Packat för pandemi

Packat för pandemi

Jag tycker i alla fall att det är kul att se vad andra har i sina gömmor, vrår och väskor, så därför tänkte jag att vi skulle göra en djupdykning i mina.
Dessa väskor konkar jag runt på dagligen de dagar jag åker till något av kontoren jag jobbar på. En hel del grejer som jag aldrig hade packat för bara ett år sedan ryms nu häri.

Den övre är en handväska från Svenskt Tenn, i tyget Under ekvatorn. Jag fick väskan av min moster när jag tog min magisterexamen för flera år sedan, och den är nästintill lika fin som då.
Väskan därunder är ett nyförvärv, från Tradera. Det är nog egentligen en skoväska, för när damer gick på kalas förr i tiden hade de inneskor med sig. Jag använder den dock som stickväska, och det misstänker jag att även tidigare ägare gjort, då det låg säkerhetsnålar, tråd och dylikt bös i ytterfacket när jag fick hem den.

Så, vad har jag i dem då? Jo, stickningen är som sagt i bruna väskan. Jag stickar på en fiskartröja till Fredrik som han egentligen skulle fått i julklapp men som verkar ta en miljard år att få klar. I ytterfacket har jag lite extra stickmarkörer och så en stoppnål, i fall att.

I handväskan är det mycket blandat. Trådlösa hörlurar, som just igår laddade ur halvvägs till jobbet – trots en hel natt av vad jag trodde var laddning, blev rasande. I alla fall. Plånbok och nätkasse för mathandling. Nå sorts karameller som ska vara bra för tänderna och munskydd. Mina favoritpennor är färgglada Ballografer och tunna Micronpennor med riktigt svart tusch.
Kalendern är min nya favoritmodell från Rifle Company. Eller ny och ny, det är tredje året jag har den. Uppslagen är i alla fall månadsöversikter, så den är tunn och ser ut ungefär som en datorkalender, det känns i alla fall som att det ger bra översikt. En liten skrivbok från samma ställe är också i handväskan. Med blanka blad och perfekt icke-kritvita-vita blad.
Snyggtumvantarna hittade hittade på loppis i höstas för en tjuga. De är stickade med oerhört tunt garn och påminner om kakeldekor från Amsterdam. Tofflorna däremot var inte riktigt lika fyndvänliga i prisnivå, men väl värd vartenda öre. Det är Keros modell Kila med extra bra sula. Har egentligen aldrig haft innetofflor, men när jag skaffade fast jobb kändes som att vår tid är nu. Har knappt tagit av mig dem sedan jag fick hem dem.
Sist men inte minst har jag också en necessär. Men den tycker jag vi tittar ännu närmare i.

Necessären sydde jag i julas av ett annat Josef Frank-tyg, jag hittade det på loppis men har inte lyckats få fram namnet på det. Därihar har jag i princip ett miniapotek. Handkrämer, lipsyl, nål och tråd, värktabletter, handsprit och så vidare. Allt en kan tänkas behöva, för att på äkta scoutvis vara alltid redo.

En vinterhelg

En vinterhelg

För ett tag sedan slog vintern till med råge i Stockholm. Det blev snö som lade sig som en blöt och kall filt över allt. Fint, men omständligt. Jag jobbar bara måndag till onsdag på förlaget, så fredagen tog jag mig ut och pulsade runt. Vid Tjärhovsplan skulle en kunna tro att tiden stått still, om det inte vore för parkeringshuset.

Solen strömmade dock, trots allt snöfall, rakt in i lägenheten och kastade långa skuggor.

Jag bakade tekakor, som numera penslas med sirapsvatten, och så frilsansjobbade jag en del.

I skafferihyllan la jag två tomater på spar, i hopp om att hamstra frön från dem. De glömde sedan jag bort. Det blev, som ni förstår, inte en trevlig historia.

Sen gick solen ner och helgen var kommen.

Det blev dags att tända ljus och lampor. Glaset till fotogenlampan hade gått i backen – igen – och denna gång beställde jag ett lökformat glas i stället. Mycket fint sken kastar den.

Helgen innan eller så hade jag i äkta ”behov av förändring i pandeminstid” bestämt mig för att färga håret. Jag hade beställt en hennafärgning och hoppades på en mjukt kastanjebrun färg. Det blev grönt. Sedan svart. Men så här en vecka senare var det ändå helt hanterbart. Jag firade med läppstift.

Sen kom rastlösheten. Och jag rev fram typ alla projekt. Tillexempel hade jag en gammal 50-tals duk med snyggt motiv men fläckar som inte gick bort. Den hittade jag på en loppis för gratis och tänkte att en ju kan sy något snyggt av. Jag klippte till delarna av en tygkasse. Sen försvann lusten.

Då drog jag istället fram alla delar till jackan jag tänkte sy och gjorde inventering. Manchestertyget är färgat och ylletyget som ska vara foder har kommit från Tradera. Nu behöver jag lite goa knappar och färga även dragkedjan, samt helst få klippa till delarna på Amandas jobb, så känns det som jag kan börja sy.

Jahopp. I och med att jag inte kunde ville orkade börja sy jackan heller grävde jag lite mer i skåparna. Det här Josef Frank-tyget från Svenskt Tenn hittade jag på Återvinnarna för en femma. Det är dubbelt så brett än det som syns, men iom att längden är så kort lyckades jag inte bestämma vad jag ville sy av det heller. Men det lutar mot att sy en riktigt stor necessär av det, en sån en har stående i badrummet med allt sitt smink.

Jo men så sömnaden gick ju åt helvete. Inte det minsta lilla stygn blev det av. Så jag byltade på mig all snyggylle och tvingade med mig Fredde ut i skogen.

Hättan fick jag av pappa för något år sedan, efter han tröttnat på att i hela mitt liv tjata om mössa, koftan är en norsk klassiker som jag köpt på Stadsmissionen och hängselbyxorna är ljuva 40-talare jag köpte på loppis vid Karlaplan för en 50lapp. I höstas renoverade jag dem med lagning och byte av dragkedja, så förhoppningsvis håller de ytterligare 80 år.

Vart resten av lördagen tog vägen vet jag inte, men på söndagen låg jag kvar i sängen länge och läste i Förvildade. Förmodligen vårens snyggaste bokomslag, den handlar dock också om en pandemin, men med lite härliga sci-fi inslag och utspelar sig på ett flickinternat nära havet så lite eskapism bjuder den på ändå.

När det sedan blev dags för frukost så levererade min brödrost perfekt rostning och även om drömmen vore en frukostservis i Marianne Westmans Mon Amie (särskilt bestående av kaffekanna med rottinghandtag) så är hennes dekor Party inte heller dum. Vintrig och fin.

Jag hasade runt i nattskjorta från försvaret allt för långt in på dagen och hade noll dumma idéer om att dra fram syprojekt.

I stället klippte jag av lite lock från grönsaksbehållare och kikade efter vad jag hade för frön hemma. Nu är första omgången sådd och har redan börjat gro.

Vad gör jag nu för tiden? Varför hör jag aldrig av mig?

Vad gör jag nu för tiden? Varför hör jag aldrig av mig?

Jo men hörni. Jag har ju nytt jobb! För den som inte vet har jag jobbat med böcker och text på ett eller annat sätt i massor av år. På bokförlag, på dagstidning, som fastanställd, som frilans, som vikarie, som bibliotekarie. Jag har prövat på det mesta. Varit redaktör, korrekturläsare, lektör, konsultat, jobbat med lättläst och faktaböcker, med marknad och som skribent, recensent. Listan kan göras lång. Hösten 2019 började jag jobba som timvickis som bibliotekarie. Det funkade fint! Jag kombinerade det med diverse frilans uppdrag och det var ju på den tiden en fortfarande fick DJ:a, vilket jag gjorde nästan varje helg. Men så kom ju corona. Ni vet.

Och biblioteken stängde. Så jag började hoppa runt på olika skolbibliotek som vikarie istället. Det gick väl an, men även om jag föredrar barn- och ungdomslitteratur så var kanske barn och ungdomarna alltid mina favoriter. Men så låg det en deltidstjänst ute på ett förlag, som marknadsansvarig. Och även om jag verkligen gillat att vara obunden så kan vikten av fast tjänst inte underskattas så här i kristid. Så jag sökte jobbet. Och fick det! Så just nu jobbar jag tre dagar i veckan på ett bokförlag som ger ut blandat vuxen och barnlitteratur. Det är fint!

Övriga dagar då? Jo, men det är detsamma som innan. Jag frilansar fortfarande för olika bokförlag, just nu översätter jag två barnböcker som ska ut i höst, konsultar lite, korrekturläser lite och redaktörar en del. Och så recenserar jag barnböcker i finska tidningar. En salig blandning med andra ord!

Fem fina julklappar

Fem fina julklappar

Hej! God fortsättning! Hoppas allt är fint med er! Världen är så konstig just nu, så jag tar mig inte ens för att kommentera det här, detta får bli ett litet andrum. På måndag börjar jag ett nytt jobb och det vill jag såklart också berätta om, men.

Det har ju varit både jul och blivit nytt år, så jag tänkte att vi kunde lägga lite slentriantid på att se några av min finaste julklappar. Själv hade jag som mål att alla julklappar jag gav bort skulle antingen vara handgjorda av mig, ätbara eller second hand-fynd. Och det gick faktiskt!
Jag började sy necessärer i ett Svenskt Tenn-tyg redan i oktober, mina syskonbarn fick varsin julstrumpa med initial broderat i samma tyg som sina julklappar. Till Fredde stickar jag (fortfarande) en fiskartröja. Klart att han också ska ha en! Vi bakade saffrans biscotti, köpte goda viner och Fredrik fick också en burk Pärlans kolasås. I övrigt blev det loppisfyndade tröjor, skjortor och böcker. Och allt inslaget i papper jag också köpt begagnat.

Men vad fick jag själv i julklapp då? Vi tar en kik!

Av min moster Lallan fick jag denna otroligt fina bok om systrarna Jobs. Gocken och Lisbeth Jobs, och deras keramik och textilhantverk. En riktig ögonfest. För något år sedan tryckte Boråstapeter upp några av deras mönster som tapet, och i nästa lägenhet vill jag absolut ha en av dem!
Av mamma fick jag en prenumeration på tidningen Hemslöjd. En rakt igenom ljuvlig tidning! Jag köpte fem nummer på loppis i sommar som jag har lusläst och tänkt på länge i efterhand. Så att det nu kommer trilla in hela året känns otroligt lyxigt.

Av Fredrik fick jag bland annat dessa strålande sugrör från Hay som jag suktat efter en längre tid. I glas och med en piprensare för ordentlig rengöring. Perfekt tunna och goda att dricka ur. Funkar lika bra till drinkar som frukostjuice. Jobbar nu på att dricka upp alla mina papperssugrör så dessa får riktigt glänsa i fred i barskåpet.
Så länge jag kan minnas har jag fått Arabias julmuminmugg av min moster. Så också i år. Tycker 2020:s motiv var så fint och passande för året, som en snöstorm i motvid.

Och så fick jag, och Fredrik iofs – vi är ju sambos nu, dessa ljusstakar av mamma och pappa. Det är Fritz Nagel och Ceasar Stoffis modeller Stoff och Orion. Mamma och pappa har haft dem i huset i Agnäs hela mitt liv, och i somras sa jag att om det är något jag önskar mig i julklapp är det dem. Några Stoff hade jag själv, och planen är att utöka samlingen ytterligare, och kunna bygga ihop till en riktigt pampig kandelaber. Så nu står de där och lyser och blänker med rosiga ljus köpta på loppis.

Fiskartröjan

Fiskartröjan

I mars slog corona ner som en bomb över världen. En visste knappt hur en skulle bete sig, men klart var att det skulle bli mycket av att hålla sig hemma.

Jag bestämde mig för att lära mig sticka. För år sedan, typ på högstadiet, brukade jag sticka. Raka grejor dock. Nån halsduk kanske? Sen har jag försökt lära mig vantar nån gång vartannat år men alltid gett upp. Nu skulle jag baskemig lära mig.

På biblioteket där jag jobbade hade det hela vintern funnits en gubbe, säkert 80 år gammal och 2 meter lång. Trots kylan bar han aldrig jacka. Han hade istället en underbar stickad fiskartröja. Exakt en sån ville jag också ha.

Fiskartröjor är svårt att hitta på loppis. Antingen är de för stor, eller för ful, eller i någon polyesterblandning jag inte vill ha. Nu skulle jag få den perfekta.

Jag började med att beställa garn. Kampes tvåtrådiga i naturvitt och kolsvart.

Sen började jag sticka på vinst och förlust. Förlust skulle det visa sig. Mönstret jag hade valt var visserligen en fiskartröja, men modellen var rak och lång. Och mönsterrapporten var inte riktigt en sådan jag ville ha.

Så jag resmade upp allt jag stickat. Och började googla. Till sist kom jag fram till vilken rapport jag ville ha, det var det enklaste. En klassiker, med en rapport på 3×6 maskor. Enkelt att memorera.

Tröjmodellen var klurigare. Men tillslut bestämde jag mig för Fabel Knitwears tröja Diagon Alley Jumper. Midjekort och med puffärm, perfekt med andra ord.

Knixet har bara att dels var mitt garn för tunt för angivningen, och dessutom behövde ju maskantalet vara delbart på 6 för att få in rapporten.

Så det blev till att först och främst göra ett stickprov. Den lilla vita rutan. För att se hur många maskor det gick på 10 cm. Och sen räkna matte. Jag var inte en happy camper.

Men tillslut kom jag fram till vilken storlek jag kunde göra för att få det att matcha med både garn och rapport. Hur jag skulle öka men ändå behålla rapporten fick jag klura ut senare.

Jag stickade och stickade, och kom överens med mig själv efterhand hur jag skulle öka för att inte bli galen på mönstret. Tillslut var bålet klart.

Det hade gått relativt lätt, stickats hemma, på tunnelbana, på krogen, hos kompisar, på bussen. Det hade blivit några fel här och där, men det gjorde inget.

Men nu då, hur i helvete gör en med ärmar? Jag hade ingen aning.

Och så blev det sommar. Stickningen fick vila. Det var tid för bad, sol och Norrland istället.

Men så blev det höst, och fan, jag ville ju ha den där fiskartröjan.

Så för några veckor sedan tog jag tag i det hela igen. Jag tänkte skitsamma, och la upp en ärm i alla fall. Så fick jag väl klura ut hur jag skulle få ihop den med kroppen sen då.

Det blev kluriga ökningar och googlande och läsande i gamla stickböcker och youtubevideos.

Så var båda ärmarna klara. Nu var jag ju tvungen att lista ut hur resten skulle gå till.

Tillbaka till youtube, stickböckerna och fråga Amanda och Amandas mamma som gav tips och råd. Tillslut var ärmarna på och det var bara lite rynkningar, en raglanärm och kragen kvar.

Och så förra veckan sydde jag ner kragen och fäste den sista stumpen garn. Tröjan var färdigstickad. Sömmarna sydda. Mattorna för att blocka den var beställda.

Igår kväll blötte jag tröjan försiktigt, spände upp den på mattorna, såg hur varje maska jämnade ut sig och hur resåren resårade sig. När jag kommer hem från jobbet kommer den att ha torkat och vi kommer leva lyckliga alla våra dagar tillsammans.

Och stjärnorna vandra och timmarna fly

Och stjärnorna vandra och timmarna fly

Det har utan minsta tvivel blivit höst. Löven skiftar färg, nyponen mognar och dimman ligger tät på morgonen när en går till jobbet.

Ni kanske undrar vad jag har för mig som bäst den här hösten, så jag tänkte berätta lite om det.

Dels jobbar jag deltid på ett skolbibliotek, det gjorde jag även förra terminen och i höstas också, men nu är det en ny skola som gäller. Så här i Coronatider är vikarierat på bibliotek perfekt att ha vid sidan om allt annat.

Jag pluggar också, på distans. I mars när allt kändes osäkert och sista deadlinen till ansökningarna närmade sig så skrev jag ihop några arbetsprover, så nu läser jag två kurser i att skriva för barn och ungdom. Mycket givande än så länge!

Utöver det så frilansar jag också, som vanligt. Jag skriver texter om eller recenserar barn- och ungdomslitteratur för några tidningar, skall översätta en barnbok, har just skrivit på avtal för att bli lektör för en molnbaseradskrivtjänst och har lite andra grejor på gång med förlag också. En fullspäckad höst, helt klart! DJ:andet ligger tills vidare på hyllan, det finns ju inte ett dansgolv att styra över så långt ögat når.

Så, det är väl ungefär det jag har för mig om dagarna. Förutom att sticka på fiskartröjan, blir sambo med Fredde och försöker gömma undan allt mitt bös så han får plats. Kommentera bara ifall ni vill veta något mer om det jag jobbar med så fixar jag ett inlägg!

Löven faller, och vi med dem.

Löven faller, och vi med dem.

Foto: Per Björn, ur boken ”Var finns alla polarna?” (2017)

Jag har gjort en ny spellista. Sen Corona slog till och alla DJ-gig och spelningar ställdes in har det inte blivit många av den sorten. Men så vände vinden, och det kändes som att det behövdes en specifik för hösten. En som passar till att baka bröd, laga grytor, läsa böcker i soffan och alla såna klyschor till.

Mycket progg, en del skumma låtar på språk jag inte förstår, lite soul. Förhoppningsvis ingenting som stör. Håll till godo.

Det har varit helg!

Det har varit helg!

Så har det varit helg igen. Ungefär detta hade jag för mig.

Det har varit helg igen. Jag vaknade upp här i fredags. I disigt morgonljus med morgonrocken redo vid sängen.

Efter en ganska långsam morgon satte jag mig här, köksbordet fick bli dagens kontor. Jag pluggar nämligen två kurser på distans i höst. När corona slog till och jag tänkte att jag kanske blir av med alla frilansuppdrag och vick och jobb. Det vankades sista ansökningsdag till universitetskurser så jag skrev ihop antagningsprover och skickade in. Totalt sökte jag in på tio kurser och kom in på mina förstahandsval, ”Att skriva barnlitteratur” och ”Att skriva barnlitteratur – litterär gestaltning i bilderboken”. Nu blev jag ju varken av med vick eller uppdrag, men jag bestämde mig för att gå ändå. I helgen var det två heldagar på Zoom med den ena kursen, otroligt roligt att vara igång!

När kursen var över för dagen tog jag tag i att styra upp mig egentliga kontor. Den lilla Stringhyllan som satt här tidigare är numer nattduksbord, och en brickhållare jag hittade på Myrorna i torsdags får nu hålla stora block, skärplattor och dylikt. Helst vill jag hitta en hylla med skrivskiva och ha här istället, det är högst på alla önskelistor.

Sen tog jag tag i att börja rensa hallen. Freddes lägenhet skall stambytas och han flyttar in hos mig om ett par veckor. Då är det faktiskt inte rimligt att ha 11 bruna väskor i läder. Nu är alla putsade, lagade och fem stycken är redan sålda. Bara favoriter fick bo kvar!

Dagen efter var det dags för kurs igen! Jag var redo med kaffe och glatt humör.

Efter en lång dag av skola och sorterande och rensande blev det söndag. Äntligen! Jag mötte Karoline, Kosmo och Olle på tunnelbanan och vi susade till Bagarmossen. Där vankades det åtminstone sex loppisar och Karro hade gjort en karta!

Vi röjde runt och fyndade loss. Fredde var inte med, men jag köpte ut vinglas till honom ändå. Såna som han börjat spara på, så det var glatt!

Efter loppisen hade vi bestämt att vi skulle få en öl på pizzerian. Den var go, det var sol och en kunde sitta utan jacka. En dröm!

Sedan handlade jag pasta och susade hem till Fredde genom stormen, med mina fynd. Många fina blev det. En manchesterjacka som påminner väldigt mycket i formen om Mahjong-jackorna, men detta är en gammal Polarn&Pyret. Marinblå och med rutigt filtfoder som är avtagbart, och reflexen är bevarad. Fint hyllpapper från 50-talet, för när allt är rensat och sorterat ska alla lådor smyckas med sådant. Träskorna var så sköna och goa. Två barnböcker, för sådana får jag inte för många av. Och så en Sven Mellander i Sällskapsresan-tröja. 165 kronor för det hela, mycket överkomligt. Karro skämdes över mig när jag köpte tröjan. Tänker ha den på mig på hennes nästa spelning.

En helt klart bra helg allt som allt!

Tio fina grejer på Tradera just nu.

Tio fina grejer på Tradera just nu.

Jag älskar Tradera. Hänger där ständigt. Köper både kläder, böcker, heminredning, målargrejer, ja allt där. Ibland hittar jag fina grejer som tyvärr inte passar mig, min stil eller skostorlek eller lägenhet eller vad som. Oftast skickar jag vidare länk till en kompis då. Men idag tänkte jag att ni ska få tio fina grejer jag hittat de senaste dagarna – som jag inte kommer buda hem. Håll till godo!

Alfapet från Brio. Jag har redan denna utgåva, och har gett Karro en också, det är ljuvligt. Med bokstäverna och ställen i trä, så mycket mysigare.

Rottingväska. Nå så djävulskt fin. Hade jag inte haft störst behov av att rensa bland väskorna hade jag slagit till direkt!

Lena Nymans – Ja visst gör det ont. En fantastisk skiva där Lena Nyman tolkar Karin Boyes dikter. Lyssnar på den när jag vill ha mys och don hemma. Perfekt soundtrack till middagsbjudningar eller storstädning. Finns tyvärr ej på Spotify men här har ni er chans på vinylen.

Italienska skor. Ett par drömskor för den som gillar lila och har storlek 37.

Två himmelsblå resväskor. Jag har som sagt för gott om väskor, och reser sällan, men tänk er vilken succé att åka på semester med detta matchande kit!

Vintagejacka. Säljaren uppskattar den till storlek 146 men jag skulle inte bli förvånad om den passade en vuxen storlek 34/36 ändå. Och de tuffa tjejerna på 70talet stängde aldrig jackorna ändå.

Sytillbehör. För den som inte har ärvt en massa sygrejer är det faktiskt ett måste att förr eller senare buda hem något sånt här från Tradera, eller vanlig auktion. Och detta kit ser ut att innehålla det mesta en förr eller senare behöver.

Ylletröja. Förr eller senare blir det ju vinter, och innerst inne vill vi faktiskt alla ha en stickad tröja med renar på.

Spännen. Fatastiskt fina skärpspännen i trä. Perfekta när en sytt en midsommarklänning till nästa år, till exempel.

Läderskor. Och så sist ut, ett par oanvända 70talsskor i brunt läder. Matchar de kommande höstlöven fint!

Hoppas ni hittade något ni gillade, och vill ni se vad jag brukar fynda kan ni alltid kolla under kategorin Vintagekläder & loppisfynd.

Höstkänning.

Höstkänning.

Hej! Det var länge sen sist! En hel sommar, snudd på ett helt liv kan ju hända på den tiden. Men nu kändes det dags, idag går tåget till Hogwarts, sommaren går över till höst och min mamma fyller år. Det kändes som en bra dag att börja blogga igen.

Jag har donat om lite här inne, som ni kanske ser. Försökt göra om och göra fint. Vi får se om det dug eller ej.

Det har ju varit ett minst sagt konstigt år hittills, så jag tänker att det kanske är bäst att bara gå loss som om ingenting har hänt. Vi kikar på lite grejer som har hänt de senaste veckorna helt enkelt.

Här är jag i lördags, jag skulle ut på kräftskiva i regn och rusk och klädde mig i hängslor och skepparmössa.

I fredags däremot tog jag en snabb AW med Karoline. Vi sågs på Baltazar för en öl, snackade skit och sen åkte vi hem var för sig till matlagning och dålig TV. Lagom fredag.

Jag har bytt ut en del möbler och möblerat om en del hemma, tänkte att vi kunde titta närmare på det en dag. Men i veckan hittade jag en stuvbit Josef Frank-tyg och sydde en kudde till min nya soffa. Stor och puffig blev den!

För nån vecka sedan började jag deltidsvicka som skolbibliotekarie på en ny skola, med en så himla gullig bibbla. Håller som bäst på att sortera mig igenom den och lära känna hyllorna och hittills känns det bra.

Fredde fick en ny cykel av pappa. Norsk, blå och med stjärnor. Snabb och rejäl på samma gång, så här cyklar han ifrån mig och Klippan.

En lördag var den varmaste i mannaminne, och Fredde och jag firade ett år sen första dejten, samt skulle på 30årsfest, så jag hade klätt upp mig med läppstift och allt.

Kvällen innan var jag med Karro och Amanda på 40års fest. Augusti har varit helt otroligt full med grejer att göra på helgerna, så till helgen har jag gett mig själv utegångsförbud och tänkte typ byta beslag eller sortera garderoben.

Och så en annan helg i Augusti. Fredde och jag bilade till Nynäshamn och campade. Solnedgången var som synes magisk, men det där med tält är nog bara värt det på festival ändå. Skönt att få det bekräftat.

Nu tar vi nya tag, vänder blad, och gör något stort av hösten.