 2017) är en efterlängtad mellanåldersbok. Jag gillar alla mellanåldersböcker där barn verkligen få ha en utvecklad karaktär, med eget humör och med preferenser. Många av de stora bokserierna, som tillexempel de om Lasse-Maja riktar ju sig till denna åldersgrupp, och även om de med är fina, så är fokuset där på en händelse – ett brott som ska lösas, vilket gör att karaktärerna och deras utveckling får spela andra fiolen, eller bli helt statiska. Här däremot är det runda karaktärer som gäller! Jenny tycker om att läsa om hajar, och att inte bli störd. Morfar däremot, vill bli störd. Så fin bok, och dessutom en debut, som verkligen sätter fingret på hur mångfacetterat ensamhet är.

Den förskräckliga historien om lilla hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson (Lilla Piratförlaget, 2017) var också en av de Augustnominerade böckerna förra året. Detta är en mysrysig gorerik skräckhistoria att jämföra med tillexempel de om familjen Addams eller Edward Goreys böcker. Kombinationen Ollmark+Gustavsson tycktes mig först otippad, då Lena Ollmark verkligen fokuserat på just skräck i sitt författarskap medan Per Gustavsson ju främst är känd för sina böcker om Prinsessan. Dock måste jag säga att detta var en match made in heaven, boken är rolig och illustrationerna kompleterar berättelsen mycket fint. Den känns också som ytterligare ett tecken på hur Gustavssons illustrationer utvecklas så det ska bli spännande att se hur det tar sig framåt.

Zoo – virala genier av Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström (Förlaget, 2017) är en rolig bok, med tydlig inspiration av Dagbok för mina fans. Utan att ha läst den senare nämnda tror jag dock denna riktar sig till något äldre barn. Denna bok är dessutom skriven som en envägsmailkonversation, och inte som en dagbok. Atlas går i högstadiet och hans kompis Elliott har just flyttat i från honom, så det är till han Elliott skriver. Och medan skolkompisen Justus har blivit en viralsuccé kämpar Atlas på med sin webbserie. Jag väljer oftast bort böcker vars syfte är att vara roliga, men denna tycker jag var fin. På Bokmässan hörde jag också dessa författare berätta om boken, och de var så himla goa. De var inte alls grabbiga eller skräniga och det tycker jag märks i bokens ton också.

Försvunnen av Camilla Lagerqvist är en spännande historisk roman om ämnen som aldrig får glömmas bort. Den handlar om Disa som tvångsförflyttats till ett barnhem för resandefolk ska omhändertas. Disas morfar brukade dock besöka henne ändå, men en dag kommer han inte. Disa bestämmer sig för att ta reda på vart han tagit vägen och alla spår leder till rasbiologiska institutet. Jag tänker mig att denna bok är en perfekt högläsningsbok, så väl i klass som för barnen en har runt omkring sig. Kanske dock inte innan just läggdags då, även om den inte är läskig, så framkommer så mycket av människans grymheter i denna som måste pratas om, och som en kanske inte vill tänka på just innan läggdags. Skicklig historieskildring av Camilla Lagerqvist och första delen i en serie om Disa, som följdes upp av Vittnet innan 2017 tog slut, och som snart får en tredje del i Bortförda.

FAKTABÖCKER

Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favalli och Francesca Cavallo (Max Ström, 2017) var en av förra årets absolut mest hypeade böcker, och kom till under rask takt och lika raskt fanns den snart på varje språk och i varje hem. Boken har som ambition att vara ”100 berättelser om fantastiska kvinnor” vilket i kombination med just ”sagor” kanske ger en något felaktig bild. Detta är inte 100 godnattsagor, det är inte sagor alls. Men absolut, vi får här lära oss om 100 olika kvinnor Både kända som Ada Lovelace och Joan Jett, men också mer okända som Mary Anning och Claudia Ruggerini. Just produktionstakten kan märkas i texten i stort, och till viss del i översättningen, även om jag förstått att det skulle bli bättre i kommande utgåvor. Jag tycker det är en jätteviktig bok, och ett fantastiskt porättgalleri – inte bara av de kvinnor som visas, utan också av de 60 kvinnliga konstnärer som gemensamt illustrerat dessa. Men, jag tycker det är tråkigt att varje uppslaga försöks skrivas som en saga ändå, och börjar med saker som ”En gång i tiden …”, ”Det var en gång …” och dylikt, vilket jag tycker väsenskiljer personerna från läsaren. Dessutom vill jag ha ett allvarligare grepp, mer text, mer renodlad fakta. Inte att varje kvinnoliv ska kokas ned till en kortkort berättelse om en sida. Med det sagt är det dock en skatt, och en fantastisk introduktion till 100 kvinnor alla bör veta mer om.

I mitt hjärta finns du kvar av Jennie Persson och Elin Lindell (Natur&Kultur, 2017) är ännu en av de finare faktabökerna förlaget gett ut, där tidigare delar handlat om såväl feminism som skilsmässor. Nu benar Jennie Persson ut sorg, fint ackopangerat av Elin Lindells illustrationer. Här finns fakta vad sorg faktiskt är (en reaktion på förlust), hur begravningar går till, ordlista för döden och vad som händer i kroppen när en dör. En bok som egentligen alla borde läsa, för att vara beredd och ha verktygen när en drabbas av sorg, vilket ju tyvärr är något vi alla gör, oavsett ålder.

Tidsresan av Peter Goes (Alfabeta, 2017) är precis som det låter – en tidsresa. Det är en stor bok, både rent fysiskt då den mäter 17×27 cm och väger väl över ett kilo, men också stor i vad den har för anspråk att göra. Hela boken är en lång tidsresa som börjar i förhistorisk tid, närmare bestämt i livets ursprung, och slutar i vår samtid? Varje uppslag är ett nedslag i historien och det är ett myller av fakta, sådant jag aldrig vetat förr, sådant jag glömt och sådant jag faktiskt kan. Estetiskt sätt älskar jag trefärgstrycken, och tycker den valda paletten är fin, illustrationerna berikar verkligen upplevelsen. En fin bok att ha

Sist men inte minst klämde jag även in Houseplants and hotsause av Sally Nixon här, även om den inte är en barnbok. Men då den bygger på en riktigt klassisk barnbok, Where’s Waldo av Martin Handford, så fick den vara med. Sally är en av mina favoritkonstnärer och någon jag följt på Instagram i flera år. Hennes konst består så gott som uteslutande av kvinnor. Kvinnor som gör saker helt obrytt om vem som betraktar dem, betraktaren är inte ens en del av verken. Heller inte män. Och bejublande nog inte en del av denna bok heller. De karaktärer som skulle kunna kodas som cis-män är utan pardon bortvända läsaren, de ska inte få våran uppmärksamhet. Men i övrigt gäller det att vara vaken, att söka och hitta, precis som i de klassika Waldo-böckerna.

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

25 böcker att se fram emot i höst.

25 böcker att se fram emot i höst.

Hösten har kommit med stormsteg, och det märks verkligen – inte minst i bokutgivningen! Den är fantastisk i år, fylld av tjocka romaner och intensiva bilderböcker en vill kliva in i. Här är ett snålt urval på 25 stycken böcker jag ser fram emot i höst:

NattfjärilKatja Kettu (Albert Bonnier förlag). GlömskanJohanna Olsson (Berghs förlag). FejkE. Lockhart (Lavender Lit). Allt jag inte saYrsa Walldén (VOX by Opal). Nordiska myterNeil Gaiman (Bonnier Carlsen).
Du känner mig så välDavid Levithan & Nina LaCour (Modernista). Godnattsagor för rebelltjejerElena Favalli & Francesca Cavallo (Max Ström). PapperssjälarEmma Johansson (VOX by Opal). Det tunna svärdetFrida Nilsson (Natur&Kultur). Vad heter ångest på spanska?Michaela von Kügelgen (Förlaget).
Flora Banks förlorade minneEmily Barr (Alfabeta). TrolltiderMaria Gripe (Modernista). Vem ser Dim?Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen). Hugo och JosefinMaria Gripe (Modernista). Kungen och drottningenEva Lindström (Alfabeta).
The hate u giveAngie Thomas (Natur&Kultur). DinosauriumLily Murray & Chris Worwell (Rabén&Sjögren). Norrlandsboxen (Novellix). För att väcka hon som drömmerJohanna Nilsson (Rabén&Sjögren). Natten före julaftonClement C. Moore (Modernista).
Tjänarinnans berättelseMargaret Atwood (Norstedts). LåtsashetenNatalie Ruejas Jonson (Urax) Titta HamletBarbro Lindgren & Anna Höglund (Karneval förlag). Odd är ett äggLisa Aisato (Bonnier Carlsen). FacitPatrik Lundberg (Natur&Kultur).

Som sagt, otroligt många fina böcker kommer i höst, och detta är bara ett axplock! Jag älskar att Modernista fortsätter ge ut Maria Gripes böcker, och ser extra mycket om trilogin om Hugo och Josefin. Att Opal startade ett ungdomsboksimprint vid namn VOX är jätteroligt, och debuterna Papperssjälar och Allt jag inte sa verkar tiotio.

En ny bok av Neil Gaiman är alltid en ynnest. Och att se hur han ta sig an Nordiska myter med Amerikanska gudar i bakhuvudet ska bli spännande. Hittills har jag gillat alla E. Lockharts böcker, så att Lavender Lit fortsätter ge ut hennes böcker på svenska känns roligt. Bilderbokshösten är också stark, som brukligt i Sverige. Denna höst bjuder helt klart på något för alla, och då har jag ändå bara valt två vuxenromaner. Men efter sommarens tv-hype känns en läsning av Atwoods klassiker som ett måste. Och vill en lära sig något vettigt i höst känns såväl Dinosaurium som Facit som självklara val.

Vilka böcker längtar ni efter mest i höst?

”Tack vare honungen kunde antika människor se bra ut – oavsett om de var levande eller döda.”

”Tack vare honungen kunde antika människor se bra ut – oavsett om de var levande eller döda.”

Stora boken om bin Piotr Socha

En trend jag verkligen uppskattar i de senaste årens banboksutgivning är faktabokstrenden. Böckerna är påkostade, gigantiska och välgjorda. Faktafullspäckade konstböcker nästan. Här och här har jag skrivit mer om en hel hop sådana böcker tidigare. Men nu ska det handla om bin. Nämligen Stora boken om bin av Piotr Socha (Alfabeta, 2017).

Stora boken om bin Piotr Socha

Titeln är inte en överdrift; boken är verkligen stor, och väger nära ett kilo. Men vad gör det när exakt varje uppslag är en som en fest. Den tar upp exakt allt en förknippat med bin, som hur en gör honung, om en verkligen kan ha biodling i städer? (vilket jag funderat på sedan Pushing Dasies), om en kan klä sig i bin, hur en honungskaka blir till, vad har en biskötare på sig och liknande klurigheter. Men också sådant jag aldrig själv tänkt på, som; vilka andra djur än bin pollinerar? och vilka är deras favoritplantor?

Överlag en fullständigt ljuvlig bok, som precis som den om hajar jag skrev om i ett tidigare inlägg, får en fascinerad av något som innan bara existerade i periferin. Illustrationerna är klara och färgstarka, och förhöjer verkligen läsupplevelsen. Passar såväl den som inte kan läsa själv än, som den vane läsaren med ett redan etablerat bi-intresse.

Stora boken om bin Piotr Socha

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

”Så besynnerligt han rörde sig alltid – som om han gick på glas, som om han var rädd att krossa något skört under fötterna.”

”Så besynnerligt han rörde sig alltid – som om han gick på glas, som om han var rädd att krossa något skört under fötterna.”

En av de finaste återutgivningarna på senare år har helt klart varit Modernistas utgivning av Maria Gripes böcker. I slutet av förra året kom Pappa Pellerins dotter och Glasblåsarns barn ut, som jag skrev om här och här. Nu har turen kommit till Ellen, dellen, I klockornas tid och Nattpappan (Modernista, alla 2017). En spännande trio av tre vitt skilda titlar, där en verkligen förstår vidden av Maria Gripes författarskap. Just dessa tre är böcker har jag kanske läst, eller i alla fall bläddrat i tidigare, men jag minns inga händelseförlopp eller handlingar, utan hade mer en känsla av dem, vilket verkligen var en ynnest och lyx.

I klockornas tid är en medeltida konungasaga om den unge olycklige kungen Arvid. Språket är rikt och tjockt, och stämningen tät. Citatet till detta inlägg hittade jag på allra första sidan, medan jag i många böcker får leta sida upp och sida ner innan jag hittar något fint nog att belysa. Boken har tydligt släktskap i sin stämning med såväl Skugg-serien och Glasblåsarns barn trots att handlingarna skiljer sig så åt.

Ellen, dellen däremot är en, vid utgivningen, samtida uppväxtskildring. Den kom ut första gången 1974 och eftersom jag just nu vurmar extra för 70-tal är denna en fröjd att läsa. Boken handlar om den nypopulära högstadieeleven Fredrika och hennes vänskapsrelation med den minst sagt mindre populära Britt. Just otippade vänskapsrelationer tycker jag att Gripe är fenomenal på att beskriva, som den mellan Hugo och Josefin, i böckerna med samma namn, och den mellan Lotten och Mirjam, i trilogin som böjar med Tre trappor upp med hiss.

En annan serie, eller i alla fall duo, är den som inleds med Nattpappan. I denna berättar Gripe om en flicka vars ensamstående mamma börjat jobba som nattsköterska, och således behöver flickan en barnvakt. Efter en annons finner mamman och flickan Nattpappan. En trevande och kärv vänskap uppstår. En som jag ser fram emot att läsa mer om i nästa del.

Det känns verkligen som en lyx och förmån att få upptäcka Maria Gripe på detta vis igen. Även om vissa ordval ibland känns förlegade, så gör de nya utgåvorna att de känns tidlösa. Sättningen är luftig och fin, och klotbanden väcker habegär. I de fall Hans Gripe illustrerat tycks illustrationerna tydligare än de jag minns från äldre utgåvor. Att böckerna får leva åtminstone en generation till, och att vissa får upptäcka Maria Gripe för allra första gången, känns som en sann kulturgärning!

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

”Men i dag lyfte pojken upp sin räv och borrade in ansiktet hårt i den vita pälsen under djurets haka.”

”Men i dag lyfte pojken upp sin räv och borrade in ansiktet hårt i den vita pälsen under djurets haka.”

Min vän Pax av Sara Pennypacker och Jon Klassen (Natur och kultur, 2017) har ett omslag som formligen drar en in. Det känns familjärt, förmodligen beror det på illustratören Jon Klassens tidigare verk. Fantastiska bilderböcker som Jag vill ha min hatt, Det är inte min hatt och Sam och David gräver en grop (tillsammans med Marc Barnett) gör hans illustratörsstil är lätt att känna igen, och att tycka om. För mig är Pennypacker en ny bekantskap, men det märks att hon är en renommerad författare med flera böcker bakom sig.

Min vän Pax handlar om pojken Peter och räven Pax, de har varit tillsammans så gott som alltid och är oskiljaktiga. Tills de en dag, såklart, måste skiljas åt. Peters pappa ska ta värvning och Peter måste flytta till sin farfar långt borta, och dit får Pax inte följa med. Efter en fullständigt hjärtutslitande separation är nu Pax och Peter var för sig, Pax kvar vid sidan av en väg och Peter i en snabb bil på väg bort. I vartannat kapitel får vi läsa om ömson Peters, ömson Pax försök att ta sig tillbaka till sin pojke och till sin räv.

Det är lätt att som skolbarn på 90-talet vid första anblicken dra paralleller med Lars Westmans geograilärobok Pojken och tiger där en pojke och hans katt tar sig genom hela Sverige för att finna varandra. Men Min vän Pax är något helt annat. Det är en välskriven och tät historia, fint kompletterad av Klassens sparsmakade illustrationer. Den är mörk och full av sorg och förtvivlan och behandlar svåra ämnen som krig, våld och död. Men där finns också ljus i mörkret och hopp, och är allt som allt storslagen läsning.

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

Ananas, Anatarktis, aprikosfärgade kritor och allting på en och samma gång.

Ananas, Anatarktis, aprikosfärgade kritor och allting på en och samma gång.

Det kommer så himla många fina böcker nu för tiden, och jag vill såklart visa er dem alla. Så därför blir det barnboksonsdag denna vecka också. Denna gång fokuserar jag på myllrande färgstarka böcker, alla fem perfekta som gå bort-presenter, examensgåvor eller bara som en färgklick en regnig vårdag som denna.

Först ut är Allt av Marc Martin från fina Mirando book. Den har som avsikt att verkligen beskriva, förklara och visa allt. ”En bok om [nästan] allt för alla”. Uppslagen är uppdelade geografiskt, men inte efter världsdelar eller länder eller sådant, det blir både ock, micro och macro. Ena uppslaget kan fokusera på något så gigantiskt som hela Antarktis medan nästa zoomar in på Ulaanbaatar, och nästa därpå kan vara Galápagosöarna. Faktan är också den hög och låg, kuriosa som att Stalinskraporna i Moskva också kallas de sju systrarna och att Cheopsypyramiden i Kairo är 138,8 m lång och består av ungefär 2,3 miljoner stenbock. Illustrationerna är många gånger ljuvligare än faktan, färgerna är varma och mjuka, och en känner för att kliva ner i boken. Du kommer inte kunna använda boken som uppslagverk om de olika platserna, och tur är väl det – sådana finns det ju redan en uppsjö av, men du kommer få lära dig saker du inte hade en aning om, och känna som att du varit på en kort semester.

Om Allt kanske inte var så djupgående eller överskådlig så är Botanicum av Katie Scott och Kathy Willis från Rabén och Sjögren ett fullständigt praktverk när det kommer till bildning och korrekthet. Här lär du dig ALLT du någonsin velat veta om växter och blommor. ”Växter finns överallt på jorden. De kan leva i nästan alla miljöer på de högsta bergen och i de djupaste dalarna, i kalla och torra klimat och på de varmaste och fuktigaste platserna” börjar boken. Sedan följer ett gediget index och ett kapitel om de allra första växterna, för att resten av boken vara uppdelade efter olika sorters grupper. Här lär jag mig att det finns skära ananasväxter, att det finns bevis för humles användning i ölbryggning så tidigt som för nära tretusen år sedan och att jättenäckrosens blad är så stora och flyter så bra att att ett barn utan problem kan sitta på den. Detta är den florabok en alltid velat ha. Den stora, gigantiska, faktamyllrande och världsomspännande. Med latinska namn, skolplanchliknande illustrationer och ett tillgängligt språk är den allt en växtgäri kan önska sig.

Allt fantastiskt du kan bli från Brombergs är Emily Winfield Martin första bok på svenska. Men hon är sedan tidigare världskänd för sina distinktiva illustrationer av tjuvar, djur och tatuerade män, en känner direkt igen hennes verk. Denna bok känns som en tydlig nutida parafras på Dr Suess Oh, the places you’ll go!, men trots att den kanske inte är den mest nyskapande i sitt syfte, och i ärlighetens namn kanske passar sig bättre för betydligt yngre läsare än Seuss, så är går den inte att komma ifrån hur fin den är. Tonen i både text och bild är mjuk och ljuv, det finns vuxenblinkningar i zebratapeter och representationen i vad en kan bli är hög. En särskilt fin bok att ge bort till någon ny i världen.

 

Kritorna protesterar av Drew Daywalt och Oliver Jeffers från Bonnier Carlsen är genial. Den handlar om Hugo som kommer hem från skolan och tänker rita och färglägga, men kritorna har stuckigt och lämnat en bunt brev. Ett argt från röda kritan som får jobba JÄMT och ett ledset från beiga kritan som inte vill bli kallas mörkgul, och som är avundsjuk på bruna kritan för att hen får färglägga alla hästar och hundvalpar. Vita kritan känner sig tom, gula och orangea kritan har slutat prata med varandra. Ja, ni hör ju. Geni. Det rosa uppslaget kanske kunde ha varit lite roligare ut ett genusperspektiv, men rosa kritan försöker i alla fall få Hugo att förstå. Texten är rolig, och Jeffers illustrationer och collage är som vanligt fantastiska. En strålande bok om att en kan tänka och prova nya sätt.

 

Allting händer av Anders Holmer från Natur och Kultur är hans debutbok men också en bok på rim. Även i denna bok myllrar färgerna, och som en kan gissa sig till av titeln så händer här allting. Björnar letar honung, höjdrädda sjöhästar får panik och ibland blir tonen ganska härligt morbid. Som här: ”haren kokar vild buljong/smakar päls och harlkalsong/snart så kommer alla gäster/de får äta kalla rester”, till detta illustration på en kanin i en kastrull. Trots att det är en rimmande berättelse känns det sällan tillrättalagt, nödrimmat eller stelt, något som säkert hjälps av att varje uppslag också i denna bok visar något nytt istället för att bilda en kronologisk saga. En mycket fin debut allt som allt.

Böckerna är mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

Kulturella frukostar och böcker.

Kulturella frukostar och böcker.

Nu reser vi lite fram och tillbaka i tiden, men jag tänkte att vi skulle se på lite kulturgrejor jag ägnat mig åt i vår.

Jag var tillexempel på bokfrukost hos Rabén och Sjögren, det är alltid lika trevligt. Då får en frukost och författare presenterar nya böcker, som Anna Arvidssons Ordbrodösen och Sissel Gustafssons Stackars pappa.

En annan dag kom detta fina i posten, vilket kanske inte räknas till en kulturhändelse, men de piggade helt klart upp. Marc Martins Allt kommer det recension om på onsdag, och Jens Lekmans Life will see you now kan en lyssna på här och bli pepp av.

I mars var jag också på Barnkultursymposium, som äger rum på SU varje år. Här pratar Karin Helandet om problematiken i att vilja censurera och höja åldersgränsen på barnfilmer som tillexempel Suzanne Ostens Flickan, mamman och demonerna, och ställde den emot de vuxna motiven i tillexempel Frost.

Jag lunchade kvar på SU, tillsammans med Christina Yang och Frida Kahlo.

Tillsammans med Annika och Karoline var jag också på TIC, en konferens för influensers på Grand Hotel Saltsjöbaden. Den bestod av massa bra panelsamtal, workshops och föreläsningar. Och vi hittade ett piano att sjunga Hurula på när det var paus.

Tillsammans med Made by mary fick vi pröva på matstyling, hon lärde oss alla knep och ändå blev det inte bättre än så här för mig 🙂

Maten som serverades var dock himmelsk, jag var överlycklig över potatisarna, och bordsällskapet såklart.

En morgon stormade det i forsen när jag var på väg till HOBO Hotell, för en annan pressfrukost.

Det var Natur&Kultur som bjudit in för att fira Maja Säfströms nya bok Fantastiska fakta om djur från förr.

Frukosten smakade som en dröm, och efter den kom jag hem med allt detta fina, så otroligt generöst. Böckerna är verkligen fantastiska, här bloggade jag mer om dem.

Och så förra torsdagen – hör och häpna – var jag på ytterligare en frukost. Jag hade glömt att anmäla att jag är vegan, men ostmackan var så god att det var värt det.

Denna gång var det B. Wahlströms som bjudit in för att presentera nyheter, som Grymheten av Scott Bergstrom, när de berättade om den kändes den som en härlig blandning mellan Francine Pascalls Gaia-serie och filmen Hanna.

Bland annat var författaren Lena Ollmark var också där, hon berättade om sin nya skräckbok Lägret, men även Camilla Lagerqvist var där och berättade om hennes historiska roman Försvunnen, den tror jag att jag ska läsa härnäst.

Kaniner, katter och coryphodoner – nutida och dåtida djur i överflöd!

Kaniner, katter och coryphodoner – nutida och dåtida djur i överflöd!

Denna barnboksonsdag tänkte jag att vi skulle göra en djupdykning i något så härligt som djurböcker, oavsett vilket favoritdjur en har så kommer en få ut något av dessa fem fina böcker, det är jag säker på!

För ett tag sedan kom Modernista ut med tre klassiker i verklig lyxförpackning. Beatrix Potters Sagan om Pelle Kanin, Sagan om skräddaren, katten och mössen och Sagan om Kurre EkorreTanken är att de under åren som kommer ska fortsätta ge ut hennes böcker, och formatet de valt känns nära originalet och otroligt härligt. Det är små böcker, med många sidor, fina omslag och lyxig känsla i papperet, böcker en vill samla på helt klart.
Beatrix Potters böcker handlar, så vitt jag vet, alltid om djur. Den första boken Potter skrev och illustrerade var Sagan om Pelle Kanin som kom ut första gången 1902. En kanske tror att böcker från denna tid ska vara väna och sedesamma med lydiga barn, men icke. Pelle Kanin väljer att göra precis tvärtemot det hans mamma varnar honom för; nämligen att gå till herr Karlsson går, TROTS att vi redan på sida åtta får reda på att herr Karlsson gjort pudding av hans pappa. Men Pelle vill dit, han vill äta rädisor och persilja. Givetvis blir han påkommen och det blir sedan ett riktigt drama för att hitta ut igen.
Kurre Ekorre är lika osympatisk han. Medan de andra ekorrarna offrar feta möss och mullvadar till ugglan Gamla Herr Brun, så dansar Kurre runt och ställer gåtor ingen bryr sig om. När de andra plockar mat till vintern leker han kula med galläpplen. Som läsare vet vi ju att en inte ska väcka den björn som sover, eller i detta fall; kittla den sura gamla ugglan med brännässlor, så väntan på att ugglan ska snapa blir mer intensiv för varje blad.
Sagan om skräddaren, katten och mössen är en saga som jag läst mängder av gånger, men i en riktigt stor utgåva, som var en bokvariant av den tecknade filmen. Alltså, bok av Potter blir till animerad film, animerad films stillbilder blir till bok, cray, ja. Så detta var första gången jag läste historien med Potters egna illustrationer, och de är, som i samtliga av böckerna, fantastiska. Detaljrika akvareller med stor färgrikedom. Bilderna är realistiska och djuren anatomiskt korrekta, det blir såklart extra magiskt när djuren bär kläder, och detta också märks av den verkliga människovärlden. Herr Karlsson gör en fågelskrämma av Pelles rock och skor, så den potentiella fantasivärlden förhöjs till verklighet och kan inte förklaras bort som drömmar eller hitte-på.
Illustrationen av när ekorrarna bär den döda mullvaden som offer till ugglan i Sagan om Kurre Ekorre är både morbid och fylld av humor, en både ryser och myser inombords. En scen som för övrigt får mig att tänka på Elsa Beskows bilderbok Tomtebobarnen, som kom ut bara en handfull år senare, och där Tomtebobarnen ger den nyss dödade huggormen till farbror Igelkott.

Ingen kan väl ha missat stjärnskottet Maja Säfströms fantastiska instagram @majasbok? Skulle ni mot all förmodan ha gjort det så kan jag berätta att där finns, förutom 143 000 följare, alla djur en kan tänka sig. Och en hel massa söta, sura katter. Instagramkontot ledde till att Säfström förra året utkom med boken Fantastiska fakta om djur Natur & Kultur. Stilistiskt är illustrationerna nästan så långt ifrån Beatrix Potters en kan tänka sig, här är svartvita sidor med ett par djur per uppslag, oftast utan omkringliggande miljöer, men med extra mycket humor som kompensation. Djuren är stiliserade och förenklade, och förbannat gulliga. Kombinationen med korta fakta om varje djur är genial, och att en bara får lite, lite om varje djur gör att en vill ha mycket mer och bläddrar vidare. En får lära sig att uttrar håller varandra i handen när de sover för att inte flyta ifrån varandra, att kor bara kan drömma när de ligger ner och att krokodiler gråter när de äter. Högt och lågt, och allmänbildning och otrolig fakta blandas till ett fantastisk panorama av djur.
Framgången med första boken blev ett faktum och alldeles nyss kom därför en uppföljare ut, Fantastiska fakta om djur från förrPrincipen är densamma som i första boken, Säfströms underbara illustrationer blandat med en eller två faktan om djuret i fråga. Denna gång också med en liten tid och plats indikation i hörnet, så en kan veta var och när djuret existerade. Som Maja Säfström själv berättade under pressfrukosten för böckerna, så skulle detta inte vara en bok om dinosaurier, sådana finns det ju redan en uppsjö om. Nej, detta skulle vara en bok om alla de andra djuren. Och tack och lov för det, jag menar, jag gillar dinosar lika mycket som alla andra, men här får jag stifta bekantskap med över 100 andra urtida djur, de flesta har jag aldrig hört talas om. Någon dront, mammut och sabeltandadtiger har såklart funnits i mitt medvetande också, men att få lära mig att det funnits terrorfåglar som inte kunde flyga, sharovipteryxer som är det enda djuret som haft vingar på bakbenen och att doedicurus var bältdjur som var stora som bilar, är lika delar fantastiskt och förfärande.

Böckerna är mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

15 kurser du kan läsa i höst!

15 kurser du kan läsa i höst!

Sista ansökan till höstkurser är snart (den 18 april enligt antagning.se men 15 enligt många skolhemsidor), och eftersom påsken står för dörren tänkte jag att det kunde vara skönt att få det undanstökat. Så här är en bunt fina kurser en kan söka för att levla upp lite i livet. Tanken på krispig höst, nya pennor och spännande saker att lära sig känns lika roligt varje år tycker jag.

Processed with VSCO with c1 preset

Att skriva barnlitteratur, 30 hp, Linnéuniversitet, distans
”Studenterna arbetar under kursens gång fram ett antal skönlitterära texter för barn, som utvecklas i samråd med undervisande lärare och kursdeltagare. Barnlitteraturen spänner över ett brett register och olika individuella specialiseringar är därför möjliga.”

Kreativt skrivande A, 30 hp, Södertörns högskola
”Kursen vänder sig till dig som vill utforska kreativt skrivande, praktiskt och teoretiskt. Du får arbeta både med skönlitterära texter och med sakprosa. Under kursen får du bekanta dig med teorier om skrivande och kreativitet.”

Att skriva fantasylitteratur, 30 hp, Linnéuniversitetet, distans
”Kursen är konstnärlig och inriktas på skrivandet av en fantasyroman. De studerande arbetar under kursens gång fram skönlitterära, konstnärligt syftande texter av fantasykaraktär, vilka utvecklas i samråd med undervisande lärare.”

Litteraturvetenskap och kreativt skrivande A, 30 hp, Umeå universitet
”Under kursen studeras de litterära genrernas samspel med det omgivande samhället i ett historiskt perspektiv. Litteraturhistorieskrivningens och kanonbildningens problematik analyseras. Med hjälp av kreativa övningar synliggörs teoretiska och historiska perspektiv på litteraturens former.”

Litteraturvetenskap GR (A), Kreativt skrivande, Barn & ungdom, 30 hp, Mittuniversitet, distans
”Kursen utvecklar det egna skrivandet och dess estetik i förhållande till barn- och ungdomslitteratur. Tyngdpunkten ligger på egen textproduktion inom barn- och ungdomslitteraturens genrer.”

Ways of seeing, 7,5 hp, Konstfack

”Hur formas och omformas identitet, normer och gränser genom visuell kommunikation? /…/ På kursen Ways of Seeing undersöker vi vårt görande och frågar oss närmare: Vem delar vad med vem, genom vilka former och media – och med vilken effekt?”

Grafisk design och typografi I, 7,5 hp, Linnéuniversitet, distans
”Efter genomgången kurs ska studenten ha utvecklat sin förmåga att självständigt och i grupp kunna tillämpa komposition, grafisk design och typografi som ett visuellt och kommunikativt uttryck.”

13741380_668949033278273_120419296_n

Kreativt skrivande, 30 hp, Luleå tekniska universitet, distans
”Skriver du skönlitterärt men hittills endast för byrålådan? Då är Kreativt skrivande kursen för dig! Engagerade lärare, själva är verksamma som författare/skribenter hjälper dig att utveckla dina texter.”

Att skriva om samtida konst, 7,5 hp, Umeå universitet, distans
”Teoretisk kunskap om samtida konstuttryck blandas med konst- och textanalyser. Dessutom tillkommer skriftliga övningar i form av bland annat twitterinlägg, konstkritik och essäskrivande där man utgår från egna erfarenheter av samtidskonst genom exempelvis utställningar eller offentlig konst.”

Konst- och bildvetenskaplig teori och metod, 7,5 hp, Linnéuniversitetet, distans
”Kursen syftar till att introducera teorier och metoder inom konst- och bildvetenskap. Genom att själv arbeta med och reflektera över skilda analysmetoder och tolkningsteorier ges möjlighet till förståelse av visualiseringsformer och gestaltning även i ett historiskt perspektiv.”

Helighetens bilder, 15 hp, Konstfack
”Kursen tar sin utgångspunkt i begreppen helighet respektive andlighet i det sekulariserade samhället och inte minst hur heligheten gestaltas i de storas världsreligionerna. Här utgör den amerikanske videokonstnären Bill Viola och dennes gestaltning av de stora existentiella frågorna en av utgångspunkterna.”

Grafiska verktyg, 7,5 hp, Linnéuniversitetet, distans
”Kursen ger kunskaper inom grundläggande layout, komposition och typografi, samt hur man på ett ändamålsenligt sätt kan arbeta med layout och typografi i Adobe Indesign, Illustrator och Photoshop.”

Grafisk design, tryck, 7,5 hp, Högskolan Kristianstad, distans
”Kursen behandlar de olika delar som ingår i framställning av flersidiga dokument, bland annat layout, typografi, bildhantering och disposition. Vi jobbar med olika grafiska angreppssätt som kan användas för effektiv visuell kommunikation. Detta för att förstå hur detaljer i en layout påverkar helheten.”

Illustration I, 7,5 hp, Linnéuniversitetet, distans
”Kursen består av att praktiskt undersöka och tillämpa illustration som kommunikation och visuellt uttryck. Studenten tränas i att arbeta med egna fria illustrativa uttryck samt att kunna arbeta som illustratör gentemot uppdragsgivare.”

Digital fotografi och bildbehandling, 7,5 hp, Södertörns högskola
”Kursen ger dig teoretiska och praktiska kunskaper om digital fotografi och bildbehandling. Den teoretiska delen består av föreläsningar och workshops om fotografins historia, bildkomposition samt fotograferingsteknik.”

Processed with VSCO with c1 preset

Förintelsens minnesdag.

Förintelsens minnesdag.

I dag är det 71 år sedan dörrarna till förintelselägret Auschwitz-Birkenau öppnades och fångarna, de som fortfarande levde, släpptes fria. Vi har varit duktiga på att uppmärksamma detta i 71 år, men ibland känns det ändå som att vi går bakåt. Domedagsklockan pekar på två minuter i midnatt, Donald Trump är president, Sverige, ett av världens rikaste länder, menar att de behöver andrum från folk som flyr för sina liv, ursprungsbefolkningars land skövlas och förstörs, inte bara i Nord Amerika – i Sápmi också, det är fullskaligt krig i Syrien, Ryssland vill göra hustrumisshandel lagligt igen och män vill som vanligt bestämma över kvinnors kroppar.
Men i dag. Förintelsens minnesdag. Jag har valt ut ett antal böcker en kan läsa för förstå hur fruktansvärt andra världskriget var, för att vidga sin förståelse om vad som pågår i dag, samt kanske, hitta ett sätt att prata om detta med barn, istället för att sätta skygglapparna på.

Så tillexempel: The history of love av Nicole Krauss. Om det var krig i Norden av Janne Teller. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg. Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitjs. Sofia Z-4515 av Gunilla Lundgren, Sofia Taikon och Amanda Eriksson. The complete Maus av Art Spiegelman. Strimmor av hoppStrimmor av hopp av Ruta Sepetys. Tårar i havet av Ruta Sepetys. Katitzi av Katarina Taikon. Boktjuven av Markus Zusak. En ö i havet av Annika Thor. Pojken i randig pyjamas av John Boyne.

Och Levande historia låter en ladda ner och printa ut en utställning om Förintelsen, perfekt för skolor eller bibliotek. ”Utställningen har sin utgångspunkt i Anne Franks liv och utforskar teman som identitet, fördomar och synen på den andre.”