”Balthasar Brun var en världsberömd detektiv! Henny kunde nästan inte tro att det var sant. Hon lade sig på sängen och log brett. Pirret i magen var tillbaka.”

”Balthasar Brun var en världsberömd detektiv! Henny kunde nästan inte tro att det var sant. Hon lade sig på sängen och log brett. Pirret i magen var tillbaka.”

Så här sista veckan på sommarlovet, för många, kändes det rimligt att plocka fram två spännande böcker för mellanålder också. Sir Sören och den besynnerliga historien om Slatan med S av Mikael Bengtsson och Anton Lundqvist (Opal, 2017) och Balthasar Bruns detektivbyrå: Mysteriet med den försvunna katten av I.V. Steinman och illustrerad av Bjørn Rune Lie (Modernista, 2017).

Sir Sören… är skriven och illustrerad av ett far&son-par och den är detaljrik i så väl text som bild. Ord går omvägar, upprepar sig och är allmänt lekfullt skriven. Stora ord blandas med nya, betydelser blir nya och det leks och trixas. Illustrationerna andas lite av Sven Nordqvists anda och på varje sida finns det något nytt att upptäcka ju längre en tittar. Boken är en humoristisk riddarsaga om Sir Sören, anställd av RAR, som måste rädda staden från en eldsprutande drake allt medan han egentligen mest tänker på Lady Måna. Då språket i sig kanske inte är så värst svårläst, men vissa av orden kan behöva förklaras så tänker jag att denna är en ypperlig högläsningsbok, och kanske allra helst så i klassrummet.

Balthasar Bruns detektivbyrå … kan på mysigaste möjliga vis beskrivas som en blandning av Morden i Midsummer och Lasse Majas detektivbyrå men förlagd i Norge. Det är första delen i en serie, men frågan är om den kommer bli samma typ av långkörare som de tidigare nämnda. Denna är nämligen en, vid jämförelse, riktigt lång bok. Med sina 150 sidor känns den som en ”riktig” deckare bredvid Lasse Majas i snitt 90 sidor.

Här möter vi Henny, vars mamma sitter upptagen med forskning, och som en dag på biblioteket hittar en lapp om att en detektivassistent sökes. Med lite tjat och övertalning får Henny uppdraget att leta efter den försvunna utställningskatten Flamma, och till sin hjälp får hon nya vännen Otto. Det är spännande läsning, och ger mig ibland samma känslor som Jan Lööfs tv-serie Skrotnisse och hans vänner, speciellt när Balthasar Bruns brorson Frederick Brun gör entré. Perfekt läsning när lampan egentligen redan skall vara släckt.

Böckerna jag skriver om är ibland mottagna från förlagen som recensions-ex.
Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *