2:15. När det kändes så.

2:15. När det kändes så.

20120604-232823.jpg

Nummer 2, en bok som har med en tid jag saknar att göra.

Förut, precis innan jag hade blivit sådär hopplöst kär som jag blev ni vet? Precis dagen efter vår första dejt satt vi hemma, han hos sig och jag hos mig. Den oändliga historien (den gamla dubbade) gick på tv och vi kollade båda två, och vi pratade med varandra hela filmen. Och han sa att han tyckte att det var en mycket bra dejt, jag kunde ju inte annat än att hålla med. Och sedan fick han boken av mig, för den hade han aldrig läst. Så Den oändliga historien av Michael Ende får mig att tänka på tiden pre-heartbreak. Innan jag ens var kär. Bara lite flyktigt förälskad, och allt kunde blivit fantastiskt. Oavsett hur okär jag nu än är i honom, så kommer jag ju nu alltid att ha varit det. Och ibland, som igår, är det fruktansvärt utmattande det med. Bara för lite regns skull. Men, men. Det blev ju fint till slut i alla fall. Även om det vissa dagar skulle ha varit en sådan lättnad att aldrig ens förälskat sig.

0 thoughts on “2:15. När det kändes så.

  1. Vilket fint inlägg, tack för att du delade. Jag kan förknippa musik med personer som sårat mig djupt, varför jag inte lyssnar på den, men är glad att jag inte har en bra bok som jag förknippar med liknande! Tur att det är sol ibland med 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *