Antiklimax.

Antiklimax.

Igår fyllde jag år och idag hade jag tenta. Vilket resulterade i att gårdagen inte gick så mycket i firandets tecken som jag hade önskat och betydligt mer i pluggandets tecken. Jag pluggade och pluggade och pluggade. Jag hör till typen som intensivpluggar på slutet men inget då och då under kursen. Så igår pluggade jag. I morse klockan sju på bussen efter fyra timmars sömn pluggade jag och jag såg stirrig ut och mumlade och fick koffeinchock.  Och så var det dags, äntligen nästan, tentan. Och A-N-T-I-K-L-I-M-A-X! Jag hade gått in med inställningen att detta kommer bli katastrof, jag kommer inte kunna någonting och ville helt byta typ till någon som pluggar jämt. Vi hade från 9-13 på oss att skriva tentamen.9.20 gick jag ut ur salen, med mitt tentasnacks ouppätet och varje fråga besvarad. Absolut var mycket tur att just de frågor som kom faktiskt kom. Men ändå. Jag hade offrat min födelsedag. För tjugo minuter. Bänkplats 21 var inte nöjd. Och ändå var det en otrolig tyngd som föll från mina axlar också. Jag behöver aldrig läsa om det mer. Och på bussen hem öppnade jag Jokern av Markus Zusak för första gången och föll i en annan värld. Och jag var så lycklig att jag inte behövde sitta i en sal längre, utan jag fick sitta på ett, för tillfället, mjukt bussäte och läsa något som verkade riktigt bra. Efter dagar av läsförsummelse.

Efter att jag kommit hem har jag tentastädat. Det är när jag städar undan all den kaos som uppstått de där intensiva dagarna innan en tentamen. Smutskläder och porslin med halväten över allt och papper och böcker överallt. Jag har renbäddat och fejjat och donat och sorterat in födelsedagsböcker och bara haft det lugnt. Läst första numret av Utopi och väntat med att blogga tills allt var klart. Det kommer snart en recension av Släktet, flera dagar sen. Och imorgon en om Utopi. Och någonstans där i mellan blir det nog ett inlägg med fina bilder, sådana är jag ju förtjust i. Men just nu ville jag bara deklarera att jag lever, jag överlevde tentan, jag läser i kapp mig i bloggvärlden medan jag lyssnar på Leonard Cohen och jag har nystrykta lakan som luktar som en sommaräng.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *