24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

Titel: Hungerspelen, Fatta Eld, Mockingjay

Författare: Suzanne Collins

Förlag: Månpocket, Scholastic

Översättare: Lena Jonsson

Utgivningsår: 2008, 2008, 2010

Sidantal: 304, 319, 455

Betyg: 5/5

Nu har jag som sagt läst ut trilogin om Hungerspelen. Och jag känner mig rätt redo att skriva om dem. Det svåra är dock att inte skriva för mycket, och jag vet inte riktigt hur mycket jag skall avslöja, så för säkerhetsskull, har du inte läst dem än är det lika bra att du slutar läsa nu.

Eftersom du antagligen redan läst böckerna då du fortsätter läsa så går jag inte in på handlingen så jättemycket. Alla vet att det är distrikt, Katniss som skjuter med pilbåge, Peeta som är kär i henne, Gale också, och så vidare.

Jag tyckte hemskt mycket om böckerna. Till att börja med älskar jag framtidsskildringar, dystopier och korrupta politiker och folk som kämpar mot systemet. Bra smet. Sedan är det ju inte säkert att kakan blir bra för det. Men i detta fall tyckte jag att det lyckades mycket väl.

Del ett var otroligt spännande och jag grät överallt! Del två på samma vis, och vilken twist med att tidigare vinnare skulle kämpa emot varandra. Och så trean på det som hemskt snyggt knöt ihop allting. Gemensamt för alla delarna var att jag egentligen inte alls reflekterade på språket, vilket jag antar tyder på att de var välskrivna men utan poetiska utsvällningar. Det flöt på otroligt bra och Collins gjorde mig aldrig besviken. Dock är jag lite besviken på att jag bytte språk i och med del tre, jag brukar inte ha några problem med att göra det alls men när jag hade sträckläst ettan och tvåan på svenska och direkt gick över till engelska blev det fel. Hade jag fått vänta emellan böckerna hade det säkert funkat, men när jag byter språk sådär kvickt passar rösterna inte riktigt längre.

Jag vet att många har tyckt att sista delen var för lite kärlek och för mycket politik och teknik, men jag tycker sista delen är briljant och jag älskar all den smärta Katniss går igenom. Missförstå mig rätt nu, det är klart att jag inte vill att någon skall ha det så hemskt som hon har det, men jag älskar att alla de känslorna faktiskt får så stort utrymme. På det viset blir det relativt lyckliga slutet inte en sådan klassisk kliché utan vi får alla förstå att det var olidligt svårt för dem alla att komma dit.

Detta blev inte en så bra recension kanske, men det är svåra böcker att tala om. Hur som helst. Jag älskade böckerna och längtar tills jag har väntat ett tag och läser om dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *