Browsed by
Kategori: Augustpriset

Augustpriset 2017: De nominerade

Augustpriset 2017: De nominerade

Jag tänkte att vi kunde titta närmre på barn- och ungdomsböckerna som är nominerade till Augustpriset. Totalt handlar det som sex böcker, som alltid. De jag tippade på skulle bli nominerade kan ni läsa om här. Det var inte många rätt gissningar, men det visar bara vilket svårt jobb nomineringsgruppen har, när det årligen kommer ut så många fina böcker. Dessa är nominerade i år:

För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson, (Rabén&Sjögren). Josefine är tretton, har inga kompisar, är troende och har en värld som rasar när mamma blir sjuk i cancer. Blev nominerad för ”Johanna Nilssons skimrande vackra och täta prosa i För att väcka hon som drömmer utspelar sig i 1980-talets utkants-Sverige med referenser till både AIDS och Livets Ord, men bjuder total läsnärvaro här och nu”.

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson, (Alfabeta). En novellsamling där Elin Nilsson ville skriva om det som skaver, och hon gör det så väl, och byter berättarröster sömlöst. Nominerades för: ”I åtta avskalade berättelser ges vi en skymt av vardagen, i all sin vardagliga ovanlighet. Det är opretentiöst, stringent, och träffsäkert”.

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg, (Mirando Bok). Bilderboksbiografi om konstnären Berta Hanssons, med poetiskt språk och på-pricken-illustrationer. Nominerades för ”Vad innebär det av uppoffring, arbete och smärta? I Fågeln i mig flyger vart den vill har Sara Lundberg tolkat och speglat konstnären Berta Hanssons (1910–1994) drabbande och enastående livsöde”.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson, (Lilla Piratförlaget). Äntligen blev en genreroman nominerad! En rysare för yngre läsare som nominerad för ”Berättelsen är kompromisslöst hemsk, men ändå befriande. Skräcken balanseras av den absurda humorn i bild och ord”.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson, (Bokförlaget Opal). En maffig och existentiellt diskuterande bilderbok som vrider och vänder på meningen med livet, om jorden skulle gå under. Nominerades för att den ”fångar samtidsångesten på barnets nivå och utgår från dess frågor. Bilderna är utsökta – ömsom skräckinjagande, ömsom trösterika – balanserande mellan skört ljus och dovt mörker, mellan liv och död”.

Dumma teckning! av Johanna Thydell och Emma Adbåge, (Alfabeta). Förtjusande bilderbok om hur svårt det kan vara att skapa nära någon annan. Nominerades för ”Den vardagliga köksbordsrealismen laddas med svallande temperament och känslotoner. Adbåges luftigt spröda bilder skildrar med en märklig exakthet såväl miljö som sinnesstämningar”.

Jag ska berätta utförligare om varje titel fram till galan går av stapeln om två veckor, så tills dess håller jag hemligt vem jag hoppas på. Har ni någon favorit? Vill ni också gå på galan så kan en köpa biljetter här, och vill ni se hur fint det var förra året kan ni kolla här.

Barn- och ungdomsböcker jag tror blir nominerade till Augustpriset.

Barn- och ungdomsböcker jag tror blir nominerade till Augustpriset.

Jag är, som ni kanske vet, Augustambassadör, vilket innebär att jag rapporterar om Augustpriset, specifikt barn- och ungdomsbokskategorin. Nästa måndag tillkännages de sex nominerade titlarna i kategorien. Nu tänkte jag att jag skulle ägna mig åt att gissa vilka som blir nominerade i år. Vill en förresten vara med på nomineringskvällen är det möjligt, fb-eventet är här. För att kunna sia om vilka titlar som skulle kunna vara nominerade måste en ju veta vilka som ens får nomineras. Här är reglerna:

  • Boken ska vara skriven på svenska språket. Boken får alltså inte vara en översättning. Svenska ska vara originalspråket.

  • Boken ska vara en originalutgåva, oavsett format, med andra ord får innehållet inte tidigare ha varit publicerat i bokform.

  • Boken får tidigast vara utgiven den 24 oktober 2016 och senast den 22 oktober 2017.

  • Boken måste finnas i handeln senast v. 43 2017.

Uifrån detta, och tidigare års nomineringar, tänkte jag nu både gissa vilka jag tror blir nominerade. Jag kommer också att skriva om vilka jag hoppas blir nominerade, trots att tidigare års nomineringar borde lärt mig annorlunda.

Först ut, Eva Lindström blir så gott som alltid nominerad. Hon har nominerats totalt tolv gånger, elva gånger med verk där hon själv varit såväl författare och illustratör, och en gång när hon enbart illustrerade. Det var boken Snöret, fågeln och jag, skriven av Ellen Karlsson, och den vann också. Under det tillåtna tidsspannet har hon denna gång kommit ut med två titlar, Kungen och drottningen (Alfabeta, 2017) och Den stora vännen, skriven av Ylva Karlsson, (Urax förlag, 2017). Jag blir förvånad om åtminstone inte en av dem blir nominerade.

En annan gigant i bilderboksvärlden är Anna Höglund, som blivit nominerad totalt sju gånger, och vann 1996 med boken Min syster är en ängel, skriven av Ulf Stark. I år är hon aktuell med två böcker, Alla frågar sig varför tillsammans med Eva Susso (Lilla Piratförlaget, 2017) och Titta, Hamlet! tillsammans med Barbro Lindgren, (Karneval förlag, 2017). Då den senare är en pekbok tror jag snarare att den filosofiska faktaboken får en nominering i år.

På tal om Ulf Stark så är även han en veteran i Augustpriset. Tyvärr gick han bort i somras, men han hann ändå skriva en del böcker som skulle kunna komma att bli nominerade. Bland annat dessa tre: bilderboken En natt vill Nalle vara stor tillsammans med Charlotte Ramel, (Lilla Piratförlaget, 2017), Amy, Aron och Anden tillsammans med Per Gustavsson, (Bonnier Carlsen, 2017), och mellanåldersboken Åskan, tillsammans med Marcus-Gunnar Pettersson (Brombergs förlag, 2017). Då det är sista chansen att nominera Ulf Stark, såvida han inte har lämnat opublicerade manus bakom sig, så tror jag absolut en av av dessa blir nominerade.

Marcus-Gunnar Pettersson har verkligen setts överallt det senaste året, men en böckerna han illustrerat som jag tror blir nominerad är den fantastiska bilderboken Det magiska stoftet skriven av Stefan Casta, (Bokförlaget Opal, 2017).

Ett förlag som ofta blir nominerat, med tanke på dess storlek, är Urax, och förutom Den stora vännen har de kommit ut med ytterligare ett antal böcker som skulle kunna bli nominerade: Låtsasheten av Nathalie Ruejas Jonson, Jättejättebråttom av Ebba Forslind och Kattfesten av Siri Ahmed Backström, (samtliga 2017). Ett annat mindre förlag som också sticker ut är Mirando, i år har de gett ut två böcker som jag skulle bli förvånad om endera inte blev nominerad: Oväder av Clara Dackenberg och Tuvalisa Rangström, och Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg.

En illustrerande författare som tyvärr aldrig blivit nominerad, trots välförtjänt, är Sara Gimbergsson. I år har hon kommit ut med en handfull böcker, och det är på tiden att hon nomineras. Gärna för en av de fina bilderböckerna hon gjort tillsammans med Lena Arro, som heller aldrig nominerats. I år kom deras Tore Silver Visselgren (Bokförlaget Opal) och den är absolut värd en nominering.

Några kategorier som sällan blir nominerade är tyvärr uttalat lättlästa böcker, mellanåldersböcker, faktaböcker eller genrelitteratur. Vilket är synd. På mellanåldersfronten är Haj-Jenny av Lisa Lundmark och Charlotte Ramel (Natur&Kultur, 2017) en personlig favorit som jag tror blir nominerad. Denna månad kom del nio i fantasyserien PAX ut, Maran av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson (Bonnier Carlsen). I och med att ingen av de tidigare delarna blivit nominerad skulle jag dock tro att juryn väntar med att nominera till den tionde och avslutande delen, eller struntar i det helt. På samma vis tror jag de gör med Charlotte Cederlunds otroligt bra Idijärvitrilogi, väntar till nästa års avslutande del snarare än nominerar årets Gryningsstjärna, eller struntar i nominering helt. En annan fantasyroman som är fin nog att nominerad är Frida Nilssons Det tunna svärdet(Natur&Kultur, 2017). Och vore det inte fantastiskt om lite skräck nominerades? Kanske Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin(Rabén&Sjögren, 2017), Helena Dahlgrens Orkidépojken (Lava förlag, 2017) eller novellsamlingen Höstväsen (B. Wahlströms, 2017).

Ungdomsromanerna brukar dock bli väl representerade när det kommer till nomineringar. Under den tillåtna perioden har en hel drös fina kommit ut, och detta är ett par jag tror och hoppas blir nominerade: Anna Ahlunds Saker ingen ser (Bonnier Carlsen, 2017), Yrsa Walldéns Allt jag inte sa (Vox by Opal, 2017), Under odjurspälsen av Klara Krantz (Alfabeta, 2017) eller Mia Öströms Vakuum(Lilla Piratförlaget, 2017).

Vilka tror eller hoppas ni blir nominerade i år?

Jag är ambassadör för Augustpriset!

Jag är ambassadör för Augustpriset!

 

Många av er följer säkert redan mig på Instagram, så ni vet redan detta. Ni som inte gör det borde börja, och här kommer roliga nyheter för er! Även i år är jag utvald att vara en av Augustprisets bloggambassadörer! Det betyder att jag kommer läsa de nominerade böckerna i min kategori, skriva om dem och nomineringsprocessen och rapportera från galan. Precis som förra året kommer jag att bevaka barn- och ungdomslitteraturen. Och såklart titta närmre på vad de yngre skribenterna skrivit till Lilla Augustpriset. Vad jag hoppas blir nominerat till Augustpriset i år kommer jag att berätta om närmare nomineringstillfället. Vill ni läsa om hur det var förra året, klicka här. Och som sagt, följ mig på Instagram och Facebook, där jag också kommer att rapportera om Augustpriset, saker som kanske aldrig hamnar här på bloggen.
Nomineringskvällen är den 23 oktober på Scenkonstmuseet och är öppen för alla! En kväll där de 18 titlarna i alla tre kategorierna, barn- och ung, skönlitterärt och fakta, presenteras. Efter presentationen samtalar Daniel Sjölin med de nominerade författarna på scen, det blir också mingel och boksignering. Som ambassadör kan jag erbjuda rabatterade biljetter till kvällen*, klicka här, välj biljettypen Augustambassadör och ange koden amb77. Förra året var det mycket trevligt så hoppas vi ses där!

*Hela ambassadörskapet till Augustpriset är volontärarbete och jag tjänar ingenting på att ni köper biljetter via länken.
Augustgalan.

Augustgalan.

Som ni säkert redan vet så var jag Augustambassadör 2016, och sent om sider tänkte jag äntligen och ordentligen visa hur det såg ut på själva galan. Ni såg ju säkert en del redan på min Instagram, där jag lade upp i realtid. Men ett riktigt bildfyllt inlägg skadar ju aldrig, speciellt inte när jag dessutom hade systemkameran med mig!

12

Det var redan mörkt när jag anlände till Konserthuset på Hötorget, men pelarna glimrade av fest.

345

Inne i foajén var det fullt av folk, och bubbelglas i drivor. Statyerna tittade avundsjukt på.

6

Medan jag drack ett glas och tjuvfotade P.O. Engquist, hejhej!

7

Så ringde det i klockan och alla fick brott att samla sig!

89

Jag passade på att ta några foton av de fantastiska lokalerna på väg upp till balkongen.

10

Där utsikten över galan var perfekt.

11

Konferencier för galan var Niklas Strömstedt som var både rolig och påläst.

12

Kulminister och bosslady Alice Bah Kuhnke delade ut Lilla Augustpriset till Sigrid Nikka för hennes novell Då rallarosen blommar med motiveringen ”En välskriven text med vacker gestaltning, rytmiskt språk och omvälvande känslor.”

13

Sen var det dags för barn- och ungdomskategorin, och vann gjorde Ann-Helén Laestadius med sin Tio över ettvilken jag ju hoppades på. Och så fantastiskt fin Ann-Helén var i sin kolt! <3

14

Kvällens underhållning stod magiska Anna Ternheim för, och när hon framförde Ulf Lundells Hon gör mig galen fick nog alla gåshud. Se bara, filmade hela för er:

1516

Efter prisdelningen samlades alla vinnare, förutom Sigrid Nikka och Ann-Helén Laestadius så vann även Nina Burton för sin Gutenberggalaxens nova och Lina Wollf med sin De polyglotta älskarna.

17

18

Efter pressintervjuer och fotografering för vinnarna bjöds det på buffétallrik, tryfflar och vin. Jag hade otroligt trevligt med andra bloggare, som Paula, Katta och Sofia från En förbannad podd, Agnes och Johanna bland annat. Så roligt att lära känna folk som är pepp på samma saker som en själv!

192021

Sen kom jag hem med detta fina i kvällens handväska, något att spara till en blivande scrapbook kanske, men tänkte att ni, precis som jag, tycker det är roligt se. En magisk kväll, otroligt fint ordnad av Förläggarföreningen och Fascinera event!

Följ Augustgalan live!

Följ Augustgalan live!


I detta nu är jag på Augustgalan och har förhoppningsvis hittat något vettigt att ha på mig, jag kommer hoppas på att Tio över ett av Ann-Helén Laestadius vinner i barn- och ungdomskategorin, för det var en fin bok, och berör ett ämne och en händelse som det skrivs för lite om, men här presenterat otroligt skickligt. I kategorin Lilla Augustpriset hoppas jag på Perspektiv  – en rymdsaga av Henning Bollmark, mer genrelitteratur i finsalongerna!

Vill du titta på årets Augustgala kan du följa den live här.

Vilken av årets böcker hoppas du på?

”Så kommer mullret från underjorden och fortplantar sig upp genom lagten och når ytan. Jag vill hålla för öronen men får inte. Jag måste höra om det låter annorlunda.”

”Så kommer mullret från underjorden och fortplantar sig upp genom lagten och når ytan. Jag vill hålla för öronen men får inte. Jag måste höra om det låter annorlunda.”

Sista Augustnominerade boken i kategorin barn- och ungdomslitteratur är Tio över ett av Ann-Helén Laestadius.

Tio över ett handlar om Maja som bor i Kiruna. I Kiruna där det är mörkt tre veckor om året från morgon till kväll, inte becksvart men mörkt. I Kiruna där det är svårt att bo om en inte är sport eller friluftsintresserad, vilket Maja inte är. I Kiruna som måste flytta tre kilometer innan hela staden rasar ned i malmgruvan. I malmgruvan långt under jord, där pappa jobbar, där farfar har jobbat, där de som jobbar där verkar åldras fortare än alla andra. I Kiruna finns också Albin med svart hår och mörka ögon som Maja brukar tjuvfota på skolbussen. Och bästa vännen Julia som bara bor ett hundratal steg bort, innan flytten i alla fall.

”Varje natt förbereder man för sprängningarna under jord. Kilometer under markytan. Men kilometer kan bli till ingenting om marken inte håller. Då spricker det, då börjar det skaka och sedan rasar det. Flytande sprängmedel injiceras i flera borrhål i orterna, gruvgångarna. Alla flyttar på behörigt avstånd. Ingen får vara kvar när de spränger, eller skjuter som de också säger, och en bra stund efteråt. Det bildas farliga gaser i orterna. Sedan dånar det och järnmalmen lossnar. Järnmalmen som gör att Kiruna lever. Pappa säger att det är den som får hela Sverige att snurra. Vi skeppar miljarder till Stockholm och så tror de att vi lever på bidrag här.”

Jag tyckte så himla mycket om denna bok. Dels älskar jag Norrlandsskildringar, vilket jag läser allt för lite ut av, men jag tycker också att det kommer ut alldeles för få. Speciellt för denna målgrupp. Jag tycker Maja så skickligt beskriven att hon är så lätt att känna igen sig i, ångesten över flytten och över att dö. Till viss del får hon mig också att tänka på Barbro Lindgrens dagboksserie där katastroftankarna och döden också genomsyrar berättelsen. Det är också en historisk roman i realtid, detta är historia som skrivs här och nu. Men som det inte skriva nästan någonting alls om, speciellt inte i sydligare Sverige. Boken andas sci-fi och armageddon, och det är viktigt att stanna upp och påminna sig själv om att detta händer på riktigt. En otroligt läsvärd bok.

Vill du höra Ann-Helén Laestadius prata mer om sin bok kan du lyssna på Augustpoddens avsnitt tillsammans med henne här:

Vill en se ett otroligt träffande och roligt klipp om Kirunaflytten vs. Slussenombyggnaden och dess ombyggnad så rekommenderar jag denna.

Boken är mottagen från förlaget med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlaget i fråga är Rabén och Sjögren. 

”För jag tänkte att framtiden måste lukta fisk, annars är den inte min.”

”För jag tänkte att framtiden måste lukta fisk, annars är den inte min.”

Den näst sista av årets Augustnomineringar i kategorin barn- och ungdom är Ormbunkslandet av Elin Bengtsson.

Boken handlar om Margit. Året är 2009 och Margit är 18 år gammal, om två månader skall hon ta studenten. Men så bestämmer sig hennes Mika för att göra lumpen och helt plötsligt ska Margit klara sig utan honom, fastän det alltid varit de två, mot hela världen och alla andra. Så Margit hoppar av skolan och flyttar till Malmö där hon inte känner någon, hon får jobb på en kyrkogård och rum i ett kollektiv med rivningskontrakt. Där bor Ina och Paco som är intresserade av politik och skrattar och bryr sig och bråkar, och helt plötsligt är Margit del av något helt nytt.

”Mika, när du krälar på marken. Vapnets och packningens tyngd, din stötiga andhämtning. Är jag där i ditt huvud då, krälar jag bredvid? Pressar du dig framåt, hårdare, för du tänker att vi gör det tillsammans, för att det är den enda anledningen att fortsätta, att uthärda smärtan, förolämpningarna, tröttheten?”

Detta är en väldigt speciell bok. Margit är en speciell karaktär. Hon är absolut trovärdig, men inte särskilt lätt att tycka om eller känna igen sig i. Lite sträv. Boken varvas med nutidsskildringar från Margits liv samt tillbaka blickar från hennes och Mikas gemensamma innan allt förändrades. Det är som om hon kommit från yttre rymden och för första gången ser andra människor, för första gången läser av ansiktsuttryck, gester och meningar som inte är Mikas. Eller åtminstone för första gör ett försök att förstå och inte direkt avvisa alla som inte är han. Mest tycker jag om Margit när hon i sådana stunder bryts ned lite, kan vila lite i till exempel Inas blick och när hon gör ett försök att vara som alla andra, när hon läser på för att kunna vara med i diskussion eller lyssnar på musik – för det gör ju folk.

Det går som inte att förklara boken mer utan att spoila den, och jag är heller inte säker på att jag direkt tycker om den, men jag gillar att den är utmanande, den tvingar en att fundera och dessutom så är språket på många ställen smått fantastiskt.

Här kan ni höra Elin Bengtsson prata mer om Ormbunkslandet:

Boken är mottagen från förlaget med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlaget i fråga är Natur&Kultur.

”Mamma vände sig om. Hon trodde ingen såg.”

”Mamma vände sig om. Hon trodde ingen såg.”

Dags för nästa par Augustnominerade böcker. Denna gång är det Oj, en polis av Eva Lindström och Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta som gäller.

Oj, en polis är Eva Lindströms tolfte nominering till Augustpriset, hon har därmed nästan dubbelt så många nomineringar som den som har näst flest nomineringar, nämligen Anna Höglund med sju. Oj, en polis handlar om två personer i matroskostymer som träffar en pilot.

Som vanligt med Lindströms böcker är de lite kluriga, lite knepiga, med korta nedkokta texter och stora miljöer. En vet aldrig riktigt vart handlingen ska ta vägen. Denna gång var boken särskilt öppen för egna tolkningar med sina öppna miljöer, eller som Augustnomineringen formulerar det; ”I de enfärgade bakgrundsfälten finns en ödslighet som öppnar för fantasin. Inom lekens ramar blir allt möjligt.” Ett uppfriskande exempel att ha redo när folk menar att böcker för barn kräver en sensmoral eller att de är förutsägbara. Oj, en polis kan med fördel läsas om flertalet gånger och varje gång öppna för nya tolkningar och insikter.

Nästa bok är ett bilderbokssamarbete mellan debutanten Henrik Wallnäs som har skrivit text, och den tidigare bilderbokskaparen Matilda Ruta, som här har illustrerat. Jag har tidigare älskat Matilda Rutas böcker om Ninna, där hon har spännande persongallerier och bryter normer sida upp och sida ner. I detta fall är det otroligt intressant att se hur Ruta leder läsaren i genom berättelsen genom att belysa det allra viktigaste med färg medan större delen av illustrationerna är i dov gråblå skala. Åka buss handlar om ett barn och en mamma som tvingas sätta sig på en buss för att lämna landet som är kantat av krig och katastrofer. Kvar tvingas pappa och farmor stanna. Resan är, som de flesta flykter, på inget vis lätt, och den går på så väl vatten som land.

Kvar i hemlandet är farmor och pappa, pappa som lagar hål och längtar efter sin familj. För en vuxen läsare är boken hjärtskärande, inte så mycket att den explicit är hemsk i ord och bild, den bäddar fint in det hemska i poetiska formuleringar och mjukakattmänniskor, men för en vuxen är det lätt att läsa in verkligheten i den. Att läsa tillsammans med ett barn och sedan diskutera på en nivå som just det barnet klarar av tror jag däremot är lätt att anpassa. Och att det äntligen finns en så pass konstnärligt upphöjd bok, i stället för hyperrealistisk, för barn med liknande erfarenheter att känna igen sig i känns minst sagt på tiden.

Här kan en lyssna på en poddinpelning från nomineringskvällen där Henrik Wallnäs berättar om varifrån han fick idén, och Matilda Ruta förklarar varför hon ritar katter istället för människor.

Böckerna är mottagna från förlagen med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlagen i fråga är Alfabeta och Natur&Kultur.

”Cykeln då morfar, minns du den? Plingklockans pling och gnissel i trampet?”

”Cykeln då morfar, minns du den? Plingklockans pling och gnissel i trampet?”

Idag vet jag inte vem jag är Ida Sundin Asp, Djur som ingen sett utom vi Ulf Stark Linda Bondestam

Jag tänkte att i dag är en bra dag att visa några av de Augustnominerade titlarna lite närmre. Först ut är Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp, och Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam.

Processed with VSCO with c1 preset

Idag vet jag inte vem jag är börjar med att en man vaknar upp, går fram till spegeln och känner inte igen sig själv. Håret är olika och ögonen ska väl inte se ut sådär? Han måste hitta sig själv och börjar leta. Ut ur sitt fina ut in i solen kliver han, letandes efter sig själv. Han hittar ett barn, sitt barnbarn! Barnbarnet har koll och kan berätta att morfar själv odlat allt det goda i växthuset och att de rodde tills armarna gjorde ont igår.

Processed with VSCO with c1 preset

Boken är härligt poetisk, som här ovan där det handlar om att fysiskt leta efter sig själv för att hitta sitt inre jag. Även inläggets titel är ett fint citat från boken. Överlag är det egentligen en hjärtskärande historia, om en man som har någon form av demenssjukdom, men kombinationen av det upplyftande barnbarnet och den trivsamma färgskalan gör att den ändå inte känns allt för hemsk. Illustrationerna saknar riktigt starka, arga färger som till exempel rött, och när barnbarnet minns roddturen förvandlas sjön till rosa. Miljöerna är öppna och växterna frodas. De får mig att låtsas att morfar kanske flyttat till Mallis efter pensionen, men det får mig också att undra var barnbarnets andra vuxna befinner sig. En mycket fin bilderbok, med vackert språk och ett modernt bildspråk.

För den som vill höra mer om Idas tankar kring boken finns det här ett podavsnitt där bland annat hon intervjuas under nomineringskvällen:

Processed with VSCO with c1 preset

Nästa titel är diktsamligen Djur som ingen sett utom vi som är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Linda Bondestam. Boken får mig direkt att tänka på Beppe Wolgers Okända djur som Olle Adolphson framförde. Diktsamlingen består helt enkelt av ett urval djur som Stark och Bondestam hittat på. Som denna, Nomadien; ”Nomadiens besök är alltid korta. Den bygger ständigt nya bon. För nomadiner lever i den tron, att allt är mycket bättre borta.”

Processed with VSCO with c1 preset

Eller denna Celansetten, som ingen någonsin har sett, men av en händelse råkade en Lyktfisk simma förbi och få en skymt av vad som göms, där nere i det mörka havet. En mycket lyckat rimmad bok, där en ibland, men oftast inte, kan gissa vilka ord som kommer att rimma. I stort är dikterna väldigt oförutsägbara och djuren är verkligen unika. Och Linda Bondestam har med bravur lyckats illustrera dem. Om ni kollade på videon som jag publicerade i mitt Kulturkonsumtions inlägg så fick ni se henne underhållande berätta om hur hon gick till väga.

Böckerna är mottagna från förlagen med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlagen i fråga är Urax, Berghs och Förlaget.

Kulturkonsumtion oktober.

Kulturkonsumtion oktober.

Jag tänkte att det kunde vara fint att rapportera om all kulur jag konsumerar på en månad, främst för att en gärna tror att det är ingenting, men det brukar bli himla mycket vid en sammanställning.

Böcker

Här har jag egentligen ingen aning, har extremt dålig koll på när alla böcker jag läser faktiskt lästes. Så denna månad lämnar jag det blankt för att vid månadsskiftet bli riktigt nitisk med mitt listande. DOCK! OBS! Vill en i november läsa Kim W. Anderssons nya rymdserie Astrid så är i dag sista chansen att backa projektet, klicka här för att komma till kickstarterkampanjen. Så peppt att böcker kan komma ut på olika sätt!

Filmer

Jag såg tydligen bara tre filmer i oktober, det låter lite? Men jag är väl mer en seriemänniska kanske. I alla fall:

Concussion. Såg den främst för att jag ville se en Will Smith film, inte direkt en feelgood alls men lagom bra.

Love and friendship. En Jane Austen-filmatisering, jag och Anja såg på bio och för en gångs skull skötte sig publiken. Tyckte om den men kommer nog inte se om den lika många gånger som tillexempel Stolthet och fördom.

Amanda Knox. Blev, som säkert alla andra, översköljd av trailers till denna så till slut såg jag den. Hade väntat mig något i likhet med Making a murderer men tycker faktiskt att denne inte gav mig någonting alls.

TV-serier

Mad men. Jag har sett hela Mad men för första gången, tidigare hade jag sett säsong 1–3 men nu hela. Jag tycker Don Draper är så jävla tråkig och ointressant, så tillslut snabbspolade jag en del, kollade nästan bara på Jane och Peggys historier, så jävla bossar.

Victoria. Säsong ett är slut, och den var så djävulskt fin. Älskar tidsepoken, estetiken skådespeleriet är on point och Victoria är sådan bad ass. Och Albert <3 Vilken dröm! Tack och lov kommer det mer 2017.

Börjat/fortsatt se: Jag ser på Project runway, som är lite ojämnt men underhållande. Har börjat se på Timeless som är lättsam och kommer antagligen tröttna snart. Jag har fortfarande inte gett upp Grey’s anatomy men ser det mest av nostalgi, det är faktiskt inte så bra längre. Elementary däremot är fint om en gillar deckare och Joan är ju en dröm. Så mycket bättre började ju förra helgen och jag kommer nog fortsätta titta för ändå ganska mysigt.

Musik

Bob Dylan fick Nobelpriset vilket gjorde att jag lyssnade mer än vanligt på honom. Försöker i efterhand komma på ifall det släpptes några skivor i oktober, men minns inte. Ska vara bättre på denna kategori framöver också. Men här är en lista med vilka låtar jag har sparat på Spotify i oktober.

Teater/föreställningar/event

Augustnomineringskvällen. Häromveckan var jag ju på nomineringskvällen för Augustpriset, det var fint och Tara Moshizi och Daniel Sjölin ledde det hela fint. Här ovan pratar Tara med Ulf Stark och Linda Bondenstam om deras Djur som ingen sett utom vi. 

Hedwig and the angry itch. Jag var på Göta teatern på musikal och såg Hedwig! Den var fin, och sorglig och mörkare än jag hade föreställt mig.

Bladen brinner-fekke. Podcasten Bladen brinner hade realesefest och jag gick tillsammans med Opal. Det var fint som snus med quiz och upphovsmannasamtal av bland annat Ulf Stark och Matilda Salmén.

Pop-fest. Vintage buktiken Pop hade fest på Käggelbanan, Lejonsläktet och Dead Allen Floyd spelade och massa fina kompisar var där. Bra kväll!

Utställningar

Här kan jag faktiskt inte komma på att jag varit på en enda i oktober, men eftersom Tove Jansson flyttat in på Millesgården är det något som får åtgärdas i november.

Barer/klubbar/pubar

Jag har gått på massa nya ställen i oktober men också ganska många gamla favoriter men tillexempel gick jag till Stay Shoreline på Mosebacke tillsammans med Karoline, Annika och Ann, mycket peppt och varenda låt var bra och gick att dansa till. Jag hann även med favoriterna Snotty och Folkbaren ett par gånger. Sen gick jag för första gången på både Söders hjärta, så fint, och på soullördag på Fasching, så roligt!

Det var den månaden, fin som snus ändå! Hur har er oktober varit? Och tipsa mig för november!