”Du betyder inget för mig om inte det där skottet slår rot.”

”Du betyder inget för mig om inte det där skottet slår rot.”

Författare: Margot Berwin

Titel: Begärets nio växter

Förlag: Bra Böcker

Utgivningsår: 2010

Sidantal: 278

Betyg: 3,5/5

Recensions-ex: Ja

I hjärtat av New York, längst in i en gammal tvättomat, finns nio sällsynta och värdefulla växter. ”Begärets nio växter” berättar historien om den här legendariska trädgården. Och om den resa en kvinna måste göra för att kräva det som är hennes.

Lila Nova bor ensam i en enkel vitmålad liten lägenhet. Efter en uppslitande skilsmässa ser Lilas liv ut som hennes hem: avskalat och tomt. Men när hon träffar den stilige växtförsäljaren David Exley öppnar sig en helt ny värld för henne. Sent en kväll stöter Lila på en märklig tvättomat och ser ormbunkar så värdefulla att ett pyttelitet skott kan ge tusentals dollar. Hon får lära sig saker om blommor med medicinska egenskaper som slår allt som finns på ett apotek. Och hon får höra berättelsen om de nio mystiska växterna som skänker berömmelse, lycka, odödlighet och passion.

Tvättomatens ägare, Armand sätter Lila på prov: om hon kan få ett skott från en sällsynt, röd ormbunke att slå rot ska han visa henne hemligheten i sitt låsta rum. Men Lila är alltför tillitsfull och genom att begå ett fruktansvärt misstag förstör hon sina chanser att få se Armands växter. Enda sättet att få tillbaka hans förtroende är att resa ensam till Yucatan.

Djupt inne i Mexikos regnskogar möter Lila en värld med schamaner och andedjur, ormtjusare och sexiga huicholinindianer som kan få hjärtat att stanna. Ensam i djungeln tvingas Lila lära sig mer än hon någonsin velat veta om naturen – och om sig själv. ”Begärets nio växter” är en stimulerande berättelse om kärlek och självinsikt som förenar mystik, äventyr och hetta, i ordets alla betydelser.

Detta är en bok egentligen inte i min smak, den gränsar till chick-lit och tantsnusk nästan. Och det är ju stora no-nos för mig. Men jag refererar återigen till att jag, mot alla odds, uppskattade Sagan om isfolket trots att jag första gången jag läste dem inte var 13 år gammal, som tydligen alla andra, utan istället 21. Litet sidospår bara.

Boken må ibland uttrycka sig aningen… tillagt. Jag skulle i alla fall aldrig hänvisa till min före detta man, eller nuvarande man heller för den delen som ”Min stora Bamsegubbe, min klippa, visade sig vara ett stycke pimpsten.” (Det tänker jag i alla fall strongt intala mig och om det någonsin händer förneka det för resten av mitt liv.) Men för mig är denna typ av, för mig, onaturliga språk betydligt enklare än att komma över än när vuxna människor skall ta sig an unga människors slangjargonger som alltid faller platt och får min kropp att klia.

Jag läste denna bok när jag behövde något lätt att läsa för att komma igång med läsandet igen efter apati och hjärtkross, och, åh jag känner mig hemskt kliché som ens skriver det här, men den var ändå precis rätt. Den var på den nivå jag orkade med, det var spännande och lättsamt, magi och kärlek. Karaktärerna kanske inte är de mest dynamiska eller oväntade de heller men det gjorde mig ingenting. Ibland måste även jag, med alla mina egen uppspikade principer, bryta mot dem. Att boken fick ta en liten paus och blev utläst först nu, ett rätt långt tag efter svackans slut, spelar inte heller så stor roll. Man kommer in i den lika lätt som i början.

Läs denna bok när ni inte är på ert allra mest kritiska humör om ni som jag ståndaktigt, egentligen, är emot den här typen av litteratur, och ni som inte är emot den typen får läsa den när som helst. Jag tror att alla åtminstone blir roade under tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *